Efter frukost igår styrde vi mot klubben för både spår och lydnad. Maro fick sitt livs första planerade förledningsspår, bara några minuter yngre än det ”ordinarie” spåret som jag hade gått. Han har säkert råkat ut för diverse oplanerade förledningar tidigare, framför allt av vilt, men det är alltid intressant att se vad som händer när man vet exakt vad (och var) det är. Här var det människa (S) och vid första passagen var han nyfiken och ville kolla av. Han fick gå några meter sen höll jag igen i linan och sa ”nej” och då studsade han tillbaks till mitt spår. Den andra förledningen brydde han sig inte om alls, trots att S stod på vägen strax intill och och kollade. Mer sån här träning får det bli, och det ska även utvecklas med olika spårläggare och olika åldrar på förledningen, och gärna även förledningar med hund om jag inte kan skaka fram en tam Bambi. 😛
När det var dags för lydnad plockade jag fram den Makalösa Manicken och lämnade över fjärrutlösaren till S som fick aktivera den när Maro gick bra i fria följet. Maro greppade inte konceptet riktigt. Utomhus liksom? Den bor ju hemma, i Karlsson Arena? Men kompletterat med en klicker och om vi höll oss i närheten gick det bra. Jag är dock inte säker på att han lärde sig något för framtiden? Nåja, vi får se hur vi ska utveckla det.
Vi körde även 2:ans dirigeringsapportering med tävlingsledare. Inte riktigt korrekta avstånd men ändå ganska nära tror jag. Två gånger och 100% rätt. 🙂
Krypet testade vi också, med S kritiskt granskande ögon. Hon kom fram till att det blir så hoppigt och ojämnt för att han är väldigt noga med att följa min vänstra fot. När jag gick med superkorta, snabba myrsteg kröp han betydligt bättre. Där har vi lite att jobba på för så kan jag ju inte gå så på tävling, men det känns ändå som en bra start för att få till tekniken.
Rutskick, från ca 25 meter, utan att han sett mig ställa upp rutan, gick jättebra på första försöket. Han verkar gilla sin ruta. 🙂 Jag testade även dirigering till rutan för andra gången och han köper det också, även om han är en liiiten smula osäker. Tempot kommer säkert när han blir säkrare i momentet och eftersom det inte kommer förrän i klass 3 har vi ju gott om tid att träna. 😉
Fjärr med Makalösa Manicken som externbelöning bakom funkade riktigt bra. 🙂
Resten av helgen har hittills ägnats åt diverse vårrelaterat pyssel som t ex vårstädning av bil, möblering av altan, ”inredning” av husvagn och lite annat. Idag har det faktiskt varken regnat eller snöat, än… Det har inte varit särskilt varmt men det ger ändå ett visst hopp om vår.
Om ungefär en månad borde pelargonerna kunna börja flytta ut och även om ganska många har dött finns det många kvar som verkar må bra. Alla blommar inte, men några. 🙂
Jag har även konverterat en del tallris, från avverkningen på tomten i höstas, till spårapporter. Det är dags att börja introducera sådana i spåret nu.
Just nu känns det helt ljuvligt att det är söndag även på måndag. Tredagarshelger är faktiskt helt ok. 🙂
vallterrier.com 