Har man någon gång sett Sveriges Mästerkock så vet man vad en mystery box är. En låda som innehåller mat, av varierande slag. Här har vi vår alldeles egen variant av mystery box och det är tur att vi har en husse som snusar. 😉
Snusdosor med godis i är det som verkligen har fått igång Maro i spåret. Till att börja med låg de i spåret, och det kan de fortfarande göra – ibland. Men nu byter vi pinnar mot snusdosor och han bara älskar det. Innehållet ska vara en överraskning (tycker jag, det är tveksamt om Maro bryr sig så länge det går att äta?) och kan bestå av allt från en liten ostskiva till rå köttfärs, köttbullar, leverpastej, baconost, stekt kyckling eller något annat smaskigt. Han kastar sig över apporterna, praktiskt taget slänger dem på mig och försöker sen bryta sig in i min midjeväska för att påskynda processen. 🙂
Nu ska vi bara lära hans matte ett system för att separera tömda dosor från de med godis i, fast å andra sidan blir han bara ännu mer exalterad när jag råkar öppna en som är förbrukad. Då hoppar han nästan jämfota medan jag letar efter en med innehåll. 😀
Men … att leka med apporterna då, frågar sig säkert vän av (spår)ordning? Eller leka/kampa med en leksak?
Jo, jag har verkligen försökt, med alla mina hundar men nej, jag är uppenbarligen rätt usel på att leka i spåret. Annars funkar det utmärkt (åtminstone med Karlsson och Maro) men i spåret –nej. Iza började till och med medvetet gå över apporterna när jag försökte leka med dem eller med en leksak. Så nu kör vi mystery boxes och det har med tidigare hundar hållit fint över tid och det tror jag det kommer göra med Maro också. 🙂
Idag har det varit kvalificerat skitväder. Snön vräkte ner på tvären hela förmiddagen och det såg mer ut som januari-februari än april. Aprilväder, as we call it, är enligt min mening lite mer omväxlande, från minut till minut, eller åtminstone från kvart till kvart. Det här höll i sig i rätt många timmar.
Jag fegade ur och tog på hundarna regnrockar när vi gick ut och det var ett smart drag. Då hade snön övergått i spöregn och i skogen fick vi inte bara direktverkande regn på oss utan dränktes även i all snö som rasade från träden. När vi kom hem var jag extra glad åt tillbygget med groventré…
Fem minuter efter hemkomsten sken solen, snön är borta men just nu började det hagla på tvären istället. Ska det aldrig bli vår och värme i år?! 😦
Sen konstaterade jag, än en gång, att Karlsson är en rätt cool hund. En stund efter att vi kommit hem såg jag att han låg på golvet bredvid bia-bädden istället för i bädden. Han ville väl inte sänka sig till att ligga jämte kelpien antar jag? 😛 Jag tog honom, precis som han låg, och lyfte över honom i bädden och han rörde inte en fena, bara tittade upp på mig och fortsatte sen sova – trots att han låg bredvid kelpien.
Nu ska vi ägna en stund av kvällen åt att använda gårdagens inköpta mystery box (Manners Minder) lite mer seriöst i träningen. Håll gärna en tumme för att han köper konceptet. 😉
vallterrier.com 