Det är nog mitt fel!

I fredags, i samband med att jag dammsög och torkade golv, passade jag på att ställa undan skorna med skaft, dvs vinterskorna. Det skulle jag aldrig ha gjort! Nu vräker snön ner igen, eller rättare sagt vräker den från vänster till höger, och runt, och… Fy tusan!

Igår vaknade jag på tok för tidigt, vilket resulterade i att jag hann med en hel del. Bland annat rensade jag ett högskåp i köket och hittade … sex (6) ståltermosar (och två termosmuggar). Jag ställde frågan på FB hur många man egentligen behöver i en familj med två personer, och kontentan var nog att sex var rätt lagom! Eftersom jag ibland är väldigt grundlig av mig så ”provkokade” jag dem, lite à la Råd & Rön. Dvs jag fyllde på med kokhett vatten och efter ca 10 timmar kollade jag om det fortfarande var varmt. En utav dem höll inte måttet och är numera på väg till sopstationen. Dvs den bidar sin tid i sophögen i lagården. Å andra sidan har vi nog minst en i husvagnen, så jag tror summan är konstant. Värt att notera; det är bara en eller möjligen två som är köpta. De övriga är fådda och vunna i olika sammanhang.

På eftermiddagen åkte jag iväg till den magiska skogen. Numera finns det rätt många magiska skogar i de trakterna, men jag känner mig så hemma i just den här så det fick bli så. Tidigare på dagen installerade jag Run Keeper i ajFånen, och eftersom jag inte är särskilt mycket för att läsa bruksanvisningar blev det som det blev. För det första höll jag på att hoppa ur spår när en tant började prata engelska i min ficka efter fem minuters traskande. För det andra så lämnade hon delrapporter (och slutrapport) i ”miles”, inte i kilometer. Detta är nu åtgärdat, hoppas jag, till nästa gång. Kontentan av det hela blev att Run Keeper rationaliserar en hel del, eller slarvar lite i hörnen om man vill uttrycka det så. Det som ser ut som en spetsvinkel på bilden nedan var två räta vinklar med ca 50 meters mellanrum, och den spetsvinkeln som verkligen fanns syns inte alls. Det blev i alla fall uppmätt 0.66 mile, vilket är en dryg kilometer. Tar man med de småsträckor som hoppats över av appen så var vi nog uppe i korrekt högreklass-längd.

Hur gick det då? Upptag (på samma ställe där han skötte sig i Terpeut-Bosses närvaro förra helgen, för att utnyttja minnesbilden) gjorde han bra. Klockrent rakt ut till spåret som nog låg 30-40 meter ut. Sen – klockrent bakspår. Igår gick spåret nämligen åt andra hållet jämfört med förra helgen, så där spelade nog minnesbilden honom ett litet spratt. Han lät sig vändas utan protester och sen skötte han sig på det hela taget bra vad det gällde spårandet. Plockepinnandet var det däremot lite sämre med… Men orken var det inget fel på i alla fall. Att benen går är väl inte så konstigt, men även näsan var med hela vägen.

När vi var klara åkte vi till Kinds BK och fick oss en genomkörning av högreklass-lydnaden. Det var väl ömsom vin, ömsom vatten. Vet inte hur stor betydelse Terapeut-Bosse hade genom sin blotta närvaro vid tävlingsledaren sida. Lite kanske? Eller mycket? Men va’ f*n… det borde han klara! Hur som helst så var vi inte alls överens om hur fria följet borde utföras. Den gamla vanliga käpphästen alltså. *suck*

Framåtsändandet var väl lite ”yvigt” *host*, men i övrigt kändes de flesta momenten rätt OK. Som avslutning blev det en platsliggning med skott, för första gången sedan i höstas någon gång. Vi gick inte och gömde oss, utan stod på kanske 30-40 meters håll. Vid första skottet ställde sig terriern i givakt, men la sig ner igen när jag sa till. Jag tror han blev mest förvånad, för rädd verkade han inte. Han hamnade dock på sniskan när han la sig, och höll sedan ett öga på skytten. Men som sagt, jag är ganska säker på att det var mest förvåning det handlade om.

Idag tog jag igen det jag missade igår morse och sov på tok för länge, även med normaltidsmått mätt. Eftersom jag planerat att jobba en del idag, och sömnen tog för lång tid så har det inte hunnits med så mycket annat. Ett race med Karlsson vid lunchtid lyckades jag dock klämma in.

Glädjen över omställningen till sommartid förtas onekligen en del av snöstorm och minusgrader. Inte blir det roligare i morgon bitti heller, när jag ska vara hos tandläkaren 07.30, vilket enligt min kropp kommer vara 06.30! Hua, hua… det tar ett par veckor innan man har ställt om sig.

4 reaktioner på ”Det är nog mitt fel!

  1. Tycker det var oansvarigt av dig att ställa undan skaftpjuxen och därmed orsaka snöyra 😈
    Vilken häftig app med sträckmätning och allt, har jag aldrig hört talas om. Om kvinnan talar engelska kan det ju inte vara Signe iaf, hon galer i våran GPS så man håller på att köra av vägen nämligen. Se nu upp så du inte får henne i lurarna bara för då kommer du garanterat att gå omkull i spåret 😆 Samlar på termosar också……*note-to-self*, det är nu bekräftat att du har motvilja mot göra dig av med saker. Men bra där att en iaf fick gå tippen till mötes 😆

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s