SM, på studs…

I helgen som var gick Svenska Mästerskapen i bruks & IPO av stapeln i Skara, närmare bestämt på Axevalla travbana. Plats för husvagnen var bokad tillsammans med övriga klubbkamrater på Skara Sommarlands camping fr o m fredagen men av olika randiga och rutiga skäl blev det avfärd redan på torsdagen. Eftersom jag kom hem från Norge ganska sent på onsdagkvällen kändes det som om jag bara studsade hemma, typ. Det hela blev rätt hastigt bestämt också så packningen jag freestylade ihop på en kvart kändes väl måttligt genomtänkt men fungerade förvånansvärt bra hela helgen. I packningen ingick det helt plötsligt en terrier också, vilket inte alls var planen från början. På sätt och vis är det ju mysigt att ha hund med sig, och på sätt och vis blir det lite bökigt…

Fredagen ägnade jag och Karlsson huvudsakligen åt shopping. Ny väst till matte, en Arrak-tröja samt diverse leksaker åkte med hem, bland annat. F ö var det mingel som stod på agendan och att åskåda invigningen.

Bl a så minglade vi med lilla Stina, 3 månader, som är någon sorts släkting till Karlsson och som jag ”uppfunnit” pappan till.

Lilla Stina tyckte farbror Karlsson var en helt OK farbror men ville väldigt gärna kolla om det fanns något att ”snutta” på under hans mage. Karlsson var inte så förtjust i just det upplägget så det slutade med att han låg platt tryckt med magen mot marken och lät henne klättra på honom istället – vad som helst bara han fick ha sin mage ifred. 🙂

På kvällen var det kamratfest i travrestaurangen. Trevligt och god mat men den efterföljande ”puben” kunde ha kvittat. En tämligen stendöd tillställning så det blev tidigt hemgång. Ett annat skäl till den tidiga hemgången var att det under kvällen blev bestämt att jag skulle gå med Bästa Farbror Bosse och hans matte som VIP-gäst 😉 på sökstigen på lördagen. Detta i sin tur innebar revelj klockan 06.00. Klockan 09.00 (senast) skulle jag inställa mig på Tidaholms BK, fem mil bort, för vidare transport till skogen. Nu var vi framme med en timme till godo, men jag ville gärna ha lite marginal.

På natten blev det rätt kallt i vagnen eftersom jag inte fått igång värmen och på morgonen, i synnerhet klockan 06.00, tyckte Karlsson det var fantastiskt onödigt att gå upp. När jag dessutom stoppade om honom ordentligt tyckte han att han kunde ligga kvar lääänge. Det blev dock inte så mycket med det. 🙂

Detta var Farbror Bosses allra sista tävling, efter en helt strålande karriär. Bl a har han på sina åtta år tävlat sex SM i tre olika grenar (skydd, spår, sök), tagit 22 cert, blivit Årets Skyddshund och Nordisk Mästare i skydd samt tävlat Mondioring. Slå det den som kan! Dessutom är han en utmärkt terrierskrämma. 😉

När vi anlände till sökrutan möttes vi av detta. Ett funktionärstält med vit duk och kandelaber?! Mitt i skogen! Hög mysfaktor på det! 🙂

Så här glad var Bosse innan start.

Sen drog det igång. En tuff bana med brant uppförslut på båda sidorna av stigen… Dessutom bröt solen igenom lagom till start och det blev ganska varmt.

Bosse kämpade på men missade tyvärr en nedgrävd figurant. Som tur var hittade han de två andra, så de fick fullfölja sitt sista SM. Så här ser en glad (men trött) Bosse ut med rulle i munnen när han hittat sin andra figge (som egentligen var den tredje).

Sen åkte vi tillbaks till tävlingsplatsen på Axevalla och Karlsson försökte bestämma hur han skulle spendera veckopengen. Någon sådan här boll blev det inte eftersom han inte kunde välja vilken av dem han skulle ha. 🙂

På lördagkvällen blev det grillat på campingen tillsammans med klubbkompisarna och vi kunde konstatera att vår deltagare i rapporten låg på en delad andraplats inför söndagens avslutande uppletande och lydnad. Den spänningen! Kvällen avslutades på SM-puben men eftersom det var lika stendött där som på fredagen  (om inte ”stendödare”?) så gav jag upp rätt tidigt.

På söndagen blev det inte så mycket shoppat men vi hann (med ett nödrop) se Farbror Bosses lydnad. Efter ett bra uppletande på lördagen och en helt ok lydnad hämtade han in en placering och slutade på en elfte plats.

Sen bjöd jag Karlsson på proffs-massage. Vår trimtant, V, har nämligen utbildat sig till massör och fanns på plats. Han tyckte det var skönt och slappnade av bra i det fladdrande tältet mitt på marknads-gatan. Ömsom himlade han med ögonen och ömsom somnade han nästan. 🙂 Han fick med beröm godkänt och var mjuk och fin i alla muskler. Ska nog försöka göra detta före och efter säsong i alla fall, och kanske fuska lite hemma mellan varven? Iza har ju aldrig trivts med att bli masserad. När de försökt på djursjukhuset i samband med simningen så har hon liksom aldrig ”haft tid”… Nåja, Karlsson tyckte det var skönt och ett betydligt trevligare alternativ till pälsryckning och kloklippning som är det V oftast ägnat sig åt när vi träffats. 🙂

Jag lyckades med konststycket att tokmissa rapportekipagets lydnad och uppletande men – summa, summarum – lilla Kind BK (ca 170 medlemmar) fick en Svensk Mästare i år igen!! Torbjörn och X-man försvarade sin titel i rapporthundsgruppen och fick stå överst på prispallen för andra året i rad! Mycket bra jobbat, i synnerhet som 12 av 20 ekipage i rapporten bröt tävlingen på lördagen. Även i skydd och sök blev det samma segrare som förra året. Det är stabilt och ingen kan kalla det ”tur”!

Efter prisutdelningen var det bara att sätta sig i bilen och åka hem. Husse hade hämtat husvagnen under eftermiddagen (eftersom jag inte får dra den med mitt B-kort) så jag slapp åtminstone släpa på den. Och vid hemkomsten var det bara att packa ur, och upp, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu ska jag inte sova borta förrän i november om jag får som jag vill. Och till nästa års SM ska jag skaffa en sherpa som kan bära kamera, stol, regnkläder, paraply, shoppingfynd etc… 😉

3500 %

Befinner mig i Norge på en av årets två tjänsteresor. Helt enligt traditionen är Iza mitt ressällskap på den här resan som, också helt enligt traditionen, företas med bil.

Igår kväll var det ca 18° och mulet. Vi var tämligen ensamma när vi gick vår vanliga promenad utmed Hvervenbukta. Ikväll var det några grader varmare och sol, och ungefär 3500% fler människor, och hundar (och badplatsen var full med solande och badande människor klockan 18). Dock slapp vi pitstaffbull-blandningen (??) som kom farande helt på egen tass och skulle hälsa igår. Det var förmodligen en unghund och den såg glad och snäll ut men Iza tycker inte om hundar som inte har snöre på sig, och det gör inte hennes matte heller! Han tyckte nog att de två svenska tanterna var sällsynt griniga så när husse sent om sider dök upp 50 meter bort och gjorde någon slags inkallning så tyckte han det var legitimt att överge oss.

Efter en sällsynt varm och syrefattig dag på kontoret var det ljuvligt att ströva omkring på den vackra promenadvägen utmed vattnet och det blev ett antal pauser för att bara njuta av utsikten. Dvärgkameran fick jag med mig idag, se nedan.

F ö så kan jag konstatera att pappa hade fel. Han hävadade ju att det var de åtta första åren som var ”värst” när man var ägare till en vild och galen schäfer, sen skulle de börja lugna ner sig. Det var de 12 fösta åren som var värst…

Nu är Iza en riktig behaglig hund att vara ute med så här. Oftast lugn och sansad och … cool. Och hon är den optimala hotellhunden. Hon såg dock lite förvånad ut när vi inte behövde ströva iväg i hela långa hotellkorridoren igår utan skulle stanna redan vid första dörren?! Men nu hittar hon. 🙂

I morgon åker vi hem igen. Skönt!

 

 

 

 

Coola tanten föredrog att kolla utsikten mot promenadvägen istället för mot vattnet. 🙂

Genrep, för vissa av oss…

Idag har vi tränat sök för första gången sedan lägret. Det visade sig att både jag och terriern mindes en del. Han förmodligen mer än jag… Men jag hade ju A som  externt hårddisk och där fanns det en del lagrat av det vi lärt oss. När hon även tjänstgjorde som sufflös så löste det sig rätt bra ändå. 🙂

Vissa av oss, alltså farbror Bosse, genrepade inför SM nästa helg.

 

 

Andra av oss är väääldigt långt från SM men kämpar på så gott det går ändå. Dessutom invigde vi vårt nya, första och alldeles egna påviskoppel. Bilderna på Karlsson är tagna av Anna Gustavsson.

 

Och så var det tant Grappa som är under igångsättning efter konvalecens och det verkade hon inte vara ledsen för även om bensinen tog slut rätt fort i värmen.

 

 

Efter avslutat pass tyckte hon att insekterna var lite väl närgångna. 🙂

 

Dessutom var labben Elton med men eftersom jag då hade andra uppgifter (typ: figga) och stighållaren inte var pigg på att fota så fastnade han inte på bild idag.

En bra (och varm) dag i sökskogen, men under tiden vi var där så ramlade det in pm i mailen med besked om att vi kommit med på spårtävling om två veckor. Med facit i hand borde vi kanske tränat spår istället?

 

It’s a jungle out there…

Det är möjligt att någon uppmärksam läsare har observerat att det varit ovanligt lite pelargoner i bloggen i sommar? Det har sina skäl. Den här sommaren har nämligen, milt uttryckt, inte varit optimal för pelargontillväxten. Eller… tillväxten av bladverk har varit alldeles fantastisk men blomningen har det inte varit så mycket ordning på – förrän nu?! Nu sprattlar det och spritter minsann i dem, och nästan alla har en hel del knoppar på gång. Nu – när det snart är dags för dem att flytta in på vinterförvaringen igen?!

Anledningarna till den dåliga blomningen kan vara flera, och troligen är det väl någon form av kombination…

  • För kallt? (Mycket troligt, åtminstone första halvan av sommaren…)
  • För blött? (Nästan alla står iofs under tak.)
  • För mycket vatten?
  • För lite vatten? (Inte troligt.)
  • För mycket gödning? (Mycket möjligt…)
  • För lite gödning? (Inte troligt.)
  • För stora krukor?
  • För små krukor?
  • Häxblandning mot löss? (Vatten, såpa och T-röd!)

yada, yada, yada…

Men nu gäller det att njuta, och fota, så länge man har chansen.

Vad de heter är i många fall osäkert. Dels pga att vissa inte hette något ens när jag köpte dem. I andra fall är det namnlappar som försvunnit vid omplanteringar etc.

Fay Brawner!

Mårbacka! Övervintrad, nerklippt till fotknölarna i våras och nu närmare en meter hög

.

Lord Bute! Detta exemplar ska få övervintra inne så får vi se vad som händer.
Har hittills aldrig lyckats övervintra någon så det kan iaf inte bli värre.

Kelette! En tapper liten sak som är tacksam att ta sticklingar av.

Årets mest absurda inköp! Dr Westerlund, ”bonsai-odlad”. Inga blommor än…
Nedan kan man se den i fullformat.

Tulpanpelargon!

Avenida Mosaic?

Eh… rosa pelargon?

En annan rosa pelargon…

…och en tredje rosa pelargon!

Kanariepelargon. Riktigt läcker. Detta är en stickling från förra året.
Originalet har inte börjat blomma än.

När blommorna uteblir är det ju tur att bladen är vackra. En del mer än andra.
Detta är en postorder-pellis från i år, doftmodell som doftar svagt av apelsin.
Inga blommor än…

Hängpelargon av okänd sort.

Monsterpelargon! Nåja, den heter inte så men herrejösses vilka blad?! Se nedan…
Väntar spänt på att knoppen i toppen ska utbrista i någon form av aktivitet. 🙂

Bladen ger onekligen vissa associationer till rabarber?

Så, det var nog årets pelargonuppdatering, om det nu inte dyker upp någon överraskning bland de som inte blommar/blommat än.

I morgon blir det sökträning. Spännande att se om vi (läs: jag) kommer ihåg något vi lärde oss på lägret? Sen blir det packning inför veckans tjänsteresa till Norge, och vissa förberedelser för nästa helgs resa till bruks-SM. Ser onekligen mer fram emot det sistnämnda…

Champagnen möglar vidare…

I kylskåpet ligger det två flaskor champagne. Den vänstra har legat där i … några år? Den andra i 1,5. Båda flaskorna har jag fått, och när jag fick den vänstra bestämde jag att jag skulle spara den tills vi fick uppflyttning till elit bruks. Den börjar bli väldigt … vällagrad, typ.

När jag fick den högra bestämde jag att den inte skulle öppnas innan vi hade ett förstapris (=uppflyttning till elit, om man vill) i lydnadsklass III. Den lär väl hinna bli lika vällagrad som den andra misstänker jag…

I fredags var det kvällstävling på Borås BK och i klass III var det hela två ekipage.

Summering av kvällen; om domaren haft hörselskydd, och ev. ögonbindel, om matte kunnat läsa och inte drabbats av total förvirring så … kunde det ha gått vägen.

Nu uppfylldes ju inte någon av ovanstående kriterier så slutresultatet blev ett andrapris, och klassvinst. Men som sagt; konkurrensen var inte direkt överväldigande, så det där med klassvinsten tar jag för var det är. 😉

Jämför man med Jönköping i söndags så var det dock ett otroligt lyft. Supertaggad (för taggad?) hund som trots allt inte hade några nollor i protokollet.

Betyg och kommentarer:

Sitt i grupp: 9,5 (ngt gnäll)

Platsliggning; 8 (ngt gnäll) Mer gnäll än på momentet innan. Det började bli kallt för mattes lilla gryn vid 19.30-tiden…

Fritt föj; 7,5 (snett sättande, växlar position)

Sättande under marsch; 8,5 (ngt steg)

Inkallande med ställande; 8,5 (tempo) Får bli många raka inkallningar framöver för tempot börjar bli väldigt dämpat före halten… Inget man fixar till på en vecka uppenbarligen.

 
Rutan; 6 (dk, dk läggande) Här låste han sig vid mitt ben och skulle inte iväg så jag fick ta i lite extra. Jag fick stoopp på honom i rutan men då var det något luktagott som distraherade och han satte sig bara vid första ligg-kommandot så jag fick kosta på mig ett till.

Hopp-apport: 6 (dk, handtecken). Här började mattes förvirring bryta ut i sin fulla prakt. Hör ekot av min egen röst när jag sagt ”apport” istället för hopp?! Till sist fick jag iväg honom iaf…

Metallapport: 8 (startgnäll, gnäll tagande) Den kommentaren kändes lite snäll. Själv hade jag nog kallat det ”startskall och kampmorr”? 🙂 Jag gjorde först en perfekt uppvisning i konsten ”intekunnakastaapportbock” (se bild nedan)så jag fick göra om och göra rätt, och då fick jag nog till mitt livs bästa kast istället! Här fick jag också bekräftat att det kan vara klokt att träna på stor metallapport med liten hund eftersom tl glömt plocka fram den lilla. Det kunde hon väl iofs ha gjort när det blev aktuellt men nu behövdes det inte.

Vittringsprov: 8 (startgnäll)

Fjärrdirigering; 6 (flyttar sig ngt framåt, missar två skiften) Här brakade min hjärna, och läsförmåga, uppenbarligen ihop fullständigt?! Vet inte hur det blev med skylten men enligt vittnen så läste jag, och kommenderade, fel. Domaren såg dock inte vilken position det egentligen skulle ha varit och dömde väl efter vad jag sa åt hunden och vad hunden gjorde.

Helhet: 8

Total: 238

Nu blir det bara en lydnadstävling till i höst och risken är väl rätt stor att champagnen får bo kvar i kylskåpet ett bra tag till.

Foto: Daniel Grönbek

Det gäller ju att välja halsband som matchar hindret!

 

Det är inte alltid det blir som man har tänkt sig?!
Och jo, det sitter faktist en liten hund bakom mina ben. :

 

Vilken stil han har!

 

Men det blev ju rätt bra ändå till sist. 🙂

 

Sen avslutade vi kvällen med en hamburgare, i väntan på prisutdelningen.

 

Igår eftermiddag landade terrierns uppfödare här hos oss. Idag söndag vankas det (just i skrivande stund) fotboll på Borås Arena. Närmare bestämt Elfsborg – Malmö, där hussarna just nu befinner sig. Med sig i bagaget hade K och T den här:

Oj vad jag skrattade! Och inte nog med att motivet var underbart; den var god också! 😀

Vädret har visat sig från en oväntat trevlig sida och igår kväll käkade vi kräftor med diverse tillbehör ute på altanen där vi satt kvar länge (med visst understöd av gasolvärme) och idag har vi mest slöat på samma altan, utan gasolvärme. Några promenader med hela hundflocken, totalt fem individer, har vi naturligtvis också hunnit  med. Iza har haft ett himla sjå att hålla reda på alla småbrudar. Det är väl tur att bara lillebror springer lös. 🙂

I morgon drar K och T vidare och vi… vi drar till våra jobb.

 

 

Det är tur det inte är grindvalar…

…som bestämt sig för att stranda i vårt vardagsrum, och dö?!

Getingar är ju inte heller jättetrevligt, men åtminstone något mindre platskrävande. Det är ändå ett mysterium (om än inte lika stort som om det varit grindvalar…). Var kommer de in? Hur kommer de in? Och varför?

Varje morgon kan man plocka upp 4-5 döda getingar från golvet. Även om rummet varit ”hermetiskt tillslutet” hela natten. Några hittar man levande, uppenbarligen nyss anlända, men det stora flertalet … döda. Som en förutvarande getingfobiker av stora mått så föredrar jag helt klart den döda varianten, även om fobin lugnat ner sig lite på senare år, men det är ändå rätt äckligt. Och som sagt, var, hur och varför? Dessutom dör de tydligen gärna i flock, på en yta av några kvadratdecimeter. Men inte samma kvadratdecimeter från gång till gång. Åh nej!

Det allra märkligaste är att jag knappt sett en geting utomhus här hemma? Och i sovrummet där fönstret står öppet dygnet runt, endast täckt av ett halvtrasigt myggnät, är det lugnt.

Sommarens gåta…

Tiden går, även om man inte har egna barn…

När den här lilla filuren (som inte är så liten längre) igår kom körandes hit alldeles själv, i bil, med nytagna körkortet inser man att åren går. Det har närmare bestämt gått drygt 18 år sedan hans mamma hoppade och studsade hem över åkern mellan våra hus en fredagskväll i syfte att få igång förlossningen. Det lyckades!

När man inte har egna barn får man använda de man är hedersplastmoster åt för att mäta hur tiden går, om man nu inte kommer på något annat sätt. 🙂

 

 

 

PS. Tröjan han har på sig har jag stickat, alldeles själv efter alldeles egen idé. Det ni, det var på den tiden man hade tid att ägna sig åt sånt… DS.