Igår lyste flitens lampa på hemmaplan. Det började med fönstertvätt och när jag ändå hade ”flow” fortsatte jag med diverse andra projekt som stått på den mentala att göra-listan en längre tid. Jag undrar lite stillsamt var all energi kommer ifrån men vågar inte låta bli att ta vara på den. Det kan ta slut fortare än man anar. 😉
Karlsson var väl måttligt imponerad av mina sysslor. När jag flyttade soffan där han låg, för att komma åt att tvätta fönstret, öppnade han en ögat. Sen slöt han det igen.
Senare fick han gå promenad med husse så det löste sig hyfsat till sist, även för hans del.
Idag blev det favorit i repris:
- Söndag
- Sol
- Sökträning
- Snöfritt (åtminstone där vi var)
Plusgraderna lyste med sin frånvaro idag men det kompenserades av den molnfria, klarblå himmeln. Vad kan man mer begära i november?
Idag var rutan inte lika lättsprungen som förra gången så det blev lite jobbigare för kortbeningen och inte alls lika bra flyt i mitt stigarbete. Ganska mycket täta hallonsnår (utan hallon) som han faktiskt trasslade sig igenom hyfsat rakt, lite mer kuperat och allmänt mer svårframkomligt. Inga protester eller ledsamheter när jag tog in och skickade om dock. Minimalt med ”tafsande” på figgarna och bra skall. Nära-figgar på både ut- och ingång som han tog fint. Dock hade vi motvind, om än svag, i rutan idag igen så det blev tyvärr en del bakåtslag ”i vind”. Jag har även insett att jag varit rätt kass på att berömma. Både när han är på väg ut och när han markerar. Idag skärpte jag till mig och han vände inte, vilket jag nog varit lite rädd för. Han jobbade på fint ändå och förstod väl förhoppningsvis att han var duktig. 🙂
När vi kom hem lyckades jag slarva bort hus-/bilnycklar på sju meter mellan bilen och huset?! Hur lyckas man med sådant? Jag letade i alla fickor – igen och igen och igen. Inga nycklar… Till sist hittade jag dem – i en ficka jag inte ens visste att jag hade. När jag sen räknade, bara på skoj, hur många tänkbara fickor det fanns så slutade det med … 18. Arton tänkbara fickor! Plus de två otänkbara. (Den där nycklarna låg har ju en bror, på andra sidan.) Inte underligt att saker försvinner ibland. 🙂
Efter hemkomsten har jag fortsatt med mitt effektiva liv vilket idag resulterade i diverse förberedelser inför ”julklappsracet” som i år går av stapeln här, om två veckor. Vi kan väl säga så mycket som att det innebar en del bakning. 🙂 Det är nog nytt tidighetsrekord för saffran och pepparkaksdeg. I övrigt håller jag mig helt till traditionen; inga ljusstakar eller annat pynt förrän nästa helg. Men då går vi all in med adventspyntet, och glöggen.
Glöggen i snyggaste flaskan ever förresten. Dalamotiv och mitt turnummer – kan det bli bättre? Inköpt för ca en månad sedan men alltså inte öppnad än. I princip struntar jag nog i hur den smakar – det räcker att titta på den. 🙂