Månad: maj 2014

Konstgjord andning är väl vad den här bloggen ägnar sig åt den här årstiden. Blogginnehaverskan ägnar sig mest åt … trädgårdsfotografering?! Det borde väl ha stått trädgårdsarbete där men … det gör det inte.

Det går undan där ute nu. I tisdags morse såg syrenerna ut så här.

Igår, fredag, såg de ut så här. Den, uppenbarligen, utsvultna fjärilen fick jag liksom på köpet. 🙂

Äppelblommen fick uppträda för kameran en sista gång också. Åtminstone sista för i år. Nu är det över för den här gången. Jag älskar verkligen det här med digitalfoto. Att kunna experimentera och testa utan att det kostar något. Hur blir det om jag flyttar mig en halv meter åt ena hållet eller en meter åt andra hållet? Om jag vinklar kameran lite upp eller ner? Zoomar ut, zoomar in? Eller om jag…? Jag har liksom inte flyttat mig någon sträcka som hade kunnat registrerar på Runkeeper för att ta dessa bilder och ändå är de ganska olika. 🙂

Och det dyker upp en liten flitig trädgårdsarbetare bland äppelblommen också. 🙂 Ett 70-300-objektiv kan åstadkomma en hel del, åtminstone så länge man inte tänkt sig humlor i storbild på väggen utan håller sig till webb-publicering. 😉

I söndags var vi på klubben och minglade på elitspårtävlingen. Just minglande på tävlingar är något jag sällan ägnar mig åt men det är rätt mysigt när det blir av. Vi passade naturligtvis på att träna skott också, i samband med platsliggningen (halva anledningen till att vi faktiskt åkte). När han är i aktivitet verkar det inte vara några som helst problem, åtminstone inte på rejält avstånd. Vi får se om jag orkar jobba vidare på detta eller om brukskarriären är över. Hade han varit tre år hade det varit lite skillnad men att börja skotträna med en hund som blir nio till hösten känns… sådär. 😦

I övrigt så har veckan till största delen varit rejält varm. Torsdag och fredag har det varit rena torktumlarvädret. Hett som sjutton och kraftig vind. När tvätten torkar ute på den tiden det tar att tvätta nästa maskin är det helt ok. Karlsson bryr sig dock inte så mycket om torktiderna för tvätten utan har tyckt att det varit lite i hetaste laget…

En kväll när han piggnade till tränade vi lite dans (?!) på altanen. Jag hade mest tänkt mig ”stå på bakbenen” (om jag över huvud taget tänkte?) men eftersom han gav sig sjutton på att han skulle in i fotposition så…? Han fick dock stå för dansandet alldeles själv. Vi planerar INTE någon karriär i freestyle eller HTM, helt säkert! 😉

Igår kväll var hussen dödstrött och gick och la sig tidigt. Jag vägrade att ens gå in när det var så ljuvligt ute så jag bäddade åt den lilla hunden i stolen bredvid min på altanen…

…och betade av ett par avsnitt av Breaking Bad på paddan. 🙂

I morse åskade det rätt kraftigt och temperaturen sjönk avsevärt. Tur var väl det eftersom vi ägnat förmiddagen åt trädgårdsarbete för att bereda väg för målarna som kommer i morgon (tack och lov för rot-avdrag, så kan vi åka på semester med gott samvete sen). Har klippt och rensat bl a i en schersminbuske och i en rhododendron. Något som säkert inte borde göras vid den här årstiden och de kommer förmodligen drabbas av digerdöden båda två men det var inte mycket att be för; just do it, liksom.

…är en film som jag har sett. Den innehöll vackra naturscener men jag vill minnas att jag tyckte den var mest deprimerande.

Idag blev det lite väl ”wild” på lunchpromenaden. Vi är ju rätt … högljudda när vi rör oss i skogen, mest för att inte springa på vilt i onödan. Om de bara är en smula vakna har de all möjlighet i världen att flytta på sig i tid. Idag var det dock ett par individer som inte var ett dugg benägna att flytta på sig, varken i tid eller otid.

Som vanligt skulle jag gymma lite genom att vika av från stigarna och gå offpist. Vi traskade in i ett parti som var som detta, x 2…

Riktigt risigt och trixigt var det och Karlsson ifrågasatte nog om jag fullständigt hade tappat förståndet. Helt plötsligt får jag syn på en orm! Det är extremt sällan vi ser sånt otyg här uppe på berget och när jag fick syn på den rackarns ormen som låg och solade på en sten tvärvände jag innan jag ens var säker på vad det var. Troligen en snok men vem vet? Vi trasslade tillbaks till skogsvägen som sen övergår i nygjord, tråkig timmerväg.

När vi avverkat ungefär 75% av rundan så uppenbarar sig ett par älgöron i björkslyn, precis invid vägen.

Jag såg dem, öronen alltså, på långt håll och det var ingen tvekan om att hen hade sett, och hört, oss. Hen såg inte ut som om hen tänkte flytta på sig och jag hade ingen som helst lust att kolla närmare om det var en ko med kalv eller en nyligen bortstött fjolårskalv. Karlsson, som inte upptäckt älgen, blev rätt förvånad när vi vände och tog samma väg tillbaks. Att gå en mindre omväg var inget alternativ just där med tanke på terrängen och risken för att ha en förbannad alt. sällskapssjuk älg i hasorna. Det hela slutade alltså men en promenad på 150%, typ. 😉

Det är inte bara i skogen det går vilt till för övrigt. Vår trädgård är, precis som vanligt, rätt vildvuxen. Just nu kan man  tex njuta av den vilda äppelbusken.

Eller den (numera) vilda alpklematisen som helt spontant dök upp vid stenmuren för ett par år sedan. Nu lever den i symbios med den (vilda) snöbärshäcken som växer på muren.

Den vilda snöbärshäcken kan även vara rätt vacker i lite morgondimma och morgonsol.

Igår morse såg det ut så här på den (tama) åkern, som naturligtvis inte är vår. Den är ju tam som sagt, i motsats till allt annat i närområdet.

I söndags var det Hundens Dag på klubben. Jag och Karlsson deltog i en uppvisning där vi körde en lydnadskadrilj tillsammans med fem andra ekipage. Karlsson fick dessutom nöjet att köra en vittringsapportering där ett barn i publiken skrivit sitt namn på rätt pinne (vilket han gjorde klockrent två gånger) samt apportera IPO-apporten. Vi körde uppvisningen två gånger och andra gången gjorde han apporteringen snyggt och prydligt. Första gången behövde han ett extra försök pga ovanligt väldoftande gräs, eller nå’t… 😉 Bilderna är tagna av Annelie Nilsson men eftersom det var med min kamera tar jag mig friheten att använda dem. 😉

Nu har vi en HF-helg framför oss. Husse är alltid en smula orolig när han ska åka bort och undrar vad jag ska göra hela helgen? Vi kan väl uttrycka det som så att … han behöver inte vara orolig. Vi ska nog kunna sysselsätta oss. 🙂 Tror inte att jag har yttrat orden ”jag har inget att göra” på sisådär 40 år, och definitivt inte sedan vi blev med hus och hund…

(Har jag nämnt att jag vill ha ett macroobjektiv och att jag inte gillar sammanfattningsbloggar? 😉 )

Vår första schäfer hade sin sidor. Ganska många och inte alltid jätteroliga, men en sak var hon bra på; hon bar alltid in tidningen från brevlådan på morgonen. Husse tycks leva i tron att detta var en kunskap hon fötts med. Jag lutar väl mer åt att ”någon” lärt henne det… 😉

Med ojämna mellanrum försökte han få Iza att apportera tidningar, med mycket magert resultat. Jag la mig inte i det utan det fick vara deras lilla projekt. Vi hade liksom andra saker högre upp på listan. Med ungefär lika ojämna mellanrum har han försökt få Karlsson att bära in något tidningsformat från ytterdörren till mig, med lika magert resultat. Idag blev han nästan lite sur när det inte funkade så då fixade jag till det. En tidning, några pyttebitar mini-frolic och en klicker. Fem minuter tog det, max. Om husse sen lyckas få det lilla djuret att bära något från ytterdörren till mig det återstår att se, men om jag håller fram en tidning och säger apport tror jag nog att det funkar. 🙂

För övrigt har Karlsson ägnat en del av veckan åt att bli världsberömd i hela Sjuhäradsbygden. Nu är han känd från både STT (Svenljunga-Tranemo Tidning!) och Borås Tidning. Varken igår eller idag har han vågat lämna hemmaskogen. Han tror väl antagligen att han ska bli nedsprungen av autografjägare? 🙂

Som framgår ovan så kommer vi inte ha några sysselsättningsproblem i helgen, alls… Lördagen kommer ägnas åt förberedelser inför detta evenemang och söndagen kommer ägnas åt själva evenemanget. Väderleksprognoserna ser väl inte alltför lovande ut men de har väl ändrat sig förr, eller…?

I höstas avverkades en del … träd … utmed vägen ned till byn. Jag funderade inte jättemycket på det eftersom det inte är ett ställe vi brukar gå på utan konstaterade bara att det blev ljusare och luftigare på sidan av vägen.

Sen blev det vår och då uppenbarade sig … en bokskog?! Att det finns ett mindre parti med böcker 😉 lite högre upp på berget vet jag men det är ett ställe som är rätt bökigt att ta sig till och inget som görs särskilt ofta.

Eftersom den här våren inte lämnat utrymme för några turer till vare sig Skåne eller Blekinge i rätt tid för att uppleva bokskogarna när de är som vackrast så fick den nyuppfunna skogen bli ett helt ok surrogat och idag blev det en tripp. Det var dock rejäl benknäckarvarning i den orörda (förutom av skogsmaskinerna) terrängen som dessutom var ordentligt kuperad så det lär inte bli någon skog vi går i allt för ofta och framför allt inte utan sällskap.

Tanken var att ta med finkameran men den blev kvar i hallen och lika bra var nog det med tanke på terrängen. Fånen var dock med och fick vikariera som finkamera. Det gjorde den ju faktiskt ganska ok. 🙂

I övrigt har dagen ägnats åt röj i ladugården och åt att inköpa och (försöka) montera fyra ”förvaringshyllor” från Biltema. Vi har fått ihop en! Ska man behålla förståndet bör man nog inte ens försöka med mer än en hylla varannan helg så vi blir väl klara framåt midsommar…

Nu ska man försöka ladda för en tuff femdagarsvecka efter några kortveckor på raken. Hur ska det gå?

…hade jag i kameran efter dagens sökträning! Herrejösses så mycket ”skit” det blir när man försöker fota arbetande hundar i skog. En skog som till stor del bestod av björksly och meterhöga tallar! Att ljuset växlade mellan djup skugga och skrapt solljus gjorde inte det hela lättare. Antalet bilder är nu nedbantade till 155 varav flertalet endast lämpar sig för de närmast sörjandes ögon. 😉 Bilderna på Karlsson, tagna av Monica Broman, kan jag dock lägga ut här eftersom jag räknar bloggens läsare till de närmast sörjande. 😉

Själva söket gick väl halvhyfsat. Jag känner att jag tappat fokus och motivation efter att skottberördheten infann sig men jag får väl inte ge upp riktigt än. Måste ju kolla av det där med skotten mer, under andra former, och se om vi kan få till en stabil platsliggning igen. Jag är dock inte beredd att lägga hur mycket tid/jobb som helst på det…

Igår eftermiddag/-kväll var vi ett gäng som körde en improviserad tävlingsträning på klubben. Karlsson skötte sig över förväntan. Det var väldigt länge sedan jag hade en så taggad hund i ett fritt följ under tävlingsmässiga omständigheter! Han gick (nästan för mycket) på tårna men hellre det. Den känslan i både honom och mig, kombinerat med en skvätt precision och en matte som tror att hon kanske, kanske, kanske har hittat lösningen på låsningarna så… så skulle det kanske, kanske, kanske vara fullt möjligt att komma upp i 256,5 p (256 krävs för 1:a pris/uppflyttning för de som inte vet) i lydnadsklass III. 😉 Men det är många om och men innan vi ens kommer försöka igen. Det var i alla fall en trevlig och rolig eftermiddag och ett perfekt sätt att tillbringa en del av klämdagen.

Så – över till delar av dagens bildskörd.

Krävande, och nyttig, terräng för kortbent hund. Höga benlyft gör gott för ryggmuskulaturen.
Här går/travar han bredvid mig på väg tillbaks till stigen efter påvis.

Vatten är gott och nyttigt!

Här skäller han ut figuranten efter noter, endast två-tre meter från stigen.
Han tog figgen jättefint på utgången, siktade in sig på hans vänstra öra och … skällde. 🙂
Och när man har skällt lagom länge får man leksaker…

Efter avslutat jobb får man lite rå köttfärs av någon i gruppen.
Det har liksom blivit en tradition. 🙂

En liten actionrulle blev det idag också. Han har inte direkt några tendenser att lämna figuranten bara för att jag närmar mig. 😉

Sen blev det en hel del schäferbilder? När man inte har någon egen schäfer längre får man ju fota andras. 😉 Cvick kanske inte är världens smartaste schäfer (säger hans matte) men snygg är han och kameran gillar honom. 🙂