Idag har jag och Maro tillbringat eftermiddagen i fotostudion för modellfotning. För att inte riskera att bli ersättningsskyldig för allt för många svindyra systemkameror och blixtaggregat brukar jag ha med mig tygburen vid sådana tillfällen men eftersom han kopplar av bra när han är uppbunden skippade jag buren idag och siktade in mig på en av de stabila betongpelarna istället. 😛
När vi kom dit så la jag honom bara ner mitt på golvet och där blev han märkligt nog kvar, förutom en lätt aktivitetshöjning och en liten hälsningsceremoni när modellen, som gillar hundar, anlände. Sen låg han där på golvet i 1,5 timme! OK, han ändrade ställning någon gång men det normalt sett ganska speedade djuret verkade helt avkopplad vilket ledde till att även jag kopplade av.
Efter att modellen agerat stående på sina två ben i en dryg timme var det dags att bära in soffan och drapera henne i den. Maro låg fortfarande kvar och verkade inte bry sig det minsta.
När jag och fotografen kollade de första testbilderna såg jag plötsligt i ögonvrån hur det kommer ett chokladbrunt djur smygande. Jo, han smög verkligen! 😀 När han insåg att han var upptäckt ökade farten till 75 km/h och vips var han uppe i (den vita!) soffan och hånglade upp modellen allt vad han kunde, på kortast möjliga tid. Han anade väl att det inte skulle bli så långvarig. 😀 😀
Alla fick sig ett gott skratt iaf, medan han försökte suga sig fast som en blodigel för att inte bli nedföst. 😀
Sen återgick han till viloläge, nöjd med att ha utfört sitt uppdrag som han antagligen hade planerat rätt länge. 😛
vallterrier.com 