Borttappad och bortkommen?

Har ni märkt en sak? Bloggen har ryckt upp sig! Jag tror vi kan vara på väg mot någon sorts årsbästa den här månaden med ett snitt på ett inlägg varannan dag, hittills. Men det är ju åtta dagar kvar… 🙂 Det är ju den här sortens uppdateringar, vardagliga, utan att det ”hänt” något särskilt som jag egentligen saknat att göra men inte heller haft inspirationen till och så har det hamnat på fejjan istället. Nu blir det en del dubbleringar, men det får man stå ut med om man läser på båda ställena.

På förmiddagen, när jag satt och jobbade, flög den lilla jakthunden helt plötsligt upp ur sin bädd och fattade posto i den platsbyggda hyllan vid murstocken. Han snusade, lyssnade, gjorde ansatser till att gräva (i laminatgolvet!) och var mycket intresserad. Just där är det väl tätat med lister o dyl så att vaddetnuvar skulle krypa fram just där kändes inte särskilt troligt. Och en husmus i murstocken?! Tja, konstigare saker har väl hänt?

Efter en stund övergick han till liggande (tyst) bevakning…

…och efter ytterligare en stund beslutade han sig för sovande bevakning. Eller också var det bara en skenmanöver för att lura husmusen?

Någon husmus dök dock inte upp så vi gick ut i skogen och käkade bark istället. Om den hunden skulle tvingas leva ensam i skogen skulle han inte behöva vara hungrig i alla fall. Gräs, ormbunkar, gräsätarbajs (älg, rådjur, hare, häst…), kattbajs och … bark?! Men det måste vara bark från gammelgranar med mycket mossa på. Näringsinnehållet i den dieten kan vara av något tveksam kvalitet för ett rovdjur, men tomt i magen skulle det i alla fall inte bli.

Sen ägnade vi en stund åt att tappa bort bästa, camouflagefärgade gappaybollen. När jag kastar åt ett håll, terriern springer åt ett annat och vi med gemensamma krafter leter åt ett tredje så tar det en stund. Men vi letade säkert i 10 minuter utan att han gav upp.

Det var jag som tröttnade till sist, och på vägen därifrån hittade jag bollen, på ett fjärde ställe.

Ibland undrar jag verkligen vad jag håller på med, och vad jag tror om min egen kastförmåga – även om det var snöre på bollen? Funderar på att köra med den knallrosa (nästan självlysande) bollen, med knallrosa snöre, resten av hösten/vintern?