Idag är det ”jobba-på-jobbet”-dag. Detta insåg Iza naturligtvis och låg i sin bädd i hallen och tjurade. När det var dags för sista kissningen innan min avfärd ropade jag på henne från köksdörren.
– Iza!
Ingen hund kom. Då tog jag till tjuvknepet, eftersom jag hade lite bråttom, och ropade:
– Karlsson!
Då kom hon tassande! Eftersom Karlsson hade lämnat huset för länge sedan tillsammans med husse såg hon minst sagt fundersam ut men hennes nyfikenhet tog överhanden. 🙂
vallterrier.com 
Hahaha! Iza verkar vara en helt underbar personlighet. 🙂 Alltid lika kul att läsa din blogg!
Personlighet – JA. Underbar – inte alltid… Hon kan vara fruktansvärt enerverande med sin envishet och sina ifrågasättanden. Hon lägger alldeles för stor del av sitt liv på att fråga ”varför?”.
Du menar inte att Isa skulle bli lämnad ensam hemma utan K för då förstår jag hennes tjurighet.
Instämmer med Annette; Ben skulle inte ”prata med mig” på veckor om jag och Jenny gick någonstans utan honom — utan rejäl kompensation som att få märgben alternativt min syster till ”hundvakt” (han bara ääääälskar henne, rätt komiskt faktiskt).
Problemet är bara att Iza är minst lika tjurig om dom lämnas hemma båda två. Det är MIG hon vill åt. 🙂 Om husse är hemma spelar inte heller någon roll. Det är bara matte som räknas. Tyvärr kan man inte tro det när man står på appellplan med en hund som inte ens märker att man finns…
Karlsson däremot finner sig fint i att vara ensam hemma MED Iza, men inte utan.