Ja, det var inte bara vädret som var med oss igår kväll, på brukslydnadsmomentträningskvällen (!) på Kinds BK. 🙂
På eftermiddagen åskade och regnade det. Under de dryga tre timmar vi höll på var det uppehåll och i samma sekund vi var klara började himlen droppa igen, även om det inte blev så allvarligt.
Fyra ekipage och två instruktörer var vi, och en riktigt bra kväll blev det. För vår del var det uteslutande framåtsändandets olika delar som gällde. Vi tränade både utgångarna till gruppen (med leksaker som lades ut av gruppen när K inte såg) och transporterna från gruppen och framåt. Insåg att jag, senaste tiden, fuskat med träningen av det sistnämnda. I vintras körde vi en hel del, dock utan grupp. Då startade han klockrent på ”framåt” eller ”sakta” och travade på fint rakt fram. Igår, när jag ställde upp honom framför gruppen, var det inte lika klockrent… Men när han väl kom igång så har han ganska bra tempo och riktningen är oftast OK. Det finns naturligtvis inget som inte kan bli bättre, men det var … OK.
Utgångarna då? Det är ju inte ofta vi haft tillfälle att träna med en hel grupp – fyra personer. Oftast har det varit två ”figurer” och i undantagsfall två personer. Jag vet inte om det var det som satte myror i huvudet på honom, men han drog gärna åt höger, som för att gå mellan de två ”högraste”? Verkade inte som om den lilla terrierhjärnan klarade av att balansera alla fyra? Det kom något förvånande för ”framåt” brukar vara ganska rakt ut. Nåja, vi har något att träna på till nästa gång, som tyvärr inte är förrän om en månad. Hade gärna tränat med det gänget en gång i veckan… 😉
Ett (o)lustigt fenomen som uppstod var att vid båda startpunkterna på framåtsändandet var det något jätteäckligt i/på marken som gjorde att Karlsson ogärna gick där. Och att sätta ner den lilla söta rumpan var ännu mer otänkbart… Någon enstaka gång har jag råkat ut för detta med honom, men med Iza hände det då och då, och en gång på tävling. Den gången betedde sig nästan alla hundar likadant på fria följet och tog en stor lov runt en viss fläck på appellplan. När de hade tävling på Kinds BK för några veckor sedan hade tydligen också flera hundar uppvisat samma beteende på ungefär de fläckarna. Att det skulle vara så enkelt som att någon hund har kissat där, vilket ju egentligen känns som det mest troliga, tvivlar jag på. Någon som har en teori om vad det kan vara?
Lite ruta hann vi med innan kursen började. Förutom första skicket (det enda man har på tävling, som bekant) så funkade det jättefint. Jag har ändrat taktik; från att böja mig ner, ge förberedande signal och rikta in honom genom att peka med hela handen, så står jag bara rakt upp, tittar rakt fram och säger ”rutan”. Ibland krånglar man kanske till det mer än man behöver?
Kvällen blev lång men givande. Jag var inte hemma förrän vid 22.30, och då somnade vi rätt sött både jag och den lille.
Förutom lille Lennart Karlsson så var det följande hundar (med tillhörande mattar) som deltog i spektaklet:
Stina gjorde de första övningar i kryp.
Sheila tränade koncentration och kontakt.
Bistro ville ogärna släppa bästaste bollen men här tappade han den, ve och fasa!
Tja, har man inte nackspärr kan man ju alltid skaffa sig!
Detta såg så ohemult obekvämt ut att jag var tvungen att räta ut honom…
Ikväll funderar jag på att vara lite wild & crazy och skippa träningen på klubben. Nu har vi kört fyra dagar i rad så det kanske är dags för en vilodag?
***
När vi kom hem igår såg jag den övergivna älgkalven på ”vår” åker, men i andra änden. 150-200 meter från huset. När jag backat in på gården och klev ur bilen så stod h*n 15 meter från bilen och tittade vädjande på mig… OK, det kan inte vara lätt att helt plötsligt bli bortstött av sin mamma, men jag undrar fortfarande varför hon måste dumpa dem just hos oss varje år? Eller varje och varje…? En gång är en gång, två gånger är en … gånggång!
vallterrier.com 
… och tre gånger en vana. 😉 Så nästa år har du säkert en i köket. 😀
Tycker fortfarande att du ska satsa på att behålla älgen, sätta ut skylt nere vid riksvägen och ta betalt av alla tokiga tyskar. Jisses, så mycket fina (hund-)pryttlar och pellisar du kan köpa sedan! 😉
Du sa det själv, det där med att det enkla oftast är det bästa! Titta på rutan och kommendera – det är förmodligen det som ska till.
Ha det!
Får väl börja kommunicera med älgen och fjäska lite då, sen ska jag fundera på det där med skylten… 😉 Vi har ju en ganska stor altan… kanske kan hägna in älgen där?
Vilken härlig träning ni verkar ha haft!
Själv är jag wild & crazy om jag åker till klubben och tränar.. 🙂
Förstår du inte att du blivit adoptivälgmor. Det verkar som du inte behöver hägna in den håller sig ju där ändå.
Min teori angående fläcken är att kanske något annat skogsdjur med stark kroppslukt varit där?
Dizzy är jättekänslig för sånt där. Vissa gräsmattor beträds helt enkelt inte alls. Oftast de som är välpinkade av områdets alla jyckar (sådär så det syns med gula döda fläckar…) men ofta är det bara blöta och lite sunkiga partier där det snarare borde vara helt eller nästan opinkat.
Det är också så på klubben ibland, men då fläckvis och tvingar man henne att gå där så blir det med höga benlyft svansstumpen mellan benen och med kräkreflexer. Att få henne att sätta sig eller lägga sig där är som att få ner en katt i en badbalja… 😉
Vilddjurstesen funkar lite dåligt här eftersom vi bor mitt i stan, men på klubben finns ju mycket djur av olika slag…
Vilken lyckad kväll! Och vilken tur med vädret! Börjar nästan tro att ni nog smög dit en liten soldans till solgudarna för att få bra väder 😉