Dagens (korta) lunchpromenad var lugn och fin. Karlsson har förmodligen en släng av magknip light och gick och lullade lite bakom mig för det mesta. Om det var detta som påverkade Iza eller något annat vet jag inte, men hon tog det också ovanligt lugnt och lunkade för ovanlighetens skull på som den pensionär hon är.
När vi klarat av 2/3 tyckte nog Iza att det hela var onödigt lugnt och bestämde sig för att liva upp tillvaron lite.
I samband med att hon skulle få en halv minifrolic passade hon på att hugga hål i mitt vänstra pekfinger, precis vid yttre leden! Och livat blev det när matte tjoade så att det ekade i skogen. Hoppas inga barn hörde mig, för det lät nog inte särskilt rumsrent.
Efter drygt 10 år trodde jag att vi hittat en bra teknik för godisutdelning?! Om det var jag eller hon som slarvade ska jag låta vara osagt, men helt klart gjordes det inte med mening. Det konstiga är att det inte blev tillstymmelse till märke på ovansidan av fingret? Nåja, man får väl vara glad för det lilla. Det räcker bra med en 2 mm krater på undersidan…
Är det någon som vill ha ett litet blodspår, med betoning på litet, så kan jag visa påsläppspunkten… 😉
vallterrier.com 