Helt enligt regelboken så bjöd vi på tårta på klubben igår. Det ska man ju göra när man blivit uppflyttad. 🙂 Det var gott om tårta eftersom ytterligare två ekipage blivit uppflyttade på olika håll under helgen. Karlsson fick naturligtvis en liten ”flis” vilket uppskattades mycket. Jag undrar om han förstod sambandet – duktig på lördag – tårta på måndag? 😉 Själv avstod jag, i vanlig ordning, från godsakerna och tittade bara på när alla andra glufsade i sig.
Fördelen med att tävla är att man får ett större fokus i träningen. Gårdagens projekt bestod till 95% av starterna i linförigheten. I princip stod jag still och viftade med vänsterbenet och jobbade på bibehållen kontakt. Han har ju en tendens att ”släppa” en halv sekund precis när vi börjar gå. På träning återupptar han snabbt kontakten igen men på tävlingen blev det ju inte så. Om jag kan få honom att bibehålla kontakten i starten borde väl oddsen bli bättre för att han håller ihop hela tiden?
De resterande 5% ägnade vi åt apporteringen. Lät en annan hund ”slafsa” med K:s apportbock så att den skulle smaka/lukta något annat än Karlsson och matte. Naturligtvis uppstod inte problemet från i lördags, dvs att han släppte apportbocken. Lite mer intensivt tugg än vanligt kanske, men inga onödiga släppanden.
På onsdag har jag bokat privatträning igen. Ska bli kul. Fortsätter jobba på en koncentrerad platsliggning och så är det linförigheten då…
För Izas del blev det skall (liggande), ett kryp och – kontaktövningar/linförighet?! Det är inte klokt att jag fortfarande håller på med kontaktövningar som med en valp? Hon är iaf åtta år. Men koncentrationsförmågan när det händer saker (läs: agility med vit liten hund) i omgivningen är fortfarande som på en valp. *suck*
Vi tog oss även ett litet varv på agilitybanan, vårens första. Började helt rått med att skicka in henne i slalomen, 12 pinnar, och den satt klockrent trots vinteruppehållet. 🙂 Kombinerade även ihop det med några hopphinder (på smallhöjd) och en tunnel och det gick ganska bra. Det är dock ingen tvekan om hur roligt hon tycker det är.
Fick även hjälp av L som jobbar på rehab på djursjukhuset att titta på Izas bakdel. Inbillning eller inte, men jag tycker mig ha sett vissa tendenser till ”stapplighet” sista tiden. L såg dock inget alarmerande. Hon klämde och kände lite också och liiite har väl musklerna fallit ur. Nu är det alltså simning som gäller igen. Problemet är ju att varken jag eller Iza tycker att det är särskilt roligt men det är väl bara att gilla läget. Som L sa; ju äldre de blir desto svårare är det att bygga upp musklerna. Sant, sant. Får väl köra varje vecka ett tag och sen kanske man kan dra ner till varannan vecka för att bibehålla? Ska iaf ringa idag och boka tid.
vallterrier.com 
Du skulle skickat en bit till mig *snålvattnet rinner*
Visst får man en kick när man tävlat, kul. Hade oxå problem vid starterna ett tag, tränade så att belöning kom efter en meter bara. Gjorde kanske 25 såna, kvick belöning och sen var det bra. Gjorde faktiskt susen 😀
Seså, torka dig om munnen nu! 😉
Gjorde nog 50 sådana starter igår, med belöning efter 20 cm, men inte blev det märkbart bättre. 😦 Ibland ramlar poletten ner oerhört fort, och ibland tar det tydligen lite längre tid…
Tävling är klart kickande!
Vad gäller kontaktövningar med Iza så är det faktiskt så att i ”klicker-branschen” rekommenderas att ibland gå ner till ”valpstadiet”, alltså ruta 1 A, för att bibehålla intresset och påminna hunden om att ”det var det här det hela byggde på, om du minns”. Så det är ABSOLUT rätt att köra kontaktövningar med Iza. Duktig matte!!! 😉
Varför gillar ni inte simningen? Jag tycker det är skitkul, mina hundar likaså (båda två faktiskt, nu när den värsta nära-döden-upplevelsen lagt sig) och det är samtidigt den mest effektiva träningen som samtidigt är skonsam som går att hitta.
Ha det gott!
Vilken belöning? Testa en pipis eller nåt som slängs framåt. Dvs om det är så att han sackar….
Lukas sackade oxå på linförighet och frittfölj vid starterna. Vi löste det genom att jag sa fot och sen väntade jag faktist en stund för att poletten skulle trilla ner i labbehjärnan innan jag gick på. Jag körde lixom Fot och sen gick jag på studs.
Kom på hur mycket jag saknar tävlingsträningen nu *suckar lite*
Önskar vi hade simmöjligheter i bassäng här, då hade iaf Lukas varit glad! 😀
Agnetha; visst är det bra med kontaktövningar. Ibland. Men kanske inte 50-60% av VARJE träningspass när det är andra hundar på plan? Tycker att hon borde ha kommit över det… *suck*
Vad det gäller simningen så får du fråga Iza varför hon inte gillar det. Kanske för att hon blir blöt? 🙂 Jag får nästan släpa in henne i hallen och sedan släpa henne i bassängen. Sen tycker hon det är rätt OK, när hon väl kommit i. Och orsaken till att jag inte tycker det är kul är att hon inte tycker det är kul. Vi höll ju nästan på i två år, regelbundet, fram till förra sommaren så jag tror inte att hon helt plötsligt kommer ändra inställning, tyvärr.
Ingrid; han sackar inte, men han släpper ögonkontakten för en halv sekund precis i starten och är det då som på tävlingen så får han inte tillbaks den. På träning märks det knappt för då återupptar han den direkt. Att slänga något framåt tror jag inte på eftersom han har en tendens att hamna långt fram ändå. Det blir ju gärna så med tanke på både hans och min kroppskonstitution. Har testat med leksak (pip) i armhålan som jag släpper precis intill honom. Då skärper han till sig men blir istället lite ”luftig”.
Prillan; jag säger ”fot” innan jag startar så det är nog inte det som är problemet heller. Och snart är du på G igen, vad det gäller tävlingsträningen. 😉
För övrigt har börjat försöka chocka honom lite nu genom att inte bara gå rakt fram utan göra höger om marsch, helt om marsch eller rent av bakåt marsch. Vi får väl se om det är rätt medicin för terrierhjärnan?
Ahaa. förstår! Fast då finns det nog inga genvägar än att träna…FOT—>ÖGONKONTAKT—-STARTA ATT GÅ. Släpper han kontakten, säg ett nähä du….gå tillbaka till utgångsläget och får göra om…och göra om!
Lägg in lite krav genom att han helt enkelt får göra om. Brukar funka bra på mina hundar.
Jodå, det var det vi gjorde igår. OM alltså. 😉