Härmapor!

Karlssons idol är I-or. Karlsson var ju inte med på SM så han missade I-ors framträdande men jag visade honom bilderna när jag kom hem och det var en bild han föll speciellt för. Jag också för den delen. 🙂 Den här!

DSC_8546

Att göra en high (low?) five efter varje moment kändes som en kul grej och något som kanske kunde lätta upp den förhållandevis stela lydnaden en aning? När Karlsson sa att han tyckte det där såg häftigt ut glömde han nog att han är rädd om sina framtassar… Väldigt rädd om sina framtassar!

I fredags kväll påbörjade vi träningen, jag beväpnad med klicker och godis. Ett stycke Karlsson sittande på en köksstol (man får ju vara lite rädd om mattes rygg 😉 ) och jag höll upp handen framför honom. Då föll han in i något vi inte gjort på flera år; trycka nos i handflata – handtarget!? Men det är klart, är man två äpplen hög är det rätt nära mellan nosen och tassen och gamla klickerförvärvade kunskaper sitter uppenbarligen i. 🙂

Att man kunde släppa taget om stolen med tassarna kom inte på fråga! Jag insåg ganska snabbt att det där med ”renlärig” shaping kunde jag glömma direkt. Hade jag vidhållit det hade vi nog varit kvar än, med fyra tassar i stolsitsen och hundnosen i mattes handflata. Medelst lite petande på benet och tassen började han så smått vifta med den. Vi körde ett par pass till igår och idag lossnade det ordentligt. 🙂

Ganska snabbt plockade jag ner honom på golvet och in i utgångsposition (sittande vid sidan för ev. icke hundnördar) och sen ut på gräsmattan. På fem-sex korta pass och mindre än två dygn har vi alltså åstadkommit detta! Med en hund som lever efter devisen ”rörinteminaframtassarförhelvete”! Man upphör aldrig att förvånas.:)  Sen körde vi lite kort fritt följ och i några av halterna satt han med tassen i luften – beredd! 🙂 Visst är nosen fortfarande med ibland men det blir mer och mer sällan.

130630A

Och nej, det är inte helt enkelt att fota själv, det blir som det blir. Live with it!