Schäfertantsbesiktning (nästan) u. a.

I morse visade termometern -17°! Brrr… Definitivt den här vinterns köldrekord, hoppas det mildar till sig snart! Men … när klockan var 17.30 ikväll var det faktiskt INTE helt kolmörkt. Det tar sig, åtminstone på ena fronten.

Semester har det stått i kalendern idag, men det har inte varit någon särskilt vilsam sådan. Den började med seniorkontroll av schäfertanten på djursjukhuset. Schäfertanten är hon till höger och bilden är tagen strax innan avfärd.

Lite kul att det var samma veterinär som gav henne 12-veckorssprutan. 🙂 Nu var det 12-årskollen som stod på schemat, plus vaccination. Vi kunde konstatera att hon håller sin matchvikt från ungdomen, +- några hekto. Det ”minimala” blåsljudet som hördes förra året hördes det nu inget av så hon konstaterade att det verkligen måste vara minimalt, om det alls är? Alla prover var OK, förutom njurvärdet. Förra året visade det en enhet över referensvärdet, i år två enheter, och vi pratar rätt stora tal. Minns jag rätt är det övre gränsvärdet 160? Nåja, vi får hålla koll på ev. ökat drickande, i övrigt ingen åtgärd. F ö tyckte veterinären att hon var väldigt pigg och fräsch för sin ålder, men det kom ju inte som någon överraskning för mig.

Än en gång kunde jag konstatera att det är härligt med en hund som älskar att gå till veterinären. I väntrummet träffade jag en människa som berättade att hennes hund (som de tagit ut bakvägen) var så illa berörd att den började skaka redan på parkeringen… Medan vi väntade på vår tur kom det in en tjej som ville låna en munkorg för att ens våga ta in sin malle i väntrummet?! Iza stormar glatt in i korridoren i fast förvissning om att det finns mysiga människor, gott godis och … katter. På den sista punkten blev hon dock besviken idag. Inte en enda katt så långt ögat nådde?!

När detta var klart åkte jag hem och lämpade av Iza och tog en ny tur till stan. Med den temperaturen ville jag inte ha henne sittande i bilen medan jag gjorde mina ärenden. Sen åkte jag och shoppade golv, färg mm till vardagsrummet. Besöket av min inredningsarkitektfrisör här om kvällen gav en hel del idéer och inspiration så nu ryker åtminstone den ena av de larviga halvväggarna som avgränsar rummet på mitten och gör det svårt att möblera. Jag längtar sååå tills det är klart. 🙂

Efter shoppingturen var det bara att åka hem och biträda husse med rivningen. I samband med det konsterar man att det finns både för- och nackdelar med gamla hus.

Fördel
De är gediget byggda. Även innerväggarna består av plankor/timmer i den här dimensionen!

Nackdel

Tretexskivorna som klär väggarna…  Var och en fastsatt med i runda slängar 418 spikar! Tyvärr bytte vi ju inte dem när vi totalrenoverade i princip hela huset ett par år efter inflyttning så den surdegen har vi fått ta nu istället.

Ungefär 12 sopsäckar med sånt här har vi nu samlat ihop, och då har vi bara gjort hälften…

I morgon går vi på det igen, om jag kommer ur sängen?

Avslutningsvis ett par Karlssonbilder från veckan som gick

Så här hittar man honom ibland. Egentligen bryr han sig inte särskilt mycket om
den gröna bollen, som Iza älskar, men bara som ren demonstration kan han
lägga sig på det här viset. Iza, som är för snäll för sitt eget bästa, står på två meters
håll och suktar men skulle aldrig våga försöka ta den…

…och ibland tappar man bort den gröna bollen, eller något annat åtråvärt.
Det nya vardagsrummet skall vara kliniskt rent från bollfällor!