Nåja, om vi ska vara ärliga så fick Iza en något undanskymd placering på omslaget – infälld, uppe i ena hörnet. Inne i tidningen fick hon dock en helsida och ett par mindre framträdanden på temasidorna om ”den äldre hunden” som Jenny Wibäck har skrivit. Kan man inte bli berömd och hamna i Brukshunden under sin livstid så kan man tydligen (som många stora konstnärer) bli berömd när man inte finns längre. Det värmer dock mattehjärtat ändå. 🙂
Som avslutning på tema-sidorna finns en dikt bredvid bilden på Iza. Det är inte jag som har skrivit den och jag har ingen aning om vem som gjort det men … det mesta stämmer så klockrent på Iza. Tårarna bara rinner när jag läser raderna…
Eftersom texten nog är svår att läsa citerar jag den, under bilden.
”JAG ÄR INTE RIKTIGT SOM FÖRR
Jag är inte riktigt som förr men vill vara med ändå
Letar gärna saker eller godis, även om nosen är lite grå
Ibland känner jag mig stel och behöver lite extra tid
Men din sida är en plats jag alltid vill vara vid
Precis som alla hundar vill jag ibland få känna mig som en valp
Få busa, lära nytt och använda det som finns under min skalp
Ibland skäller jag i onödan, men det är inte för att vara dum
Försämrad hörsel kan göra det lite svårt att uppfatta tid och rum
Lederna värker men det kan lindras av en mjuk och varsam hand
Klappa mig därför ofta, klia mig på ryggen och massera litegrand
Eftersom jag inte alltid kan berätta när något är fel
Så ta mig regelbundet till doktorn och kolla så att jag är hel
Jag är inte riktig som förr, men jag lever här och nu
Jag vill helst ha det som vanligt – äventyr tillsammans – jag och du
Den äldre hunden”
vallterrier.com 