Igår kväll blev det ett, eller snarare två, lydnadspass på BK Hemma.
Vår senior-Bambi är antingen helt tam, eller immun, eller dum, eller döv…? Hennes bröstarvingar drog till skogs så snart jag öppnade dörren men inte deras korkade morsa. När jag körde skall med Iza för fulla muggar (och hon skallade riktigt bra, åtminstone volym-mässigt) ca 30 meter ifrån, och inom klart synhåll, från mamma Bambi så stod hon bara och tittade. Sen betade hon lite igen. Sen tittade hon igen och sen … kissade hon! Hon verkade bara betrakta oss som ett litet irritationsmoment! Som tur var fick inte Iza syn på henne iaf. Mina teorier om hur man tömmer en åker, som jag skrev om för ett tag sedan, kom på skam.
När det var pysslingens tur började vi om med rutan. Har ju bara testat det momentet lite lagom ostrukturerat ett par gånger, och nu var det några veckor sedan. Ibland gick det bra, ibland inte. Jag fick mig dock några goda fniss. När Karlsson blev lagom frustrerad och inte riktigt begrep vad jag var ute efter (och vem gör det?) så kom han på att matte brukar bli glad när hon får presenter i form av apportbockar, uppletandeföremål, bollar och annat. Så hon skulle säkert bli jätteglad om hon fick en kon också. 😀 Tänkt och gjort; han apporterade alltså in en kon till mig. Detta hände vid ett par tillfällen och jag lovar att det var svårt att hålla sig för skratt. Samtidigt brukar jag ju uppmuntra alla former av avlämnanden hos mig, MEN … inte koner. Nu ska det tilläggas att det egentligen inte är några riktiga koner utan såna små, låga ”platsmarkörer” med hål i mitten så de var väldigt greppvänliga även för en liten terrier. Hålet i mitten var precis lagom stort för hans lilla näsa. Sen blev det si och så med synen när han hade konen i hela synfältet men såna smällar får man ta. 🙂
Så nu tänker Karlsson skicka in en motion med förslag om regeländring. Det går ut på att istället för att springa och ställa sig mitt emellan de fåniga konerna, till ingen nytta, så ska man samla ihop dom och bära dom till matte istället. 😀
vallterrier.com 
Hahaha, den regeländringen tror jag att både jag och Bucks skulle uppskatta! 😀 För, i ärlighetens namn, har jag svårt att se meningen med det momentet. 😮 Jag menar, de flesta andra kan man ju hitta åtminstone ett UNS av förklaring och bakgrund till, som härrör från någon form av arbetsuppgift för hundar, men rutan …??? Näe, det är helt obegripligt!
Och vad gäller ”rådjurskärringen” så har hon uppenbarligen en stor släkt här i ”vår” skog, för precis lika idiotiskt agerar flera av våra ”fästingdragare” också. 😦 Jäkligt irriterande, när man har en vilttok (Xsita) i andra änden av kopplet *suck*.
Slutligen ska besserwissern i mig fira triumfer: Om hon är en senior-Bambi är hon unik! Bambi – alltså ”originalet” – var en vitsvanshjort och de finns bara ”over there”. Så de’ så!!! *märkvärdig, tjock och redig nickning och höjda ögonbryn* 😉
Och det säger jag bara för att jag precis har lärt mig det – genom en tipspromenad. 😀
Avdelning ”värdelöst vetande”, jag VET!!! *hahaha*
Ha det gott – kramar.
Självklart är det Sveriges enda vitsvanshjort vi har gående på vår åker. 😉
Beträffande idiotiska moment; det är väl därför det heter ”lydnad”. Att lyda blint utan att fundera på varför?
Han är bra finulig den lilla pysslingen !
Ahahaha, gulligt det hade varit att få se lille K bära omkring på konerna! 🙂
Klurigt, Karlsson!!
För övrigt kan jag meddela att även min sambo jägaren refererar till rådjur som ”Bambi”, ”Bambis mamma” eller ”Bambis pappa”…
Rutan är ett knäckmoment för mig (som framgått av bloggen). Nu senast blev det ”apportering av target”… Apporterat koner är nog snart det enda H inte har gjort ”fel” i det momentet.
Tack Bibbi; det stärker mig i min uppfattning att det verkligen ÄR Bambi som går på vår åker. 🙂
Eller åtminstone Bambis mamma 😉
(Sen struntar vi i ”the american dream” – vi har ju inga vitsvanshjortar i det här landet, som sagt…)
Allt idag går ut på att fatta egna beslut och vara självständig, det är klart att en terrier som Karlsson begriper sånt.
Bambi kanske är här på semester eller så ?
Uj det skulle var kul att se Karlsson med en kon i munnen, synd att inte kameran var i beredskap, men så är det ju. Roliga saker händer när kameran ligger i skåpet.
Om du vill ha hjälp med att rensa en åker från bambianer är det väl bara att visa dem för Karlsson. Säg ”Apport Bambi”.
Ses snart.
Ett ännu säkrare tips är att säga ”apport Bambi” till Iza…
Haha…”apport Bambi” ??? Skulle fungera med Soya oxå på våra bambis runt knuten. Står som fån och glor på oss utan att röra en fena!
Rådjurssläkten är gigantisk…en gren i Borås, en i Trollhättan och sen en avstickare i Mjölby!?
Duktig Karlsson, duktig apportör!
Härlig Bambi-diskussion!!! 😀
Nå, den ska jag avbryta tvärt genom att meddela fröken Lotta att hon blivit utmanad (igen). Kolla min blogg.
Ha det gôtt!
Inte helt vanligt att bambisar får för sig att ”om jag står helt stilla så syns jag inte”. Har sett detta fenomen ibland jag också. Tacksamt för jägarna dock… 😉
Äsch. Inte helt Ovanligt var det ju jag skulle skriva. Förkylningsludd i hjärnan och fingrarna.
Huja, vilket bra regeländringsförslag! Stor hund-stora koner, liten hund-små koner 😀
Men, vad är det för Bambies som huserar ute hos er? Har de ingen självbevarelsedrift? Det där med kissandet var ju rätt kul faktiskt…”I couldn´t care less” kan man tänka att senioren tänkte…*s*
Bibbi; om puckot åtminstone stått helt still… Det har jag också sett, och kan på sätt och vis förstå. Ofta funkar det också. Har ett otal gånger gått förbi stillastående Bambisar ganska nära med hund och ligger vinden åt ”rätt” håll så funkar det. Men den här… det var precis som Jessika skriver ”…couldn’t care less”…
Tja, Bambi har väl insett att ni inte utgör någon omedelbar fara, du och I och K…? Jag menar, ”hemma på våran gata i stan” (nåja) så är det ju inte helt ovanligt med rådjur som tämligen ogenerat strosar runt i villaträdgårdarna och mumsar i sig tulpaner och annat, även mitt på ljusa dagen. Har en kompis i Nacka som är totalt vansinnig på dessa djur…
Habituering kallas det visst? 🙂 Kanske skulle släppa Iza lös och av-habituera lite… 😉
Jag kunde ju låna Otto av husse någon gång och åka upp till dig o hälsa på – han SKA ju jaga. Men det finns säkert ett jaktlag i trakterna som har synpunkter…