…hade jag i kameran efter dagens sökträning! Herrejösses så mycket ”skit” det blir när man försöker fota arbetande hundar i skog. En skog som till stor del bestod av björksly och meterhöga tallar! Att ljuset växlade mellan djup skugga och skrapt solljus gjorde inte det hela lättare. Antalet bilder är nu nedbantade till 155 varav flertalet endast lämpar sig för de närmast sörjandes ögon. 😉 Bilderna på Karlsson, tagna av Monica Broman, kan jag dock lägga ut här eftersom jag räknar bloggens läsare till de närmast sörjande. 😉

Själva söket gick väl halvhyfsat. Jag känner att jag tappat fokus och motivation efter att skottberördheten infann sig men jag får väl inte ge upp riktigt än. Måste ju kolla av det där med skotten mer, under andra former, och se om vi kan få till en stabil platsliggning igen. Jag är dock inte beredd att lägga hur mycket tid/jobb som helst på det…

Igår eftermiddag/-kväll var vi ett gäng som körde en improviserad tävlingsträning på klubben. Karlsson skötte sig över förväntan. Det var väldigt länge sedan jag hade en så taggad hund i ett fritt följ under tävlingsmässiga omständigheter! Han gick (nästan för mycket) på tårna men hellre det. Den känslan i både honom och mig, kombinerat med en skvätt precision och en matte som tror att hon kanske, kanske, kanske har hittat lösningen på låsningarna så… så skulle det kanske, kanske, kanske vara fullt möjligt att komma upp i 256,5 p (256 krävs för 1:a pris/uppflyttning för de som inte vet) i lydnadsklass III. 😉 Men det är många om och men innan vi ens kommer försöka igen. Det var i alla fall en trevlig och rolig eftermiddag och ett perfekt sätt att tillbringa en del av klämdagen.

Så – över till delar av dagens bildskörd.

Krävande, och nyttig, terräng för kortbent hund. Höga benlyft gör gott för ryggmuskulaturen.
Här går/travar han bredvid mig på väg tillbaks till stigen efter påvis.

Vatten är gott och nyttigt!

Här skäller han ut figuranten efter noter, endast två-tre meter från stigen.
Han tog figgen jättefint på utgången, siktade in sig på hans vänstra öra och … skällde. 🙂
Och när man har skällt lagom länge får man leksaker…

Efter avslutat jobb får man lite rå köttfärs av någon i gruppen.
Det har liksom blivit en tradition. 🙂

En liten actionrulle blev det idag också. Han har inte direkt några tendenser att lämna figuranten bara för att jag närmar mig. 😉

Sen blev det en hel del schäferbilder? När man inte har någon egen schäfer längre får man ju fota andras. 😉 Cvick kanske inte är världens smartaste schäfer (säger hans matte) men snygg är han och kameran gillar honom. 🙂