Dan efter dan…

…och samtliga inblandade i närområdet verkar ha klarat sig med förståndet i behåll även i år.

Vår julafton bestod av same procedure as every year. Dvs jullunch hos svärföräldrarna och kvällen hemma hos oss, tillsammans med dem, svågern och svägerskan. Det dystra förhandstipset från i måndags visade sig ha en gigantisk felmarginal och varken husse eller svågern behövde göra några insatser på vägunderhållsfronten. Några förvirrade snökristaller ramlade ner, men det var allt i den 16-gradiga kylan, och blåsten. Brrr…. vad kallt det var! Karlsson klarade inte ens av att bajsa på promenaden för han fick kramp i tassarna när han var stilla så ”länge”… Det problemet löste sig dock lite senare, så allt är frid och fröjd på den punkten. 😉

Detta var ju första julen utan pappa. Även om det är länge sedan vi firade jul tillsammans så har det ju alltid blivit ett antal telefonsamtal under dagen så det kändes ändå att något fattades, och det var lite tungt…

Kvällens julklappsutdelning blev ett spektakel. Ett spektakel som bara trappas upp för varje år. Vem behöver barn när man har två hundar som är fullständigt galna i paket? Och värst av de två är utan tvekan Iza (snart 11 år, remember?). Det kanske har med livserfarenhet att göra? När paketen var utdelade, och även de fått varsitt, tröttnade hon rätt fort och snodde en av mina klappar och sprang runt med. Som tur var en pryl av det mer tåliga slaget. 🙂

Men jösses så långsamma de är. Jag får nog hjälpa till lite.


Är alla de paketen till oss?
(Det var de INTE. Mattes anm.)


Men något borde ju vara till mig?


Det då?

 

Kan det vara till mig?


Äntligen!


Det stod Karlsson på paketet, men det var inte så noga enligt Iza.

 

För min del var den mest spännande, och längsta, julklappen en andel i ett gigantiskt V75-system som kommer köras 26 gånger under 2011. Nu borde jag väl bli rik i alla fall? 😉

Alla snö-, vinter- och julstämningsfascister bör väl ha fått så de tiger den här julen i alla fall. I synnehet de som suttit fast i tåg, bilar och på flygplatser. Själv hade jag föredragit barmark och massor av spårträning under ledigheten, men det kan jag ju fetglömma!

Idag har jag varit på en äventyrs- och upplevelseresa till stan. Det visade sig nämligen att TV:n vi köpt har ett fullständigt uselt ljud?! Provade att koppla in de befintliga datorhögtalarna och det blev ett rejält lyft, så nu har TV:n fått en likadan uppsättning. Subwoofersurround-effekten är minimal (läs: obefintlig) men det kan jag leva med.

Upplevelsen var mellandagsrean hos elektronikjättarna, men det gick rätt smärtfritt faktiskt.

Äventyret bestod i att det var ”s*tan i gatan-halt* inne i stan. Försökte bromsa (försiktigt) vid en rondell men det hände ingenting trots att ABS:en fann det nödvändigt att ingripa till sist. Jag gled ut i rondellen, som tack och lov var tom, och lyckades styra åt rätt håll (höger), och fick en rejäl sladd som tog båda filerna i anspråk! Tack och lov var det ingen annan varken framför, bakom eller på sidorna så jag kunde sladda färdigt i lugn och ro, men blodtrycket steg dramatiskt en stund där. Sen körde jag ännu mer försiktigt…

4 reaktioner på ”Dan efter dan…

  1. God fortsättning!
    Sitter här och ler igenkännande, det du skriver om paket-hysterin. 😉
    Isac får för sig att ALLA paket är till honom (även vår katt Tussan var inblandad i år!). Och han hjälper gärna till att dela ut och öppna alla julklappar (se min hemsida!)
    Nu håller jag tummarna för V75 systemet du fick. Hoppas…
    Krama hundarna fr oss.
    Ha det gott! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s