(Delar av detta har nog avhandlats förr i bloggen, men det verkar vara ca 6 år sen så jag tar mig friheten att köra en repris, för ev. nytillkomna läsare. 😉 )
Den lilla terriern som bor här har ju en del mycket bestämda åsikter och väl inövade rutiner, och det man en gång har lärt honom (och som genererat belöning) glömmer han inte, och helt plötsligt vägrar han göra de enklaste saker om han inte får sin belöning?! Slug är bara förnamnet. 😛
Några exempel…
1. Toarullarna
Varje kväll, vid sista toabesöket, ska han med in och apportera fyra tomma toarullar ur papperskorgen. Detta har vi hållit på med i sisådär 10 år och det började när vi tillbringade rätt mycket tid med att träna avlämnande av föremål på den lilla ytan. När det sen inte fanns apportbockar, bollar eller något annat ”riktigt” att avlämna (mot belöning) förde han över beteendet på toarullarna och där är vi än idag. 1 toarulle byts mot 0,25 mini-frolic, fyra gånger. Miket vicktickt!
2. Dörren 1
När det är dags för promenad och jag sätter på mig ”riktiga” kläder, dvs något annat än pissetofflor på fötterna, står han 3 dm framför mina fötter. När jag tar kopplet från kroken måste han gå ett varv medsols runt mig och när det är klart har jag hunnit arrangera halsbandet så att han bara kan sticka in huvudet. Detta har han kommit på alldeles själv och jag undrar om han inte är lite skrockfull? Hursom helst, det är … miket vicktickt.
3. Dörren 2
Det är ju alltid skönt att ha lite ordning och reda när man ska ut genom dörren med båda hundarna. Därför har jag lärt dem att vänta och låta mig gå ut först. I samband med inlärningen har de naturligtvis fått belöning för att de väntat. Karlsson håller tydligen fortfarande på med inlärning (efter 11 år?!) för får han inte sin godis vägrar han gå ut!
Maro går glatt ut om man säger ”varsågod” och Karlsson har säkerligen klassat honom som ett pucko som inte förstår hur man ska utnyttja systemet. 😀 Denna regel gäller dock, enligt Karlsson, bara vid riktiga promenader, inte vid smårastningar på gräsmattan, tack och lov. Miket vicktickt!
4. Bilen
För att lära honom att inte slänga sig ur bilburen belönade jag naturligtvis för att han satt kvar när den öppnades, när han var liten ungflärp. Den inlärningen fungerade sådär då och det fungerar inte vidare bra idag heller utom … när vi kommer hem. Då vägrar han kliva ur om han inte har en utfästelse om belöning. 😛 Miket vicktickt!
Det finns flera andra liknande exempel och säga vad man vill om den lilla garvade, sluga och rutinerade terriern men han har lyckats mycket bra med att uppfostra sin matte. Det är tur att han är söt.
(Och exakt när jag skriver detta kommer det ett spam-mail med rubriken ”belönings-assistans?! Nej tack, jag är inte i behov av det, alls faktiskt. 😛 )
vallterrier.com 