Igår kväll åkte vi till klubben mest för att bjuda klubbkompisarna på uppflyttningsäppelkaka. Den föll de flesta i smaken tror jag. 🙂
När vi ändå var där passade vi naturligtvis på att träna lite. Kvällens roligaste var när vi tränade framförgående (som jag brukar belöna med att kasta boll framåt, över hans huvud) och Karlsson upptäckte luftballongen som var på väg över plan, rakt mot oss, men några nivåer längre upp så att säga. Jag riktigt såg hur hårt de små terrierhjärncellerna jobbade… ”Det ser ut som en himla rolig boll, och låter roligt gör den också, men VARFÖR ramlar den aldrig ner?” 😀
vallterrier.com 
hahaha kan tänka mig att det jobbades i terrierhjärnan!
Hahahaha, jäsikens vilken megabelöning! 😀 Men jag kan tro att det snurrade rejält i det lilla träsktrollshuvudet.
Hm, kanske kan tajma in sånt i andra träningssituationer också; tänk att avsluta med en (livs levande) älg/rådsjur/hare i slutet av spåret, det vore ”smaskens” – i alla fall för Iza *hehehe*. 😉
Bra idé det där med att flytta till husvagnen. Kanske kan hota med det här hemma. Hota – i form av att det då inte längre är någon kvar hemma som städar, tvättar, lagar mat … :p
Ha det gott!