I senaste numret av Hundsport finns en artikel om ”den åldrande hunden”. En del stämmer säkert (jag har inte läst hela än) men inte allt. Åtminstone inte på min tossiga tonåring. 🙂
”Kontakttagande
Den yngre hunden rusar gärna fram och hälsar på alla hundar som den möter. Detta kan förstås även gälla främmande människor. Den äldre hunden bryr sig däremot oftast inte alls om hundmöten eller andra människor. Den är nöjd med att dofta på marken och bara gå vidare. Den äldre hunden kan passera barnvagnar, cyklar, joggare och skateboards utan att lyfta blicken.”
Skulle inte tro det va’? Iza vill fortfarande hälsa på de hundar vi möter (även om hon bara får hälsa på vissa), och människor. Hon är nyfiken på allt som rör sig. 🙂
”Nya miljöer
Detta är förmodligen en av få saker som den äldre hunden kan reagera negativt på. Den yngre hunden tycker att nya miljöer är spännande och intressanta, medan den äldre hunden känner sig obekväm och ibland nästan lite nervös av nya platser och intryck. Allt ska vara som hemma. Lugnt och tryggt. Äldre hundar tycker om rutiner som den känner igen – samma gamla vanliga foder och promenader på bestämda tider utefter kända vandringsstråk.”
Pyttsan… Iza älskar fortfarande att komma iväg till nya ställen, eller gamla där hon inte varit på länge. Det blir drag under tassarna och allt är jättespännande.
”Balans
Den yngre hunden har full kontroll på sin kropp. Den äldre hunden ”glömmer lätt bort” sina bakben.”
Att det finns en sjukdom som heter myleopati nämns inte? Man får det att låta som om problemet uppstår för att hunden är senil, typ… *suck* Sen känns väl träningsråden rätt ok, men orsaken sitter liksom inte i huvudet. Att hjärnan inte registrerar att bakbenen inte hänger med och anpassar resten av kroppen till det är ju liksom en annan sak tycker jag.
Bla, bla, bla… Det låter verkligen som om äldre hundar blir apatiska grönsaker och därför inte behöver/vill göra något utöver det ”normala”. Hoppas verkligen att läsarna av Hundsport inte tar allt som står i artikeln som sanningar och att de känner sin hund såpass väl att de själva kan avgöra vad hunden tycker om och orkar.
Resten av artikeln läser jag en annan dag…
Här ser man tokstollan som lider av myleopati men glatt kastar sig ut i nya, okända miljöer och gärna gör nya bekantskaper med både folk och fä. Minst en gång om dagen låter hon sig trissas till lek av lillebror och bjuder inte han upp så gör hon det själv.
Och btw… det står inget om gröna bölder vid örat i artikeln?! 😉
vallterrier.com 
Håller med dig. Stämmer inte alls på Baily. Har dock inte sett några gröna bölder ännu, men det kommer kanske 😉
När han fyller 13 Hanna. 😉
Måste erkänna att Hundsport går rätt i runda arkivet.
Varför? Det finns faktiskt en hel del läsvärt i den, om man hoppar över allt ”utställningstjafs”. Och så frågar jag mig varför du alls är med i SKK om du inte läser tidningen? Ställer man inte ut eller av någon annan anledning ”måste” ha medlemskapet, och inte är intresserad av tidningen, finns det ju ingen anledning. Då kan man göra något roligare för de pengarna. 🙂
Jag tycker att skk gör ett bra arbete och vill stötta dem, och får tidningen på köpet. Den tilltalar mig inte. Jag tror att tidningen är för dem som har ett djupare intresse för hundar än jag har. För mig är det för mycket tävling och ”elit”, den är ”tung” att ta till sig. Har bläddrat tidigare, och visst har jag hittat intressanta artiklar men det allra mesta passar inte mig. Därmed inte sagt att det är en dålig tidning, men jag är mer på pöbel- och plebejnivå. 😀
Hundsport blir bara sämre och sämre tyvärr. Jag läser Wilbys kåseri, veterinärartiklarna och ”utställningstjafset”, resten hoppar jag oftast över. Valpserien som varit ett tag var ju smått bedrövlig…
Och f ö, jag tror gamla hundar blir så mycket ”grönsaker” som man gör dem. Behandlar man dem som tråkiga, rutinbehövande varelser som inte får utmanas så blir de nog ofta så. Mina erfarenheter säger mig att de visserligen är nöjda med mindre men verkligen blommar upp av att få jobba och upptäcka nytt.
Det är väl ungefär det jag läser också Sandra, förutom utställningstjafset då 😉 , men det brukar ändå ta längre tid att ta sig ”igenom” den än Brukshunden. Det mest fascinerande är ju att det är bättre, och mer ingående, reportage från SM i lydnad och bruks i Hundsport än vad det är i Brukshunden?!
Stod och fingrade på en sån där grön i ett försäljningsstånd på tävlingen gångna helg. Det finns numera en definition som heter ”Wachtelsäker”… Trodde jag upplevt det mest destruktiva i schäfertiken jag hade tidigare, men wachtlarna är i en klass för sig.
Du kan lugnt köpa en sån Bibbi! Jag köpte den första för snart två år sen och det syns fortfarande inte ett märke på den. Väl värd sina pengar. 🙂