Det 15:e lägret, och det 40:e…

Vecka 30 var det lägerdags igen. Kindslägret! Det var mitt 15:e läger och för klubben var det läger nr 40! För fjärde gången var jag en del av lägerkommittén vilket för min del innebar mycket jobb framför allt före lägret, med bl a administration av anmälningar under våren och redan från hösten innan bokande av instruktörer. Sju grupper och totalt ca 60 deltagare är ju en del att hålla ordning på. Sena återbud från både instruktörer och deltagare gör det hela lite extra spännande men allt löste sig och när lägret väl är igång är det lite som ett självspelande piano. Det är naturligtvis lite extra jobb även under veckan men inte mer än att man kan träna egen hund i en grupp, åtminstone nästan fullt ut. 🙂

I år var jag och Maro med i spår/brukslydnads-gruppen för Lars Persson. Eftersom vi sällan har tillfälle att träna med mycket folk på lydnadsplan kändes det som en möjlighet jag inte ville missa. Det blev t o m lite mer brukslydnad än spår eftersom Lars konstaterade att det var vad de flesta behövde. 😉

Det blev en bra vecka med nyttig träning och vi lyckades till och med få viss fart på uppletandet som jag än så länge har förträngt. Har liksom stuckit huvudet i sanden när det inte fungerat, enligt principen ”jag vet inte vad jag ska göra så jag gör ingenting”. Dvs jag vet mycket väl hur ett uppletande går till och fick till ett kanonfint uppletande, som ofta genererade höga poäng på tävling, med Karlsson även om det inte kom gratis. Det som varit största stötestenen med Maro har varit hans ovilja att lämna mig. Jag har t o m gått ut i rutan, tillsammans med Maro, och lagt en hög med föremål men han har ändå inte velat gå längre ifrån mig än 10-15 meter… En del av den låsningen försvann säkert under vinterns och vårens intensiva budföringsträning så det är bara att tacka för den bonuseffekten.

Något som blev väldigt tydligt är dock hur känslig han är för min blick. Det har jag ju varit medveten om ett tag men här blev det extra tydligt, och en nackdel. Första gången vi körde så stannade han till och tittade på mig, från ca 20 meters håll. Naturligtvis tittade jag på honom, en ganska naturlig reaktion. När jag kom på mig och vände blicken upp i trädtopparna fortsatte han leta?! Kanske borde köra uppletande med solglasögon? 😛

Några spår blev det självklart också och vi började med upptag på riktigt. Iofs med väldigt kort startsträcka men så fint han gjorde det! Första gången kändes det mer som tur när han ramlade iväg åt rätt håll. Andra gången gjorde han en mycket tydligt analys, ca 1 meter bakåt, innan han gick iväg åt rätt håll. Det kan nog bli bra det där. 🙂

Det är ju bra att vara kompis med instruktören, det insåg han rätt snabbt, och passade gärna på att hångla lite med Lars vid spårsluten även om det blev en ovanligt sansad form av hångel för att vara Maro. Lars verkade ha en mycket lugnande effekt på Maro och tassarna var i backen förhållandevis ofta. 🙂

För övrigt innehöll veckan bl a uttagning inför kvällsaktiviteten ”uppletande” där det går ut på att hämta konstiga saker på appellplan. Doris var en av dem som blev uttagna. 🙂

Vi hade en fin vecka med bra träning, ganska lagom väder och bara lite regn, en eftermiddag. Här är lite blandade bilder från veckan, de flesta tagna med mobilen. Kelpien var i alla fall trött och nöjd och sussade gott i husvagn och bil. 🙂

 

När lägerveckan var slut, på fredagen, var det bara att ta tag i efterarbetet och på måndagen var det ”back to work”. En semestervecka till, för att vila upp sig, hade inte alls varit fel för trött är man efter en sån vecka, även om man inte haft uppdrag i lägerkommittén. 😛

Hur som helst det blev en väldigt bra vecka där både deltagare och instruktörer verkade väldigt nöjda och allt flöt på ungefär som planerat.