Månad: maj 2017

När det drog ihop sig till långhelg & fint väder bar det iväg till kusten. Närmare bestämt till Björkängs havsbad, söder om Varberg. Det var första gången där men troligen inte sista. Vi lyckades vid ankomsten, helt utan egentlig koll, boka en plats som låg i princip så nära havet det gick att komma (om man inte hade säsongsplats). Man kunde t o m skåda en flik av havet från förtältet, åtminstone om man stod upp. 😛

Frånsett att vi både satt upp och tagit ner förtältet i halv storm har det varit en kanonhelg. Jag har knarkat hav och solnedgångar så mycket jag har hunnit med och som vanligt fanns det en ”nedfart” till stranden där det inte fanns någon skylt om hundförbud så då spelade vi dumma och gick ner där. Det var gott om plats och lågvatten så man behövde i princip inte ens gå på stranden – man gick på havbotten. 😛 Vad är det värsta som kan hända liksom? Jo, att någon säger att man inte får… Det kan jag leva med. Det var f ö ganska folktomt, och ibland väldigt folktomt. Och ingen av de vi stötte på gav oss ens arga blickar. 😉

I fredags blev det en utflykt neråt Falkenberg med traditionsenliga besök på Engelsons och Laxbutiken.  Det blev även glass på torget inne i Falkenberg, för både två och fyrbenta. Det som slog den smarriga laxen vid kvällens middag var dock årets första färskpotatis…

Jag hade även en plan att jag under helgen skulle köra ”rutan” på lite olika ställen, bl a Falkenbergs och Varbergs BK. Av olika anledningar blev det bara Falkenbergs BK men det var iaf bättre än inget.

På fredag kväll uppstod en kris på husses jobb så det blev bestämt att han skulle åka hem tidigt på lördag morgon och hjälpa till att reda ut den men innan dess hann vi med en promenad på stranden på kvällen med hundar och finkamera.

Lördagens utflyktsplan förvandlades till en väldigt skön ”göra ingenting-dag” för mig och hundarna. Dvs vi gick promenader, jag läste och … gjorde ingenting. Det var väldigt skönt och förmodligen exakt det jag behövde – lite påtvingat ”göraingenting”. Jag är ju inte jättebäst på det annars. 😛 Ett litet träningspass med Maro blev det på eftermiddagen på leksplatsen bland ungar, gungor, gungbrädor, fotbollsspelare mm. Han skötte sig faktiskt riktigt, riktigt fint och helt klart över förväntan. Karlsson fick sig ett litet rallypass inne på campingen vilket var mycket uppskattat. 🙂

På kvällen blev det ytterligare en promenad på stranden i solnedgången, tyvärr utan finkameran men iPhonen fick duga. 😉

Karlsson har f ö fått en ny kompis i år eftersom hans gamla kompis har tackat för sig. Det är frågan om han inte är en pudel i pyjamas, egentligen? 😛 Värmefläkt är nog det mysigaste med husvagnssemestrarna. Jag undar fortfarande hur han klarade sig på norrlandsturnén 2014 när det var stekhett hela tiden, vi bara hade förtältet uppe i några få dagar och behovet av värmefläkt var icke existerande… 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

En riktigt skön helg blev det! Skinnet har fått sitt, i form av bonnabränna för ”solat” har jag inte gjort. Nu tror jag batterierna ska gå ett par veckor till, minst, och 30 sekunder efter att vi checkat ut från campingen föll de första regndropparna. Känns som om vi timade in alltihop rätt bra. 🙂

Om man googlar på baddaren hittar man bl a följande:

Grön baddare
Doppa: Märkestagaren ska doppa hakan och båda öronen fem gånger.

Bubbla: Märkestagaren ska andas in, hålla andan och blåsa ut i vattenytan med hakan i vattnet, alternativt blåsa en pingisboll i vattenytan. Upprepas fem gånger.

Det känns som om Maro kanske snart kan ansöka om den…? 😉

Igår åkte vi till Göteborg för en dag med lydnadsträning och simskola hos A-L och Holly. Det var ett tag sen sist, närmare bestämt i augusti-september någon gång och ska det bli en simmare av Maro får vi nog öva liiite oftare. 😛

Det hela började dock med att Holly & Maro försökte sjunga tvåstämmigt i bilen. Holly lyckades bra, Maro inte så… 🙂 Vi skrattade så att vi grät och det var väl en himla tur att det var söndag förmiddag och rätt ödsligt på gator och vägar ute på Hisingen, och att alla vägar leder till Arendal, typ. 😀

Jag vet inte om vi kan skylla på falsksången men lydnadsträningen gick inte särskilt bra för oss. Ruskigt ofokuserad liten kelpie och då blir ju inte matte bättre, tyvärr.

När vi övergick till simskolefasen kunde jag låta kameran sköta fokuserandet för hundarna skötte sig ganska bra alldeles själva. 😛

Simma tänkte ju inte Maro göra men han börjar bli riktigt duktig på att plaska och nästan hela hunden var blöt när vi var klara, men bara nästan. Han var fortfarande torr på manken. 😀

Efter lite uppvärmning på land kom han igång med plaskandet. 🙂

 

Roligast var ändå när Holly också höll sig på lite grundare vatten. 🙂

Det där med pinnar begrep han inte riktigt men han försökte i alla fall.

Och när Holly försvann för långt bort blev han lite sur. 🙂

Den där Holly, hon har minsann tagit simborgarmärket för länge sen – ett riktigt sjöodjur är hon.

 

Som sagt; simma ville han inte men med tanke på att han så sent som förra sommaren, när vi tillbringade en natt vid Vänern, hoppade högt när det kom små vågor och vägrade att ens blöta klospetsarna så känns det ändå som om han har gjort vissa framsteg.

En riktigt trevlig dag hade vi och jag tror/vet att både mattar och jyckar var rätt trötta resten av dagen. 🙂

(När jag kom hem hade jag 474 bilder i kameran och efter rensning var det 114 kvar. Ni får vara glada att det ”bara” blev 28 här… 😛 )

Vi har varit fascinerade den här veckan, både jag och Maro. Det började i måndags eftermiddag när jag lyxade till det med lite ledig från jobbet och en timmes privatträning. Maro var så fascinerad när fröken gled in på parkeringen att han fick giraffhals. Det ser onekligen ut som om antalet halskotor helt plötsligt fördubblats.

Vi tränade på klassisk mark; ganska exakt där både invigning och prisutdelning ägde rum på bruks-SM förra året. Dock hade vi mer tur med vädret än avslutningen på SM. 😛
Vi la huvuddelen av passet på att försöka få ordning på det eviga ”noppandet” i mina kläder (eller mig?!) under fria följet. Jag fick några nya, innovativa tips och efter gårdagens träning på klubben känner jag mig försiktigt optimistisk. 🙂

Vi la även en del tid på fladdertassarna i fjärren men där kom vi väl mest fram till att; ja, han gör det fantastiskt fint när han har en target att hålla sig i. Tar man bort targeten; not so much. 😦

Vi testade även med godis på tassen (den vänstra som fladdrar mest). Att lägga sig från sitt gick bra utan att röra tassen och då fick man äta upp godisbiten. Han la sig väldigt försiktigt för att godisen inte skulle försvinna så han verkade ändå ha en viss förståelse för konceptet. Att sätta sig från ligg var dock stört omöjligt. Då blev han så låst på, och fascinerad av, godisbiten att han inte kom ur fläcken. 😀

Vi testade med godis på klubben igår också och då tyckte han mest att det var pinsamt. Åtminstone ser det ut så på bilden. 😀

Han skötte sig riktigt fint igår. Vi hittade ett lugn, även mellan de fartiga momenten, som vi inte är riktigt vana vid och det var skönt.

Något som fascinerade mig var hur mycket han kom ihåg av saktagåendet som vi inte har tränat på flera månader. Det blev lite vingligt ibland, framför allt när vi körde i riktning mot rutan och rundakonen, och det var väl inte så konstigt. Det är ju långt ifrån perfekt men känns som om jag ändå har grundat det ganska bra och har ett fint utgångsläge för fortsättningen. 🙂

Hans val av liggplatser fortsätter att fascinera. Några bilder från igår och idag. När man hatar att tvåfotingar kliver över en; varför lägger man sig då mitt i dörröppningen? Logik är inte alltid hans mest framträdande karaktärsdrag. 😛 Och den där varianten med nacken intryckt i trimbordsbenet ser ju inte direkt bekväm ut…

Idag har det varit dimmigt och duggregnat. Det är fascinerande hur vacker en vanlig, simpel zonalpelargon (eller bondpelargon som jag kallar dem) kan bli av lite duggregn.

Fascinerande är även Karlssons taktik när han tycker det är dags för promenad. Då lägger han sig helt enkelt på mattes arbetsstol så att hon inte kan jobba mer just då. Smart! 😛

Ikväll har Maro fascinerats av våran lilla belöningsmaskin. Vi har inte använt den så mycket än och han har fortfarande inte förstått hur det gått till. Om jag belönar när han varit duktig, framför allt om han befinner sig i fotposition, krävs det ett ”varsågod” för att han ska springa dit, trots att den piper och rasslar ganska rejält. I fjärren, med maskinen 50 cm bakom honom, kopplar han lite snabbare. Sen står han gärna kvar och testar olika nosduttar och vinklar på huvudet för att se om det går att få igång den. 😀

Efter bakslaget i torsdags har vädret skärpt sig en smula, framför allt idag på eftermiddagen. Det kanske finns hopp ändå? På Rapport igår sa meteorologen ”det finns chans till lite vårvärme” på ett sätt som de brukar säga det i mars?! Det är nog inte bara jag som är less på vädret. 😛

Igår var jag tävlingssekreterare på klubbens elitspår. Om jag bortser från strulet med SBK Prov (jag var redigt irriterad ett tag!) så var det en trevlig dag. 🙂

Idag har jag ägnat mig åt mina egna hundar och det blev ett par timmars träning på Elfsborgs BK. Jag vet inte vad som händer på den klubben men Maro blir otroligt nosig och okoncentrerad där, och även osäker, på ett sätt han inte alls är på andra ställen. Karlsson nosade bort sig på ett par tävlingar där under sin bruks- och lydnadskarriär så något skumt tror jag det är…

Well, Maro var stundtals duktig också, och Karlsson var tokladdad när han fick köra lite rally och springa efter sin älskade boll mellan varven. 🙂

Maro fastnade varken på bild eller film idag eftersom han blir så anti när jag tar fram telefonen/kameran och det var nog struligt ändå.

I fredags fyllde jag på pelargonförrådet lite. Ett par favoriter som ”dött av” i vinter ersattes och några nya tillkom. Idag har jag planterat, planterat om, tagit nya sticklingar (nästan allt i förra omgången dog?!) och det tog några timmar. Nu är jag rätt mör, framför allt i ländryggen. Borde nog ha ett högre bord när jag håller på med det där…

Jag har till och med flyttat ut några väl valda pellisar. Det finns ju en del som jag inte är så rädd om och/eller som går att ersätta ganska enkelt så nu får de prova att bo ute och så hoppas jag på att prognosen håller. 😉

Idag, den 11 maj 2017, har det snöat!

Vi trodde inte riktigt våra ögon när vi klev upp i morse, och värre skulle det bli innan det blev bättre.

Jag och Karlsson fick ge oss ut och spåra efter Pluto och vi fann honom till sist. Han hade tappert tuffat nästan ett helt varv runt ladugården innan han gav upp. I brist på både snöplog och snökedjor fick han ledigt resten av dagen.

Framåt lunch hade snön börjat ge med sig och nu är det åtminstone barmark även om det är svinkallt. Att det ska bli 15° (plus!) i morgon eftermiddag, som ”de” säger, känns lite svårt att tro på men man kan ju alltid hoppas.

Igår tillbringade jag och Maro några timmar på klubben. Ca en timmes träning blev det och ca 2,5 timmes avancerat pc-strul inför mitt uppdrag som tävlingssekreterare på elitspåret på lördag. Trots en rejäl och pedagogisk pc-lektion med klubbens it-guru för ett par veckor sen funkade det inte, för att någon annan använt datorn och ändrat en massa inställningar. Är man mac-människa av födsel (nåja) och ohejdad vana så blir frustrationen total när saker inte ens funkar som de ska på en normalkonstig pc. Med fjärrsupport löste det sig till sist… *puh*

Det var den störiga biten.

Den ostöriga biten bestod i att vi, när vi tränade, fokuserade på rutan och apporteringen (framför allt ingångarna), som de ska se ut i klass 1. Utan dirigeringar och konstiga skick förbi störande apportbockar etc. Överträning i all ära men det får inte bli för mycket och alltid så att det blir konstigt för det stackars djuret när det är ”som vanligt”. Krypet och fria följet (never ending story) körde vi också.

Maken till hund att vara svårfotad och växla färg har jag väl aldrig varit med om?! Bilderna är tagna med telefonen på cirka samma gräsplätt med ett par minuter emellan. Ibland känns det som om det t o m hade varit enklare med en svart jycke när det kommer till själva fotograferandet. Lilla anspråkslösa (rent utseendemässigt alltså) Karlsson är en dröm att fota i jämförelse, både med telefon och systemkamera. 😛

För övrigt har Maro lite problem med att Karlsson tar så extremt stor plats i soffan att han själv måste klamra sig fast på armstödet. 😀

När Karlsson tröttnade på klamrande kelpie bytte han soffa och blev prinsen på ärten.

 

…i hockey, och så även i väderleksprognoserna, och det faktiska vädret. Efter något som var misstänkt likt sommarvärme under fredag och lördag blev man brutalt återförd till verkligheten igår och definitivt idag när det har snöat, haglat och blåst isande nordanvindar. Termometern gick ut stenhårt med +0,5° i morse. *brrr* Tur man inte hunnit få undan alla vinterkläder än men jag VÄGRAR plocka fram understället igen. Det är tvättat för sista gången den här säsongen och därmed basta.

I fredags njöt hundarna i solen, i lördags sökte de förskräckt skugga och idag var det nästan vinterpyjamasläge?!

Nåja, det hann i alla fall börja grönska ordentligt innan våren backade. 🙂

I lördags eftermiddag blev det ett spår till Maro. Årets första riktigt varma och torra och det var jobbigt, tydligen. Definitivt inte ett av hans bättre spår och hade jag inte haft koll på pinnarna hade vi bara haft med oss fyra av de sju ”i mål”. Glädjande var dock att han plockade två av skogspinnarna alldeles själv. Nu inleder vi projekt ”osynliga” spårapporter för det var de jag hade maskerat i fjolårsgräs och mossa han knatade över. Gör om, gör rätt matte! Och med det menade jag att generellt öka svårigheten med pinnarna så att han blir bättre på att använda näsan för att hitta dem.

Trött blev han iaf, och däckade sött när vi kom hem. 🙂

Igår förmiddag var vi på studiebesök och mingel på HTM-tävling på Elfsborgs BK. Några vänner och bekanta tävlade och bl a träffade vi söta Harry med matte.

Sen bar det iväg till klubben för lite lydnadsträning med S. Det blev mycket trixande med fria följet och några frågetecken blev om inte raka så åtminstone lite mindre krokiga.
Krypexperiment blev det också och det går väl i alla fall framåt även om det är långt kvar. Att matte mest ser ut som en modifierad variant av John Cleese och hans funny walks får bli ett senare problem. Tror dock det problemet är enklare att åtgärda än kelpiens (mycket varierande) krypteknik. 😛

För varje år som går blir jag mer och mer sugen på att bo någonstans där det finns vatten i närheten och den här årstiden gläds jag extra mycket åt vattnet som finns runt klubben. Till och med en gråmulen, råkall och småregnig dag som igår är det vackert, och tänk om man kunde ta sig ut till den lilla ön med alla vitsipporna, utan att simma. 😛

Nej, det ska inte bli ett inlägg om källsortering eller sopsortering i allmänhet även om jag tycker det är en bra grej och anser mig vara rätt duktig på det. 😉

Det ska bli ett inlägg om att sortera ord och prylar i den lilla kelpiehjärnan, och koppla ihop rätt ord med rätt pryl. Vi har mycket kvar på det området men i tisdags övade vi lite på just det.

Jag ställde upp rundakonen och körde några runda. Sen la jag ut dirigeringsapporter och körde det momentet några gånger. Slutligen ställde jag upp en liten bit bakom linjen med apporterna och körde ”runda”. Det gick bra, flera gånger! Han försökte inte apportera en enda gång. Det finns många sätt att utveckla den övningen på och det här var bara början, men en bra början. 🙂

Tidigare samma dag blev det ett lite missförstånd i skogen vilket resulterade i att hundarna stötte ihop på ett sätt som inte var helt lyckat. Karlsson skrek rakt ut på ett sätt som nästan fick mitt hjärta att stanna. Sen när han skulle räta upp sig fick han inte riktigt med sig bakdelen?! Under några sekunder där hann det passera många tankar i min hjärna. 😦 Jag väntade tills jag såg att han stod på alla fyra sen blundade jag och bara gick, med Maro i koppel. Efter 20 meter tittade jag bakom mig och Karlsson var med om än lite på efterkälken. Efter ytterligare 20 meter var han med oss och när vi var hemma efter ytterligare ett par hundra meter verkade han helt ok. Puh! Dock vågade jag inte andas ut riktigt förrän senare på kvällen, eller faktiskt igår morse, när jag konstaterade att det inte verkade vara några problem ens efter vila/stillhet. Man vet ju själv att skador kan stelna till och bli värre senare men han verkar helt återställd, tack och lov.

Idag kom han i full karriär springande förbi mig och Maro och tanken som flög genom min hjärna var ”shit, han jagar något!” även om han inte bryr sig om vilt och jag inte såg något… Efter 20 meter tvärnitade han – i en tuva med värsta lyxgräset. Den hittade han igår och han hade inte glömt den. 😀

För övrigt njuter vi av vårvärme och solsken. Helt ljuvligt efter den här sega vårvintern vi levt med i några månader. Så, lite blandade bilder bara för att… 😛

Som jag skrev för ett par veckor sedan så låtsas ju Maro gärna att Karlsson är ett livsfarligt grottlejon, eller kanske en grottbjörn. Han gör en liten irriterande lekinvit, Karlsson gläfser till, Maro rusar iväg, Karlsson springer två meter och sen har kelpien kommit i självsvängning och har jättekul. Well, var och en blir ju salig på sin tro. 🙂

Jag tror nog att Maro låtsas att Karlsson egentligen låter såhär. Härdar man ut till slutet på filmen får man en glimt av verkligheten. 😉
Självklart måste man ha ljudet på! 😀