Efter att ha blivit både schamponerad (för första gången i sitt liv) och fönad (för första gången i sitt liv) funderar nu Lennart på om han ska bli pudel istället?
Både drama 1 och drama 2 avlöpte dock smidigare än vad jag väntat mig. Att det är skönt att bli spolad med kallt vatten när det är riktigt varmt på sommaren har han kommit på. Men att bli instängd bakom duschväggen, ståendes på en lagom ranglig tvättkorg i plast, tillsammans med matte var jag inte lika säker på att han skulle köpa. Men antingen tyckte han att det var rätt OK, eller också var han paralyserad av skräck, för stilla stod han. Och schamponerad blev han. 🙂 Rejält torkad med handdukar och sen blev det en sväng på trimbordet tillsammans med fönen, och även det accepterade han. Det kanske är en pudel som bor under den strävhåriga, skäggiga ytan? Fluffet i pälsen fick helt klart en annan dimension efter badet också. Trimdax igen, men inte idag.
Vadan detta rabalder då, helt plötsligt? Jo, i morgon är det dags för operation av irritationsmomentet på svansen, och då ska man ju bada i desinficerande schampo kvällen innan om man är hund. Så är det, och så fick det bli. Hur desinficerad han kommer vara i morgon är dock skrivet i stjärnorna. Givetvis for han runt i huset som ett JAS-plan på crack när han blev utsläppt ur duschen, och slängde sig runt och rullade sig på allt som gav det minsta motstånd. Dvs hundplädar och mattor, och de är nog inte särskilt sterila. Nåja, det är som det är, och på goda grunder tror jag att det kommer ske lite extra desinficering, just på svansen, i morgon.
För övrigt är jag rätt nojjig inför morgondagen. Så nojjig att S påpekade att det faktiskt inte är en bypass-operation han ska genomgå, utan ett ytligt ingrepp på svansen. Men det är inte själva ingreppet jag nojjar över, utan narkosen. Förhoppningsvis kanske de bara kör lugnande och lokalbedövning, men jag vet inte. Å andra sidan så har de väl troligen sövt både hundar i Lennart storlek, och ett antal betydligt mindre djur, så det borde väl gå bra. 07.20 i morgon ska han lämnas in, och sedan hämtas på kvällen.
Idag var det planerat spårträning på eftermiddagen, om vädret var hyfsat. Och hyfsat blev det. Faktiskt jättehyfsat om man tar med i beräkningen att vi skriver november. Solsken och uppehåll! Jobbade halva dagen och sen blev det kompledigt. Vi drog iväg till Tranemo för en date med S. När jag, som första ekipage, anlände till skogen där vi tänkt vara så kom det små gröna män ur buskarna. Eller, den ena var rätt stor, men grön. Tydligen pågick det jaktprov både där och på ett par andra tänkbara ställen. De var dock snälla och vänliga, och verkade ha koll på aktiviteterna även i andra skogsområden. Efter lite spånande kom vi på ett ställe som troligen skulle vara tomt, så det var bara att åka vidare.
Efter spårläggning körde vi uppletande, och hej vad det gick! Mycket spring i benen hade han, och även om det var tungsprunget (med korta ben) så gav han järnet. Inga tendenser till klibbande, utan full fart ut, och runt, och hit, och dit. Det var ju positivt. 🙂 Å andra sidan hittade han bara tre av sex föremål… Nåja, man kan ju inte var glad jämt.
Spåret gav chanser till många varierande sinnesstämningar hos matte. I början var det rörigt som sjutton. Han hittade på en hel del saker som inte hade så mycket med själva spåret att göra. Efter en del strul tog han plötsligt i för kung och fosterland och spårade kanonfint. Nästan ända fram till slutet… Där gick spåret utmed en skogsväg och naturligtvis kunde han inte hålla sig utan ”ramlade” ut på vägen och försökte spåra där istället! Efter en stund fick han lite hjälp tillbaks till spåret, tog upp det, och gick ut på vägen igen, 15 meter före slutet?! Då var måttet rågat för matte. Sele och lina åkte av och han fick sitta och titta på när jag hämtade slutet. Inga pipar, inget godisregn! Någon måtta får det vara liksom. Men det här med vägar ÄR ett problem, i synnerhet på tävling…
Till sist några bilder från när solen gick upp i morse. Det är vackert med frost! Jag förstår inte vad vi ska ha snön till?
En pudelrockare?
Mycket vackert! Snön kan låta bli att komma i år.
Det behövs fler BorderPudlar i människans liv, fram för Karlsson!