Mörkrädd men med en bättre känsla

Hur går det ihop då? Vi kommer till det. Vi börjar med den mörkrädda biten… 😦 Och jag börjar med att citera mitt eget FB-inlägg från igår kväll.
”Blir mörkrädd efter att ha sett bedömningen av kvällens elitklass?! Regerande svenska mästarinnan i spår gjorde ett FANTASTISKT fint fritt följ som hon själv var supernöjd med och fick en … 7:a?! En f d klubbkompis gjorde ett ff med lite vp, sneda sättanden o dyl men genomförde alltihop utan större missar och fick … 0 (som i noll)!! Är det så det ska vara vill jag nog inte tävla elit, om vi nu kommer dit någon gång… Det var en bedrift att öht gå in och köra för samma domare efter att ha sett det. Han hade förvisso satt på sig lite snällare glasögon till klass III men det var fortfarande rätt snålt med poängen.

Var ska det sluta? Med att alla, utom en liten exklusiv och absolut felfri skara, kör rallylydnad? Det kanske tål att fundera på hur det ska vara om vi vill ha kvar lydnadslydnaden? Dessutom bör man fundera på förslaget jag hört talas om från Skaraborgsdistriktet som går ut på (på ett ungefär) att införa ytterligare en klass efter elit där bedömningen är ”internationell” och där uttagningar till landslag etc sker. Jag kan tänka mig att en nybörjare som såg gårdagens bedömning, framför allt nollan som min f d klubbkompis fick, lägger ner ALLA tävlingsambitioner omgående. Har man inte sett någon elittävling innan så är det nog lätt att tro att bedömningen alltid är lika stenhård, i alla klasser, och då är det inte många som har på en tävlingsplan att göra.

Nåja, det har väl möjligen framgått av ovanstående att vi tävlade igår kväll. Efter söndagens bottennapp har ju veckan gått ut på att ”lösgöra” terriern igen genom ganska ”vildsint” träning. I onsdags fick vi dessutom vara vildsinta under kommendering. Mycket tjo och tjim, bollkastning och godis har det varit. Experimentet lyckades. Kanske lite för bra till och med? 😉

Herrljunga var arrangör och där brukar det vara trevligt att tävla. Brukar… Det var väl inte direkt otrevligt igår heller men som sagt, lite … udda. Vi var fyra ekipage i klass III men på prisutdelningen var vi bara två kvar. En bröt efter att han nollat gruppmomenten och den andra blev diskad för att ha tagit hunden i halsbandet och frågat den vad den höll på med. Tror nog jag ska läsa på regelboken lite… Jag missade själva händelsen för att jag råkade vända blicken åt ett annat håll just då. Kraftigare än så var det alltså inte.

Vi tar momenten ett i taget, precis som vi brukar. Domarkommentarerna lämnar jag därhän eftersom jag inte ens förstår vissa av dem

Sitt i grupp: 10
Platsliggning: 10

Fritt följ: 6
Det var rätt flummigt men kändes ändå bättre än i söndags, och då fick vi en sjua.

Sättande under marsch: 8
Transport och något långsamt sättande står det på protokollet. Jag upplevde att han var med mig i transporten men vad vet jag?

Inkallande med ställande: 7
Supertempo på båda sträckorna så kanske inte så konstigt att det tog en stund att stanna? Hellre det än en hund som springer avvaktande och långsamt fram till ställandet.

Rutan: 0
Det krävdes ett extra kommando kombinerat med en (ett?) knävift för att få iväg honom men sen… jösses vilket tempo?! Det var helt klart bordercollietempo fast i borderterrierformat, typ. 🙂 Spikrakt ut till rutan men pga ett lite för sent kommando från mig stannade han inte förrän på bortre markeringen och damp ner på densamma = utanför. Jag lastar inte terriern för det. Han gjorde hela momentet kanonsnyggt och hade rutan varit markerad med något annat än luddigt sågspån som sjunkit ner i gräset hade jag kanske haft en chans att styra upp det? Är det någon som ser markeringen? Jag SKA skriva den där motionen till nästa regelrevidering, jag lovar!

130525A

Hopp-apport: 0
Klantig matte kastade lite för långt och lite för snett. Klantig matte har även varit dålig på att träna sneda återhopp. Detta resulterade naturligtvis i att han sprang förbi hindret på vägen tillbaka. Startade dock på första kommandot = bingo!

Metallapport: 9
Lite gnäll i starten men kom iväg på första kommandot = bingo!

130525B

Vittringsapport: 6
Tugg + att han dumpade pinnen vid mina fötter men kom på sig själv och tog upp den och levererade. Gnällig start + att det står dk men jag kan inte minnas att han inte gick på mitt första kommando så det måste ha varit något annat.

130525C 130525D

Fjärrdirigering: 5
Pipigt, som vanligt men … han var koncentrerad och gjorde något på alla mina kommandon. Han missade inget skifte vilket jag inte kan minnas har hänt tidigare på tävling? På ett skifte (stå/sitt) la han sig istället så jag fick sätta upp honom. Men koncentrationen! 🙂 Den har jag aldrig upplevt tidigare på tävling och detta trots att det stod fem personer ganska tätt bakom honom. Momentet ägde dessutom rum precis vid hindret där det stod en jätterolig back med apportbockar som han varit väldigt nyfiken på innan. Större framåtförflyttning än på de två sista tävlingarna men efter veckans bollkastande, för att få upp koncentrationen och farten, är det inte alls konstigt. Det ”roligaste” i domarprotokollet är att det står ”vp” (=växlar position). Trodde liksom att det var det som var hela grejen med fjärrdirigeringen – att hunden skulle växla position ? 😉 (Antar dock att domaren avser skiftet där det blev fel och jag fick sätta upp honom).

130525F

Helhet: 7,5
Flummigt mellan momenten. Det är ett problem vi måste ta tag i.

Så här mysigt kan man f ö ha det 130525Eefter avslutad vittringsapportering. Och när man som matte ser den bilden inser man att det är dags för trimbordet igen. Kolla ”gardinen” under magen. Och lockarna på ryggen. 🙂

Nåja. Slutsumman blev bara 178,5 p och ett noll-pris, nu igen. Men ett attans så mycket trevligare noll-pris än i söndags. Jag vidhåller min tes ”hellre fort och fel än…”. 🙂 Igår kväll hade vi roligt på plan. Han gjorde sitt bästa och att det blev fel på några moment var definitivt inte hans fel. Det enda jag är missnöjd med är fria följet. Vi hade dock båda två (tror jag) en go’ känsla när vi sprang av plan och den känslan har vi med oss till nästa tävling, hoppas jag. Nu har vi en vecka på oss att försöka hitta någon sorts mellanläge mellan förra söndagen och igår.

Avslutningsvis några bilder från veckan. Även regn kan vara vackert på bild. Förutsätter dock att man kan stå under tak och fota, vilket jag kan. Man vill ju inte gärna gå ut med finkameran i regnväder. ;-)Antalet tillgängliga ”fotomodeller” är dock begränsat och består i princip av en syren och en schersmin. Den här gången fick inte syrenen vara med på bild.

Körsbärsblom i uppehållsväder är inte heller fel. 😉

130525I 130525J 130525K

130525G 130525L

Platt fall och katastrof…

…men vi hade i alla fall tur med vädret. Men låt oss ta det från början, typ.

Rent jobbmässigt har jag just genomlidit ”hell week” vilket lett till ett minimum av hundaktiviteter sedan förra helgens tävling. Inget jag var särskilt orolig för egentligen. Han brukar ju kunna vila sig i form det lilla livet. Igår var det dags för Hundens Dag på klubben. Dagen började bra med lite syrénfotografering på hemmaplan. Den första bilden är tagen i tisdags, och i ärlighetens namn mest med fokus på spindelnätet, men det syns ändå att det har hänt mycket på bara några dagar. 🙂

130519D 130519E 130519F 130519G 130519H

Jag hade lovat att Karlsson skulle vara ”lydnadshund” tillsammans med några andra hundar och deras förare. Det pågick aktiviteter överallt på plan men vi skulle alltså hålla oss till lydnadslydnaden och svara på frågor från intresserade ev. åskådare. Det var dock inte så många som hittade bort till vårt hörn. För att dämpa effekten av värmen (25° i skuggan och vi befann oss mitt i brännande sol) en aning fick Karlsson ta sig några bad i bäcken som flyter förbi planen. Först ville han inte bada alls utan klamrades sig envist kvar på kanten med bakänden.

130519A

Sen ”välte” hans elaka matte i honom och då kom han på att det faktiskt var rätt skönt med lite vattentrask. 🙂

130519B

Simma var han dock inte så pigg på så när det blev för djupt ändrade han riktning till något ställe där han bottnade. 🙂 För att uppmuntra simmandet en aning slängde jag i hans pip men det slutade med att snälla farbror Buttrix (malle!!!) fick hämta den, till Karlssons stora (och mycket hörbara) förtvivlan. 🙂

Nåväl, inte vet jag om det var värmen som fick hjärnan att koka på den lilla terriern men det blev en hel del strul med några lydnadsmoment vilket ledde till att jag försökte säga ”gör om, gör rätt” men det borde jag aldrig ha gjort. Han ÄR ju ruskigt känslig när man börjar peta i lydnadsmomenten, åtminstone vissa av dem. Då är det bättre att bara göra om och förstärka när det blir rätt.

Efter arrangemanget på klubben var vi några som begav oss ut i skogen för att röja undan ”lite” gammalt staket i en blivande sökruta och sen träna sök. Det var mer och krångligare staket än vi väntat oss så när vi klarat av ungefär hälften la vi ner projektet och åkte hem. Vi får återuppta det en annan dag…

Igår kväll såg det ut så här i soffan och jag funderade väl en aning på om han skulle hämta sig till idag men jag var egentligen inte särskilt orolig. Dock önskade jag mig en aning svalare tävlingsväder idag och den önskan gick åtminstone i uppfyllelse (ca 16° och mulet men inget regn förrän tävlingen var över).

130519C

Vi kan ju säga som så att om det bitvis kändes riktigt, riktigt bra förra helgen, trots att förstapriset missades mycket snöpligt, så känns det väldigt dåligt nu, men vi tar det från början. Och jag kan inte skylla på att han var trött, för det var han inte…

Sitt i grupp: 10
Mycket huvudvridningar bakåt men tassarna i backen

Platsliggning: 10
Precis när jag kopplade loss honom såg både jag och han en padda en meter framför som hoppade iväg en liten bit. Han höll sig dock i skinnet och låg kvar. 🙂

Fritt följ: 7
Bitvis var han väldigt flummig… På vändningar på stället, vänster om, gick han runt mig ett varv åt höger och satte sig? WTF? Han brukar ha fina vänstervändningar och så har han aldrig gjort förr?

Sättande under marsch: 0
Det lilla djuret satte sig inte alls? Det brukar vara minst en 9:a på tävling…

Inkallande med ställande: 9
Dagens höjdpunkt. Bra tempo både första och andra sträckan men en aning långt stopp.

Rutan: 0
Här började strulet som vi grundade igår, och som vi brottades med i stort sett hela förra säsongen. Det krävdes extrakommando för att få iväg honom och jag klämde nog i med ett kropps-dk också. När han väl kom iväg sprang han fint till rutan men innan han stannade hann han halka ut över vänstra kanten och blev stående med rumpan mot kanten och blicken riktad från mig, ett par decimeter utanför. Vad gör man med en hund i den positionen, utan någon som helst ögonkontakt? Jag klämde i med ett ”back”. Om han hade backat hade han kommit in i rutan men nu la han sig istället? Inte helt otippat iofs… Resten var snyggt så hade han bara varit på rätt sida det förb* plastbandet så…

Hopp/apport: 0
Åter låsning vid min sida. *suck* Eftersom loppet liksom var kört redan vid nollan på sättandet så tog jag i för allt jag var värd och till sist kom han iväg men då var poängen, naturligtvis, gone by west.

Metallapport: 7
Här fick jag också lägga ner lite själ, hjärta och smärta för att få iväg honom men inte mer än att det räckte till en annan siffra än 0 i protokollet iaf.

Vittringsapportering: 5
Spännande upplägg… Pinnarnan som enligt regelboken ska ligga utspridda på en sträcka av två meter (eller i en cirkel med 1 m diamter) låg på max 75 cm från första till sista?! Det blev naturligtvis plockepinn av det hela. Tugg och tapp var liksom bara bonus…

Fjärrdirigering: 0
Han var inte med alls så jag bröt på ett tidigt stadium.

Summa: 136 poäng och ett 0-pris. Kan ju jämföras med förra helgens 254,5 så får man en liten aning om skillnaden även om man inte är lydnadsnörd (och har orkat läsa ända hit).

Eftersom vi har tre tävlingar framför oss, på lika många helger, har jag nu en viss panik. Vad göra för att komma över låsningarna? Han vill ju springa men ”vågar” inte. Han ser ut som jag slagit honom med gummiklubba när han gjort fel och det är jag helt säker på att jag inte gjort men han är (uppenbarligen) väldigt känslig för tillrättavisningar, hur milda och muntliga de än är. Naturligtvis skulle jag ha stannat kvar och tränat efter tävlingen men det gjorde jag inte. Istället tog vi tag i det när vi kom hem. Då blev det High Chaparall-lydnad med fokus på att få fram lite tjuvstarter. 😉 Han fick hoppa en massa gånger över hindret med klick precis när han var över. Jag tjoade, tjimmade och var frikostig med belöningarna och försökte till och med tävla med honom fram till apporten några gånger. Det här upplägget kan sluta hur som helst men jag tror ändå inte det kan bli värre än idag så vi har inte så mycket att förlora. Vi får köra ett par sådana pass till i veckan och hoppas att det hjälper…

Säsongspremiär 2.0

I lördags var det dags att inleda tävlingssäsongen med en lydnadstävling på Laholms BK. Jag kände mig ganska tveksam till om det verkligen varit en god idé att anmäla dit. Två campingdygn där han dessutom med liv och lust deltagit i kvällsaktiviteterna i vårt förtält och attackhånglat med gästerna (mest med T) hade tagit på krafterna men vi åkte iaf iväg lördagmorgonen. Efter ett par felkörningar (man måste tydligen läsa hela vägbeskrivningen och arrangören bör även skriva ut hela vägbeskrivningen) kom vi fram med en kvart till godo. Vi var tre startande i klassen så det skulle gå snabbt.

Det blev vår bästa klass III någonsin, men ändå räckte det inte hela vägen fram. 1,5 futtiga j*vla poäng från förstapriset?! Jag såg några poäng under tävlingens gång men inte alla. På det stora hela skötte han sig bra och ju längre programmet gick desto mer kändes det som om det faktiskt skulle kunna gå vägen den här gången. Till och med efter sista momentet där det strulade rejält men vi ändå skrapade ihop till en femma kände jag att; kanske…? Men nä, 1,5 poäng fattades det när det var uträknat och klart. 😦

Sitt i grupp: 10

Platsliggande: 10

Fritt följ: 8,5
När det var dags för stegförflyttningar hade tl kommenderat ut oss på en del av planen som mestadels bestod av nytillplattade mullvadshögar. Inte helt enkelt för varken matte eller hund men jag tror faktiskt att domaren tog lite hänsyn till det dåliga underlaget? Sen kan man ju undra varför man inte valde att köra programmet på den del av planen som var slät och fin?

Sättande under march: 9
Tydligen tagit något extra steg.

Inkallning m ställande: 8,5
Lite långt…

Rutan: 7,5
En riktig rysare… När tl sa ”kommendera” var K fokuserad bakåt, åt vänster?! Jag avvaktade ett par sekunder med att säga kommandot i förhoppning om att han skulle rikta blicken framåt men till sista var jag tvungen att klämma i med ett ”RUTAN!”. Då springer han mot rutan men viker åt höger för att inspektera ytterligare några (fd) mullvadshögar. Jag klämmer i med ytterligare ett ”RUTAN!!” och han viker av mot rutans högra kant men rundar sen på utsidan/baksidan. Jag höll andan och väntade några sekunder till och då hade han ”ramlat” in över kantmarkeringen och resten funkade fint.  Skönt dock att känna att jag finner på råd även när det inte alls blir som planerat.

Hopp/apport: 8
Lite strul vid tagandet och en dålig ingång.

Metallapport: 9
Lätt tugg har domaren skrivit

Vittringsapportering: 7
Hittar rätt pinne vid första kontakten men vänder inte in med den direkt utan bollar med den en stund innan han kommer in och lägger den vid mina fötter?! Tror jag klämde i med ett apport-kommando och då grep han och lämnade av. Känns som om den där 7:an var rätt snäll, eller…? Orkar inte läsa regelboken och kolla hur det ska bedömas.

Fjärr: 5
Riktiga bottennappet! Missar ett skifte och kräver extra kommandon på ett par av dem. Det positiva var dock att vinterns liggkrypbakåt-träning har haft god effekt för läggande från stå var riktigt snyggt och den totala framåtförflyttningen efter alla skiften var bara ca 1-1,5 dm.

Helhet: 8

SUMMA: 254,5

Det mest positiva var väl att han var tystare än normalt. Kanske mycket beroende på campinglivet och attackhånglandet? Han var pigg och snabb men inga startskall. Lite pip på fjärren, naturligtvis, men annars ovanligt lugnt.

Han låste inte heller vid min sida på något av momenten där han ska lämna den; dvs rutan, hoppet, metallen eller vittringen.

Funderar på att hyra in T för attackhångel ett par kvällar före varje tävling i fortsättningen om det är det som krävs? 😉

Hur som helst, vi vann klassen (med god marginal) men jag hade definitivt hellre kommit sist med ett förstapris.

Från tävlingen finns varken bilder eller film eftersom hela ”fancluben” softade på campingen i Tylösand. En bild på ”bucklan” vi fick för klassvinsten lyckades jag dock få till på kvällen. Innehållet i ölglaset fick jag dock hålla med själv.

130512A

Säsongspremiär 1.0

I torsdags begav vi oss, tillsammans med hundar och husvagn mot Halmstad, eller närmare bestämt Tylösand, för säsongens campingpremiär. Anslöt där gjorde även M & T samt Karlssons uppfödare – Karin och Tommie. Det blev en himla trevlig helg med många goda skratt, sköna promenader i fina omgivningar, mat & tjat i förtältet, grillning och rödvinsimpregnering av såväl förtältsmattor som diverse kläder (nej, det var inte jag som spillde). Vädret har varit lite ”mittemellan” men de regnskurar som kommit har vi klarat oss ifrån med blotta förskräckelsen. De andra två familjerna tyckte dock det var himla praktiskt (och skönt) att ha vänner (vi) som inte ramlat i husbilsträsket utan kunde tillhandahålla ett varmt och vindtätt förtält. 😉

I lördags rymde jag och Karlsson till Laholm för årets första lydnadstävling men mer om det kommer i ett eget inlägg.

I övrigt redovisar jag helgen i bilder. Kvalitén varierar eftersom jag ömsom fotat med finkameran och ömsom med ajFånen.

130512F

Hav och folktomma stränder! Inget vi är bortskämda med hemifrån. När jag snubblar över något sånt här är jag alltid fullt beredd att ta mitt pick och pack och flytta till kusten. Men … om man alltid hade tillgång till det skulle det nog inte vara lika exotiskt…

130512H

Mysiga promenadvägar fanns det gott om och denna låg endast 20 meter från husvagnen.

 

130512D

Det räckte tydligen med 16 mil mot sydväst för att våren skulle ha kommit betydligt längre. Vitsippor har vi förvisso även här på hemmaplan men det var mycket annat som var betydligt grönare än hemma.

130512K

 

130512I

Det ser ut som om vattenståndet i Tylöbäcken brukar vara aningen högre?

 

130512J

 

130512L

Iza hängde glatt med på våra expeditioner och är fortfarande lika pigg på att upptäcka nya saker. Trots att hon pga rasad mage innan avfärd fastat i princip hela helgen (majsvälling…) så har hon varit pigg och alert.

130512M

 

130512E

Strandtallarna bjöd på många mystiska växtsätt, bl a detta!

 

130512G

Karlssons favoritposition i förtältet är alltid på axeln på den som sitter i den stol där man har bäst uppsikt över campingen. Vem som sitter på den spelar mindre roll. Här var det T som fick ha den lilla papegojhunden hängande på axeln. 🙂

130512C

En av sällskapets åtta hundar – Åke! Han är även Izas (manlige) groupie. 🙂

130512B

Och när Åke ruskar på sig ser det ut såhär. 🙂

 

130512_1

Jag hörde talas om att någon som kände någon som kände någon sett skyltar om att det var hundförbud på stranden från 1 maj. Vi såg dock inga sådana skyltar och när stranden var i pricip folktom sent på eftermiddagen kunde vi inte låta bli. Sand, snäckskal och hav är inte direkt något Karlsson är van vid men efter en första inspektion av underlaget kom han igång ordentligt. 🙂

130512_2

 

130512_3

 

130512_7

Vattnet smakade lite konstigt?

 

130512_5

 

130512_6

Och när man stod där som bäst och funderade på om vattnet var gott eller inte blev man överfallen av det?! Då var det bara att fly för livet. Han hämtade sig dock snabbt och gick både i vattnet igen och drog några race till i sanden.

130512_4

 

 

 

 

 

Helkroppsmasserad terrier

I somras, på bruks-SM, så fick ju Karlsson en omgång massage av V (aka trimtanten) i ett tält på SM. Han verkade uppskatta behandlingen och då bestämde vi att han skulle få en sådan genomgång åtminstone två gånger om året. Efter förra helgens flygtur i Halen kändes det som om det var dags. Inte för att jag på något sätt märkt att han skulle ha tagit någon skada av pantersprånget men hundar är ju rätt bra att dölja sånt, om de vill.

Igår var det dags. Av olika anledningar slutade det med hembesök av V istället för att vi skulle ha tagit oss till henne. (Nej – bilen går bra! 😉 )

Att få helkroppsmassage hemma i vardagsrummet tyckte nog Karlsson var lite lyxigt. Visst tröttnade han på att ligga still mellan varven men på det stora hela njöt han. 🙂 V hittade inga konstigheter alls. Han kändes mjuk och fin i hela kroppen och hade bra rörlighet och ”långa” muskler, dvs hon kunde stretcha honom i stort sett som sina egna, nästan överrörliga, pudlar. 🙂

När behandlingen var över kastade sig Karlsson upp och la ”armarna” om halsen på V och tvångspussades en stund. 🙂

Vi får nog göra det här till en vana, några gånger om året. Söket frestar ju betydligt mer än det vi ägnat oss åt tidigare så det kan nog vara på sin plats med en genomgång då och då.

Tänk om schäfertanten funnit sig i massage också? Det gjordes ju ett flertal försök, både av mig och av proffs, i samband med frisksimmet men hon hade aldrig tid…? 😦 Fröken Bråttom i ett nötskal…

Nedan; urusla Fån-bilder, men jag ville inte störa i onödan genom att flänga iväg och hämta riktiga kameran.

130507B

130507A

99 saker att göra innan man dör?

Alla har vi väl någon slags mental to do-lista? På min står det bl a ”starta en hund i elitklass” och ”se en konsert med Bruce Springsteen”. Även om det inte är helt enkelt att få tag på biljetter via Ticnet när det drar ihop sig till den här sortens arrangemang är det ändå en rätt enkel match jämfört med att baxa en hund till elit känns det som?

När det blev känt att Springsteen skulle komma till Sverige och Stockholm så bokade vi alltså biljetter, jag och min ”kulturkompis” L. Ingen av oss är, på långa vägar, hardcore-fans men som sagt; det är något man bör göra om man är musikintresserad och ingår på något sätt i allmänbildningen. Men … vi kan inte alla låtar, alla skivor, vi vet inte vilken låt han brukar börja med, vi vet inte … särskilt mycket skulle det visa sig.

Nu är vi lite mer allmänbildade!

Igår morse drog vi än en gång till hufvudstaden men Jesus och Judas på Göta Lejon fick klara sig utan oss den här gången även om det kändes lite bittert att äta en sen lunch bara 150 meter från Göta Lejon när matinéföreställningen pågick. Med tanke på de meterlånga mail som kommit med instruktioner om hur och när man skulle ta sig till Friends Arena så påbörjade vi vår ”expedition” redan vid 17-tiden. Resan dit gick dock otippat smärtfritt. När 55.000 människor ska ta sig till samma ställe kan det ju annars lätt uppstå en viss oreda. Inpassage på arenan, toabesök, fikainköp mm flöt på riktigt bra. Synd att de inte fixat vettiga kommunikationer när man löst allt annat?

Nåja. Konsertdags!

Många låtar kände man igen, och många kände man inte igen. Ljudet var bitvis ganska uselt (det tog t ex ett par minuter innan det framgick att det var Born to run som spelades) men det uppvägde till viss del av att (via storbildskärmar) se hur han sprang runt på scenen som en (citat: Expressen) ”speedad rockhamster” , hur roligt han hade, samspelet med (hardcore)fansen närmast scenen, hur han fiskade upp en grabb i 11-årsåldern på scen och hängde på honom en gitarr och studsade runt en stund etc. etc. Man kan ju naturligtvis inte annat än beundra karl’n som efter 40 år fortfarande har den spelglädjen och som vid 63 års ålder orkar hålla detta enorma tempo i tre timmar?!

Bara känslan av att befinna sig i en samling på 55.000 människor, varav uppskattningsvis ca 45.000 har The Boss som husgud, är rätt enorm, och visst kan jag förstå dem. Resterande 10.000 var väl där på ungefär samma premisser som vi, dvs allmänbildning/upplevelse. 🙂 Publiken var f ö väldigt blandad med åldrar från ca 7 till 70.

Det var helt klart en upplevelse och ingen av oss ångrar att vi åkte dit. Men; även om jag lyssnat in mig på mycket av musiken på Spotify sista tiden så kunde jag ha varit duktigare och förmodligen fått ett ännu större utbyte av ”spektaklet”. 🙂

Under balladerna konstaterade jag också att det nog var ett tag sen jag var på en arenakonsert. Då var det cigarettändare som gällde, nu var det lysande telefoner. 🙂

130505A

När ljuset i arenan tändes under extranumren blev det extra påtagligt hur många vi var, och då rymmer ju inte bilden mycket mer än ståplats. 🙂

130505B

Kvällens avslutande upplevelse blev utan tvekan hemresan. När 53.000 av de 55.000 ska ta sig från arenan i ca 1,5 km på vanliga gator och trånga trottoarer för att sen åka med samma tunnelbana åt samma håll… Men även det funkade efter att vi blivit frånåkta av några fullpackade tåg. Sen var det två trötta och rätt nöjda (och allmänbildade) konsertbesökare som kröp ner i sängarna på hotellrummet. Helgens vodka lime klarade vi av redan på eftermiddagen 😉 då vi även hann med en god, sen lunch vid en solvägg på Folkungagatan (utan jacka!). Våren kom nog till Stockholm på allvar just igår och det tackar vi för.

Någon shopping hanns inte med men ändå fick jag med mig fem hundprylar hem. Tre från Sthlm och två från Sharpman utanför Mjölby som vi stannade till vid på hemvägen. Är man hundnörd så är man. 😀

130505C

Som synes ovan drabbades jag helt plötsligt av insikten att Karlsson inte har ett guldigt halsband vilket naturligtvis är ett måste, eller…? Men visst klär han i det? 😉

130505D

…och så lyckades jag klämma in en hund (men inte vilken som helst) även i ett inlägg om Springsteen! Hur gör jag? 🙂

 

Jag glömde ljuset…

Kan man annat än älska ljuset i den ännu icke belövade bokskogen? Och är man där kan man ju alltid fota en … gran. 🙂

130501G 130501H

Men ljuset i syrénbusken utanför altanen hemma en dimmig majmorgon med minusgrader är också ganska fascinerande.

130503A 130503B 130503C

Men bokskog… mmm. Även med löv.