…bannade Facebook!

Igår beklagade jag mig över att jag uppdaterar bloggen allt för sällan numera. Det där med att ha den som dagbok och kunna gå tillbaks och se vad man har gjort falerar rätt rejält när man bara uppdaterar när man har tävlat. Om jag nu ska sluta tävla kan vi ju bara tänka oss hur det blir?! Allt för mycket sker nu på Facebook, på gott och ont. Här får man numera (nästan) ingen feedback men skit samma, typ. Om jag skriver för min egen skull i första hand så borde jag ju inte bry mig, men det gör jag. Feedback (=kommentarer) är kul men jag börjar lära mig att leva utan dom. (Jo, jag fick kommentarer till förra inlägget, tack för dem. 🙂 )Å andra sidan är jag inte själv särskilt flitig med bloggkommentarerna hos andra heller numera, mest beroende på att jag läser det mesta på Fånen och där är det jobbigt att kommentera. 😛

Nåväl, en alldeles vardaglig uppdatering nu då, eftersom det är för svalt att sitta ute och det är fotboll på TV…. 😉

Igår tog jag en titt på senaste lönebeskedet och tillgängligt komp-saldo ”sa” att jag hade råd att vara ledig idag. Alltså tog jag ledigt idag. 🙂 Viss nytta har jag faktiskt gjort. Jag har t ex kapat ner vår mycket vildvuxna och (förmodligen) självsådda snöbärshäck som växer i och bredvid muren mot vägen. Den gångna vintern var inte nådig mot den och det mesta har dött. Men det kommer nytt! Ut med det gamla, in med det nya! Hoppas bara att det nya kommer fort för när syrenen packar ihop i höst kommer vi ha fri insyn från vägen in i vardagsrummet. På bilden hade jag tagit mig igenom ca en tredjedel…

130607B

Eftermiddagen ägnades åt hundhygien. Först en rejäl genomborstning av Iza och sen en schamponering. Det var inte igår. Inte i förrgår heller… När vi vilat upp oss efter den pärsen var det Karlssons tur. Han kände sig en aning orättvist behandlad. Sen var det soltorkning på altanen som gällde. Karlsson torkar ju på 10 minuter oavsett väderlek men schäferpälsen gjorde sig bra i sol och lite blåst. Det är dock fullständigt ofattbart att det finns så mycket päls på en schäfer. Trots allt jag borstade ur innan badet så går det nu att få loss lika mycket till. Minsta ruskning och det står som ett moln av ystra hårstrån omkring henne. Inte så konstigt att hon fått tillbringa hela eftermiddagen och kvällen utomhus kanske? 😉

130607A

 

 

Doomed?

Efter gårdagens tävling känns det lite … uppgivet. Och deppigt. Efter tisdagens gasa-pass hade jag ju mina tvivel men att det skulle bli så illa kunde jag väl inte tro. Och det var inte direkt det jag förväntade mig problem med som faktiskt strulade.

Just nu känns det som om vi är dömda till att aldrig komma längre än högre klass spår och lydnadsklass III och för tillfället är jag mest sugen på att ge det lilla djuret en tidig pension. När vi la ner spårtävlandet i höstas inbillade jag mig att förstapriset i 3:an inte var så långt borta, i synnerhet inte om vi kunde koncentrera oss på det istället för att åka Götaland runt och tävla spår. Efter säsongens första tävling, när det bara fattades 1,5 poäng kändes det ju som om jag tänkt rätt, men nu är den känslan borta. Definitivt!

Vi ska inte älta dagens poäng i detalj, av förklarliga skäl, men ska man se något positivt i protkollet så var det 9 på inkallning med ställande och 10 på metallapporten. ”Låsningarna” på ”springafrånmattessidaochutföranågot” var inte heller så allvarliga, även om de fanns.

Vi gick dock ut stenhårt med att nolla båda gruppmomenten. Där var jag ju orolig för att han skulle följa med mig när jag lämnade (se förra inlägget) men det gjorde han inte. På sitt i grupp satt han fint tills det var ungefär fem sekunder kvar. Då gäspade han stort … och la sig ner?! Har endast hänt en gång tidigare på tävling, och oerhört sällan på träning? Sen var det dags för platsliggning och när vi rundade hörnet på boden där vi skulle gömma oss slängde jag ett öga över axeln och såg att han stod upp! När vi kom tillbaks hade han lagt sig igen… Noll poäng där också alltså. 😦

Efter det var jag väldigt sugen på att bryta hela tävlingen men några kompisar på plats övertygade mig om att fortsätta, och ta det som träning. Inte ens det lyckades jag med fullt ut. Jag har svårt för att träna på tävling, t o m när det är träningstävling. Nu var det ju skarpt läge även om förstapriset, och alla andra pris, redan var långt utom räckhåll med minus 40 poäng som start.

Jag lyckades dock korrigera honom muntligt några gånger även om det borde ha varit fler; t ex på hoppet där apporten rullade iväg snett och jag borde ha klämt i med ett ”hopp” redan när han vände upp för återgången istället för att låta honom springa förbi hindret. (Btw – HATA apportbockar med klotrunda sidostycken! De är alldeles för oberäkneliga. Borde vara lag på fyrkantiga ”klumpar”!)

Nåväl, katastroftävling som sagt – igen. Vad gör vi nu då? Jag har en hund som uppenbarligen går bäst när man inte tränat eller tävlat på länge. Och som pga väder i princip endast kan tävlas mellan maj och september. Det blir inte mycket tävlat då. Och med en tävling om året, säsongens första utan träning innan, så hinner han lämna jordelivet innan vi har ett förstapris i III:an. Förstå att det känns lite kört? Och tungt. 😦

Förslag på hur vi ska komma ur den rävsaxen, någon? Jag VILL ju träna. Det är KUL att träna. Och tävla. Karlsson tycker också det är kul att träna och vill garanterat inte vara enbart sällskapshund. Jag tycker om att träna med Karlsson, men … jag måste ha ett mål för att göra det. Att ha en tävlingshund som man inte kan träna känns sådär, och naturligtvis måste vi träna för att kunna tävla med vettiga resultat. Nej, min hjärna har fastnat i vinkelvolten totalt och det enda jag vet nu är att det inte blir tävling igen förrän tidigast i augusti. Eller nästa år. Eller aldrig.

Söket då…? Njae, det känns också rätt kört. Det blir ju aldrig någon kontinuitet i våra träningar. Antingen är det snö eller så är jag och/eller några andra i gänget iväg och tävlar, dömer etc så att vi inte blir tillräckligt många.

Återstår rallylydnad. Jovisst, det hade jag kanske tänkt köra på kul när han närmade sig pensionsåldern på riktigt men han är ju faktiskt bara sju och jag är inte särskilt sugen på det heller. Inte nu.

Köpa ny hund? Jodå, men inte så länge Iza är kvar. För varje dag som går blir det mer och mer otänkbart att släppa in en valp i huset. Och det jag siktar på blir inte förrän nästa sommar, tidigast.

Som sagt; förslag mottages tacksamt.

130606

Onsdagen ägnades mestadels åt studentfirande. Så kan det gå när man är hedersmoster. 🙂 Världens bästa Tim tog studenten (med den äran!) och jag deltog i alla festligheterna. En mycket trevlig dag. Och lärorik. Om fyra år är det dags för T den yngre. Då vet vi hur man gör. 🙂