Uncategorized

Det är de små, små detaljerna som gör det!

Igår var det genrep inför sjuhäradsmästerskapet, och det blev även bestämt att jag och det lilla träsktrollet ska köra lydnadsklass II på lördag. Vårt lag består av ett ganska märkligt ”hopaplock”. I lydnadsklass III och elit har vi förare med lånehundar! Det är ju rätt vanligt på den här tävlingen i I:an och appellen eftersom varken hund eller förare får ha tävlat i någon annan, högre klass och rutinerade förare med nya hundar ibland lånar ut sin ”nya” hund till någon förare som är färsk. När det gäller de mer avancerade klasserna brukar dock folk köra sina egna hundar. Det här kan gå hur som helst men på genrepet såg det förvånansvärt bra ut. Å andra sidan kan det gå hur som helst för vem som helst utav oss… Lagtävling är ju alltid lite extra pressande, och även om den här tävlingen är helt inofficiell så är den väldigt prestigefylld. 🙂

Vi började kvällen med ett uppletande i en ruta på 60×50 meter och sex föremål. Fyra föremål plockade han på sex minuter (maxtiden) men det var inte alls samma fart, fläkt och fokus som förra gången vi körde. Känns rätt bra att vi slipper köra högre klass på lördag…

Sen blev det genomkörning av lydnaden. Kvällens stora aha-upplevelse var skicket till rutan. Flera gånger sprang han glatt ut till vänster om konerna. Då påpekade U, som kommenderade, att jag hade min överkropp lätt vriden åt vänster… När jag rätade upp mig och t o m vred liiite åt höger, så … vips, sprang han rakt fram. Det är inte klokt vad mycket hyss man har för sig utan att vara medveten om det, och hur påverkade fyrfotingarna är av vårt kroppsspråk. Inkallning med ställande var en klockren nolla, och på apporteringen fick vi – helt oväntat – en tjuvstart?! Det var väldigt länge sedan detta hände och jag misstänker att jag helt enkelt glömde mitt ”sitt kvar”-kommando innan jag slängde apporten? Tur att man gör sådana tabbar på genrepet. 🙂 Sen gjorde vi om och gjorde rätt!

Ikväll får det bli ytterligare ett litet pass, och i morgon får det nog bli vila från träningen.

Hann även inreda det provisoriska sekretariatet. Mitt tävlingssekreteraruppdrag blev jag ju tyvärr inte av med bara för att jag fick gå in i laget. *suck*

För övrigt så svär jag idag en liten ramsa över lokalradions meteorolog som igår (enligt husse) hotat med nattfrost. Det var ett stort projekt att flytta in/undan alla blommor igår kväll, och ett lika stort projekt att flytta tillbaks dom idag på morgonen. Och kallare än +4° har det inte varit i natt…

Så här såg det ut igår kväll. Det är inte ofta de delar säng numera, om de inte måste. Men nog är de söta?

090604A

10 reaktioner till “Det är de små, små detaljerna som gör det!”

  1. Årets mest udda par måste ändå vara Ulf och Tarrak.

    ”Vad har jag gjort” är en fråga som har farit igenom mitt huvud flera ggr sen igår, men det blir nog väl :P. Håller tummarna att dom plockar några poäng i alla fall!

    Ha det bäst!

      1. Eh… sorry… scrollade neråt och såg Lottas svar. 😉

        Å andra sidan: Hur som helst så ska Ulf tävla med ett syskon till någon av mina hundar! Hur bra är inte det då. 😀

  2. jaa jättesöta! Och du förstår min illusion av dem med att berätta att de inte sover ihop jämt. I mitt huvud ligger alltid K med I’s svans som kudde eller liknande! 😉

  3. Jaså ska Ulf köra Tarrak, varför???
    Ok, men tvåan blir väl bra Lotta. Det kommer bli super kul på lördag. Vårt lag blir ju lite av en chansning. Men förhoppningsvis går det vägen.

Lämna en kommentar