Oavsett hur dagen slutade så kan han väl även officiellt kalla sig brukshund nu, min lilla chokladtomte. Dagen bjöd på både bra bitar och oväntat trubbel vid appelltävlingen på hemmaklubben… men till sist kändes det mer eller mindre som ett aprilskämt. 😦
Vi hade iaf tur med vädret. Mulet men uppehåll, ingen frost i spåret, knappt någon vind… Bättre än så blir det nog inte?
Dagen började med spår och det resulterade i alla pinnar och betyg 8. Han var lite ofokuserad mellan varven och hade några stopp (precis som vanligt alltså) så det betyget får jag vara nöjd med. Han var dock som en hök på apporterna och även slutet som han ibland har varit lite tveksam till.
Lydnaden gick också hyfsat. Är riktigt nöjd med 9 på läggandet. Det har vi ju också slitit en del med, just när det är funktionärer på plan.
Dessutom är jag sjukt nöjd med att jag hittade en uppvärmning som verkade vara exakt rätt för oss. Vi var båda lugna och fokuserade när vi gick in på plan. 🙂
Nollan på platsen berodde på att vi avstod det momentet. Fick vi bara minst betyg 7 på budföringen skulle uppflyttningen vara klar, utan plats. Fick vi lägre betyg på budföringen skulle inget platsliggningsbetyg i världen rädda oss…
Vi ställde upp för budföringen och Maro drog som en missil till mottagaren … och förbi. (Jag tror faktiskt han inväntade marschkommandot innan han stack från mig vilket jag inte kände mig helt säker på innan) . Nåja, det fanns fortfarande möjlighet att rädda det. Mottagaren fick in honom vid sidan och klappade honom och sen skulle han tillbaka. Men nej, det tyckte inte Maro! Han hade ju varken fått boll eller godis?! Varje gång mottagaren sa ”marsch” ryckte det i den lilla kelpiekroppen men han satt som berget. Till sist gav han upp och drog iväg … till belysningsstolpen mitt på plan för att kissa?! WTF? När jag ropade på honom drog han sig åt rätt håll men tog för säkerhets skull ett varv runt domare och tävlingsledare samt kollade in några i publiken innan han kom in till mig. Han anade nog att jag inte var helt nöjd med utförandet. 😛 Sen var den tävlingsdagen slut… 😦
Med tanke på hur vi jobbat med budföringen hela vintern, och vilka framsteg vi gjort, var det (milt uttryckt) en besvikelse. Att han skulle ”fastna” hos mottagaren har liksom inte funnits med på kartan… Det vi har tränat är ju att gå till mottagaren (vilket var en omöjighet i höstas) och nu har det uppenbarligen blivit lite för bra. Man kan nöja sig med att konstatera att han hade en oerhört besviken matte, och att träningsupplägget skall förändras framöver. Riktigt hur är jag inte helt på det klara med men ”gör om, gör rätt” är det som gäller.
Slutresultatet blev 163,5 och hade vi ”bara” haft en 10 på spåret så hade det räckt, utan budföringen. Nåja, nu är han åtminstone godkänd i appellen men det resulterar inte i jubel och applåder varken från matte eller omgivningen.
Själv verkar han dock rätt nöjd med dagen, där han sussar bakom min rygg. Det är tur han är söt. 😉
vallterrier.com 