”Du och jag Bill”!

Karlsson är bara sååå lycklig över att ha återfunnit sin gamla kamrat Bill. Han vårdar honom ömt (nåja 😉 ) och tvättar t.o.m. öronen på honom. När han inte sliter och drar i dom vill säga. Han månar även om att Bill ska få ett vidare perspektiv på tillvaron och lyfte därför upp honom i fönstret där han själv brukar stå och hålla koll. Det blev dock lite fel eftersom det är Bills rumpa som är riktad mot världen, men man kan ju inte lyckas jämt. Och jag lovar och svär; det ÄR Karlsson som ställt honom där, alldeles på egen tass. 😀

När vi efter träningen igår kom hem så var K ganska trött. Han somnade titt som tätt, och oftast med Bill i ett ömt grepp.

Visst är dom söta? Och det verkar faktiskt som om K insett att om han inte är försiktig med sin Bill så kommer han inte ha honom kvar. Men det kan gå över, snabbare än man hinner säga ”träsktroll”.

Träningen igår ja… Det gick väl … sådär. K var ganska ”virrig”. Fick dock kört två budföringar och det verkar som om jag hittat en bra metod för att jobba bort tjuvstarterna från mig. Jag sätter honom och sedan backar jag några steg, kallar in honom och sedan skickar jag honom. Det kan jag naturligtvis inte göra på tävling men det sänker förhoppningsvis förväntningarna på springandet något, när han förväntar sig att han ska springa bakåt innan han får springa framåt? Uppträdandet hos mottagaren är lite hoppigt och studsigt så där kan det mycket väl bli en del poängavdrag men huvudsaken är ju att han inte tjuvstartar från mig för då är det en klockren nolla.

Vi fick även kommendering av appellklassens moment. Till min stora fasa upptäckte jag att K tjuvstartade på tävlingsledarens ”kalla in”-kommando!? Vi har ju ytterst sällan blivit kommenderade i just detta moment så hur han lyckats koppla ihop det är en gåta? Eller också lyssnade han inte så noga utan stack bara för att det var något som lät? Hur som helst så fick jag ytterligare hjälp med att någon stod och sa ”kalla in” ett flertal gånger utan att jag kallade in alls. Det verkade ha effekt för till sist satt han riktigt bra.

I samband med detta fick han även prova sittande med skott, ett helt nytt moment som vi uppfann igår. Men man vet ju aldrig, det är väl snart dags för regelrevidering igen. 🙂 De hade skjutit för platsliggning på övre plan och vi uppehöll oss på nedre. K fick ligga plats ensam med mig i närheten. Han brydde sig naturligtvis inte om skotten igår heller. När de var klara med platsliggningen trodde jag det var färdigskjutet och träningen i stycket ovan vidtog. Och när Karlssons satt där som bäst och väntade på att inte bli inkallad så brinner det av en luftvärnskanon på övre plan! (Det var den vanliga pistolen men vissa skott är verkligen som kanonskott.) Lille K satt dock kvar lugnt och fint och viftade inte ens på öronen. Ibland är han dyr, den lille. Och ibland är han mindre dyr… 😉