När den här lilla filuren (som inte är så liten längre) igår kom körandes hit alldeles själv, i bil, med nytagna körkortet inser man att åren går. Det har närmare bestämt gått drygt 18 år sedan hans mamma hoppade och studsade hem över åkern mellan våra hus en fredagskväll i syfte att få igång förlossningen. Det lyckades!

När man inte har egna barn får man använda de man är hedersplastmoster åt för att mäta hur tiden går, om man nu inte kommer på något annat sätt. 🙂

PS. Tröjan han har på sig har jag stickat, alldeles själv efter alldeles egen idé. Det ni, det var på den tiden man hade tid att ägna sig åt sånt… DS.