(Efter rubriken borde det ha funnits en generad smiley, om jag nu visste hur man gjorde en sådan?)
Den där eventuella pelargonen har alltså utmynnat i en malva. Tror jag. Men jag lovar och svär… en hel del av bladen såg verkligen ut som pelargonblad. Det stod en alldeles äkta ”bond-pelargon” precis bredvid, så jag hade dessutom något att jämföra med. Av detta kan man då dra slutsatsen att jag är tillräckligt mycket pelargontant för att själa en stickling, men inte tillräckligt mycket pelargontant för att kunna skilja en pelargon från en malva. Pinsamt, eller…?
Ikväll bytte jag hund med husse. Iza har väl fått en överdos matte (vilket jag i och för sig inte tror att hon tycker) efter norgedagarna, och Karlsson var klart underdoserad på sin matte och träning. Vår vana trogen började vi med en platsliggning på 10 minuter. Jag stod långt ute på åkern och han låg jättefint. Fördelen med de här långa platsliggningarna är ju att min tidsuppfattning också ändras, sakta men säkert. 10 minuter känns inte längre så långt. Alltså bör även jag ha lättare att klara två minuter, eller fem för den delen. Sen tränade vi vidare på krypet. Tror jag har en metod på gång som förbereder honom så att han faktiskt börjar krypa på första kommandot och inte på andra, men den som lever får se. Lite töntig lydnadsklass I-apportering blev det också, liksom lite riktig apportering. Tränade lite på positionen i ingångarna eftersom han börjat sätta sig pyttelite snett. Vår pt tyckte inte det var mycket att bråka om, men hade å andra sidan lite knep för att rätta till det, så då kan vi ju iaf försöka. Lite fjärr och ställande blev det också. Och självklart lite ff och lf, så nu är han ganska nöjd med livet igen. Och jag med för den delen. 🙂
vallterrier.com 
Du, hur får man hunden att börja krypa över huvud taget? Oh, allvetande hundmänniska 😉 Skämt åsido, jag vill verkligen veta och är tacksam för tips.
KD; återkommer via mail. (Hon var inklickad, eller hur?)
Inte konstigt alls, pelargoner och malva tillhör samma släkt. Alla har fem kronblad och nästan alla den mörka ådringen på bladet 😀 Hav tröst 😀
Jag hade garanterat kunna göra samma misstag som du, när det gäller blomman. Skönt att ha en ”pelargondrottning” som Ingrid till tröst. 🙂
”Liiiite snett” kan ju lätt bli ”VÄLDIGT snett” om man inte ser upp, så jag tycker nog att du gör rätt som lägger liiiiite krut på det. Det är så lätt att tycka ”äsch, det duger för nu” och det får man ju, tyvärr, så gott som alltid betala dyrt för i slutändan. Sa hon och talade av erfarenhet. 😉
Ha det gott!