Nu behöver jag inte bekymra mig om djävulsrundan längre. En bit in ser det nämligen ut såhär:
Husse och Iza har försökt ta sig över och det gick … inte bra. Man ska nog vara en passionerad gyttjebrottare (vilket ingen av dom är såvitt jag vet) om man ger sig på det projektet. Ett pass under trädgårdsslangen blev det för båda två vid hemkomsten. Kanske går det att trassla sig runt, men jag tänker INTE testa med två vildhundar i koppel och ankelhöga kängor. Det får bli en expedition UTAN hundar och MED stövlar.
Något som fascinerar mig är att markägaren inte har någon skyldighet att återställa sån’t här? Det är trots allt en skogsväg som används ganska frekvent av såväl bönder som andra boende i området, och även är en del av en uppmärkt vandringsled.
Nu undrar jag bara – var ska vi ta vägen? Det som återstår är antingen två-tretimmarsrundor, trettiominutersrundor eller den asfalterade f d riksvägen. Inget av alternativen är speciellt lockande. Dom långa rundorna kan ju funka på helgerna men knappast på lunchen eller efter jobbet, åtminstone inte den här årstiden… *suck*
vallterrier.com 
Lätt…ta med två plankor och lägg över, vips så har ni en bro!
Jovisst, men det är en bra bit att släpa från närmaste plats där man kan ställa bilen och det retar mig att JAG ska behöva göra det. I skogen förväntar jag mig inte att dom ska fixa något, men det här är faktiskt en ”väg”… 😦
tänkte också tipsa om plankor….tycker ändå det är en bra ide!
bra kvinna reder sig själv du vet….screw the skogsägare/bonde….
Eller såna däringa fiskarstövlar..! 😀