Pepp?

Jag gjorde en liknande variant när det kändes som mörkast med spårtävlandet. Inte för att det hjälpte så mycket men nu är det hög tid för en lydnadsklass III-pepp om jag ska orka ta tag i det igen.

Om man samlar ihop alla tävlingsprotokoll och kollar vad man som bäst presterat på de olika momenten så ser det ju inte helt hopplöst ut, faktiskt…

Sitt i grupp: 10
Platsliggning: 10
Fritt följ: 8,5
Sättande under marsch: 10
Inkallning: 9
Rutan: 9,5
Hopp/app: 9
Metallapp: 10
Vittring: 8,5
Fjärr: 7,5
Helhet: 9

Nu återstår bara frågan; hur får man till något liknande den raden, på en och samma tävling? Fjärren är helt klart vårt sämsta moment, som synes, men det måste gå att få den bättre och säkrare!

Alltså har vi kört ett pass på hemmaplan idag. För att få något ”nytt” att göra så började vi på elitrutan, på riktig nybörjarnivå, utan att springa till kon först naturligtvis. Vi hade inte ens en kon utställd. Det ska vi inte träna förrän när/om vi blir uppflyttade till elit och mot alla odds bestämmer oss för att starta. Annars kan jag tänka mig hur han överlyckligt siktar in sig på en av konerna i själva rutan och placerar sig i random väderstreck vid den. Jag ställde honom bara ett par meter från rutan och mig själv ett par meter från honom. Han var minst sagt konfunderad men jag tror det ramlade ner en eller annan polett. Och skulle vi få till en hyfsad säkerhet i detta, även på större avstånd, borde det ju göra det säkrare även med klass III-upplägg, eller…? Tänker jag fel?

Vi tränade även fjärren och backade tillbaks till vinterns övningar, stå-ligg-kryp bakåt-slut, som ju verkade ha haft rätt god effekt på vårens första tävlingar.

Platsliggning, modell lång, kördes och – halleluja – han ställde sig upp även idag när jag försvann utom synhåll. Tre gånger! Vet inte vad som flugit i honom men det känns fantastiskt skönt att det kommer fram även på träning så att jag har en chans att göra något åt det. Även där backade jag till de övningar vi ägnade oss åt när vi en gång i tiden fick ordning på det momentet. Dvs jag gick INTE tillbaks utan stod kvar på avstånd och la ner honom. Det får uppenbarligen bli hårdträning på det.

Sitt i grupp, utan grupp, gick faktiskt bra idag.

Kameran fick följa med ut också. 🙂

Ungefär så här kul är det att ligga still!

Men man kan vara söt även i den positionen.

När jag såg bilderna med metallapporten slog det mig att jag kanske,
efter alla dessa år, borde köpa en i rätt storlek? Men, njae… jag avvaktar
nog tills jag bestämt om vi ska köra vidare. Han har ju inga som
helst problem med den här, eller med den mindre på tävling, så varför…?