Månad: juli 2010

Då har vi alltså klarat av 2/3 av semestern, och efter två veckors semesterstängning av bloggen blir det nu en sammanfattning. Eftersom jag varit ovanlig flitig med kameran blir det något av en bilddagbok. 🙂

Vi började med att åka drygt halvvägs till Rättvik och mellanlandade på Kalmarslunds camping utanför Lindesberg. Lugnt och stilla, och några bilder på hundarna blev det i det fina kvällsljuset.

Morgonen därpå åkte vi till Rättvik och lyckades ännu en gång fixa en sjötomt vid  Siljan! Femte gången vi campar där, och femte gången vi har sjötomt!

Dagarna i Rättvik gick mestadels åt till att assistera min mamma. Städa, sortera… etc. Jag hann dock med att en kväll sammanstråla med en barn-/ungdomskompis som jag tappade bort för ungefär 25 år sedan (när hon flyttade till USA) men nu har återfunnit via Facebook. Vi hade en härlig kväll med många goa skratt och mycket nostalgi.

Vi hann även med en turistpromenad runt kyrkan med kameran på axeln. Vi går ofta den svängen med hundarna men kameran har nog inte alls varit med tidigare.

Kyrkstallarna är speciella, och den som vill veta mer kan klicka här!

Kyrkbåten lyckades jag också få på bild. Lite konstigt att vara turist i sin egen hembygd, men kanske lite nyttigt? Så här ros det till kyrkan varje söndag, åtminstone under turistsäsongen. Det förekommer även prestigefyllda kapprodder med båtar och roddarlag från de olika byarna runt Siljan.

Hundarna hann även både smaka på och doppa tassarna i Siljan. Bada fick de dock göra i ån en bit därifrån.

Ett par riktiga oväder hann vi också med. Bl a ett mäktigt åskväder som bjöd på en tromb ca  100  meter från husvagnen. Såväl vi som husvagn och förtält klarade oss helskinnade men det gällde inte alla våra grannar. Bilden nedan visar lugnet efter stormen och är tagen med afFånen.

En kväll tog vi också en promenad med hundarna ut på Långbryggan, helt enligt traditionen. Bryggan är  628 meter lång och går rakt ut i Siljan till en liten holme. Där fotade jag även solnedgång med varierande framgång.

När vi lämnade Rättvik och åkte vidare mot Falun försökte jag fånga den fantastiska utsikten över Siljan från Söderås. Resultatet blev dock ganska tamt, men en liten aning kanske man får. Den bör dock upplevas IRL!

Det kändes onekligen konstigt att komma till Falun utan att pappa var där. Även om jag varit där sedan han gick bort så var detta lite annorlunda eftersom det var sommar, och det var ju då vi brukade vara där. På fredagen hade vi gravsättning av urnan. Tungt och jobbigt, men samtidigt skönt. Ett avslut som måste till…

Under dagarna i Falun hann vi även med att få besök av Karlssons och Ginos uppfödare. Några trevlig timmar med prat om hundar och annat. Gino och deras lilla Mercedes hann även leka av sig en stund i trädgården även om de kroknade rätt fort i värmen.

Efter två dagar i Falun tog vi med oss A och Gino (i egen bil och egen husvagn) och åkte till Roslagen. Närmare bestämt norra änden. Vi bosatte oss någon mil från Öregrund som visade sig vara en mysig sommarstad.

Första dagen hälsade vi på vänner till mig som har ett sommarhus ”i krokarna”. Dag två ägnade vi åt en utflykt till Gräsö där vi hört rykten om att man på norra änden, vid Örskärssund, skulle kunna skåda både havsörn och säl. Båda lyste dock med sin frånvaro och vi gav upp spanandet ganska snabbt.

Iza spanade… på vad Gino hade för sig.

Detta var det närmaste havsörn vi kom, och man kan nog
säga att det var rätt långt ifrån ”the real thing”…

Gino spanade jättemycket men jag tror inte att han heller
upptäckte någon av de utlovade djurarterna.

På vägen tillbaks till färjan tog vi en paus i ett par timmar hos en kollega till A som har sommarbostad på ön. Vi besökte dem i deras sjöbod som var riktigt läcker…

…och låg ca två mil från Forsmarks kärnkraftverk.

Eftersom husse misslyckades med att skaka fram någon bekant som vi kunde våldgästa den tredje dagen bestämde vi oss för att vara lite kulturhistoriska och åkte till Lövsta (Leufsta) bruk. Eftersom vi  hade hundarna med oss fick vi dock hålla oss till den utvändiga kulturhistorien. En glass i Östhammar blev det också innan dagen var slut. Och två besök på Himlas outlet i Norrskedika klämde vi också in under dessa dagar.

Naturligtvis har jag och Karlsson hunnit med några lydnadspass också, även om vår ”appellplan” i Rättvik (vid badstranden) inte var tillgänglig i år eftersom folk vägrade gå hem i det fina vädret. Ett pass på Nedansiljans BK i Rättvik blev det, och två på campingen i Roslagen. Trots värmen har han varit riktigt duktig och taggad till tusen.

Igår styrde vi hemåt, och det visade sig bli en spännande resa. Vi började med att ta oss till Stockholm där vi hälsade på en nätkompis till mig. Väldigt trevligt, men det blev ett hastigt uppbrott när husse, som gått ut för att titta till hundarna som vi inkvarterat i deras rymningssäkra hundgård, kom springande med andan i halsen och meddelade att Iza var borta! Ve och fasa… Iza på rymmen i Stockholm, några hundra meter från Drottningholms slott?! När jag kom ut och med min väna (nåja) stämma kallade på schäfertanten dök hon dock lyckligt ut ur en av hundkojorna. Puh… Men att komma ut när husse ropade på henne passade tydligen inte? Egensinning? Näe… inte ett dugg!

Vi fortsatte färden och vid stopp i Nyköping upptäckte husse att husvagnen tappat en taklucka!!! Ett febrilt googlande och ringande vidtog och det hela slutade med att vi köpte en taklucka i Norrköping och åkte vidare  till Linköping för att få den monterad. Tack och lov för Linköpings Husvagnsservice som visade sig vara bemannat av en mycket serviceminded Pelle som snällt satt och väntade på oss, på övertid, och glatt och trevligt löste alla våra problem. Han städade till och med så noga efter sig så att jag nästan kan lägga ner dagens planerade husvagnsstädning. 🙂

När vi närmade oss Borås tackade jag min lyckliga stjärna att takluckan behagat lossna på en vardag på dagtid (och att husse upptäckte det) för då råkade vi in i ett rejält skyfall som inte varit roligt utan taklucka… Efter  drygt 12 timmar ”on the road” igår så landade vi äntligen hemma. Pust och puh…

Idag kollar jag hur mycket tvättmaskinen pallar. Är nog inne på sjunde maskinen redan, och än är det inte slut. Torkvädret lyser naturligtvis med sin frånvaro, men vi har ju torktumlare och luftavfuktare som tur är. I morgon ska nämligen vagnen ställas upp på Kinds BK och på lördag börjar lägret för mig och Karlsson. (Husse och Iza får vara hemma och vakta huset.) Det blir också semesterns Grand Finale i år. Det är alltså högst troligt att det blir ytterligare en dryg veckas semesterstängning av bloggen eftersom det är måttligt frestande att blogga från ajFånen. Facebookuppdateringar lär det dock bli, precis som det blivit ganska ofta även under den förbrukade semestern. 😉

Finns  det något bättre sätt att fira första semesterdagen än att ställa klockan på exakt samma tid som en vanlig  arbetsdag? Tänk vad jobb man sparar in på att slippa ställa om den liksom? 😛

Den arla uppstigningen berodde på att jag stämt träff med S, Bosse och Laban i Tranemo (några mil bort) klockan 08.00 (vilket chockade en del 😉 ). Spår och uppletande stod på önskelistan. Spår och uppletande blev det.

Vi startade  med att lägga spår åt samtliga  fyra hundar, och  ja – Iza  var också med idag. Medan spåren gottade till sig blev det uppletande. Laban fick börja med en korridor, och sen vallade vi en ruta på ”tvären”, dvs där de stora pojkarna (!) var tvungna att springa över den extravallade korridoren för att ta sig längst ut i rutan. Ett konkurrensuppletande fick det bli. Dvs de fick turas om att plocka föremål. Detta för att om möjligt få upp tempot och motivationen på lille Lennart. Och om man nu ska köra konkurrensuppletande får man ju se till att hitta en välmeriterad konkurrent, och vad passar bättre än regerande nordiska mästaren i skydd, tillika årets skyddshund 2009? Fint ska det va’! 😆

Nåväl, Karlsson fick börja och plockade in ett föremål. Sen – till hans  oförställda  fasa – var det farbror Bosses tur! Karlsson vrålade som en stucken gris och var hal som en ål att hålla i.

-MIN ruta, MINA föremål!

Sen blev det drag under galoscherna även om han stundtals hade lite svårt  att tro att farbror Bosse verkligen skulle stå kvar vid baslinjen och därför var tvungen att springa ett extra varv och blänga lite på honom. 🙂 Och när han kom in tom så… blev det Bosses tur igen! Så höll vi på i 10 föremål, och Bosse vann. Han tog sex föremål och liten terrier fyra, men den smällen tar  jag så gärna för jag tror den lille drog lärdom av detta. Det bästa var sista skicket där han faktiskt tog  sig  längst  ut, i full fart, och hittade föremål. Sen strulade det lite strax innan avlämnandet, men det kan jag överse med idag.

Spåret var väl ingen riktig höjdare. Slarv både med pinnar och med själva spåret. Det finns massor av saker jag skulle kunna skylla på, men det hoppar jag över. Ska träna mer istället. 😉

Iza fick ett vilda västern-spår; dvs JAG kände mig inte särskilt vilda västern när jag gick ut spåret, men hon körde det i vilda västern-style. Missade ett par pinnar, och lite annat slarv, men kul hade hon och DET var huvudsaken. 🙂

Tack S för en trevlig och nyttig dag! Och tack Bosse för ”hjälpen”. 😉

Sötaste Bosse Kålöra (blodöra förra veckan) kopplar av i mossan
efter både uppletande och spår.

Den där lilla terriern som bor här, ni vet; träsktrollet Lennart, har en tendens att ”övergöra” vissa saker emellanåt. Och då menar jag inte enbart de gånger han sätter tänderna i ett mjukisdjur eller något annat som går att tömma på innehåll. Nej – nu pratar jag lydnadsmoment!

Både på kursen förra veckan och tidigare har jag fått tips om att i fjärren backa honom och lägga honom direkt ur backandet för att få till ”bakåt-gung” i läggande från stå. Fine! Backa kan han ju, och det kändes bra. Men, nu tar han i så han spricker. Säger jag ligg från stå (utan back först) så backar han några steg och lägger sig, alt. slänger sig ner och backar liggande. Säger jag sitt från stå så sätter han sig och studsar baklänges någon halvmeter på sin söta lilla rumpa!

Det kan ju vara så att även jag har ”övergjort”, och inte insett att det var dags att sluta… eller ändra taktik. Det där snygga ”bakåtläggandet” har jag inte heller riktigt sett till ännu.

Nåja, han är söt när han gör det och jag lyckas inte riktigt hålla mig för skratt för han ser helt enkelt så vansinnigt entusiastisk ut. Och lycklig! 🙂

***

Igår tränade vi på klubben. Skärpte till mig och kedjade ihop några moment, i olika omgångar, utan belöning och det gick över förväntan. Det mest positiva var att vi fick till rutan klockrent fyra gånger! På två olika rutor! Som inte jag ställt upp utan som stod där från början. Avståndet varierade från 20 till 30 meter. Duktig terrier! Dock gäller det att jag säger ”framåt”. Kläcker jag ur mig ”rutan” utbryter den totala förvirringen. Krävs alltså mer träning på ordförståelsen där, och mer förståelse för att konerna faktiskt har en roll i det hela! ”Framåt” funkar ju förvisso utmärkt i lydnadsklass III men i elit (om vi någonsin tar oss dit?), där rutan ligger åt höger eller vänster, blir det värre… Med andra ord; mera träning. Surprise?!

Idag har semestern utbrutit. Eller egentligen är det väl inte förrän i morgon. Det ska vi fira genom att åka några mil söderut och träna spår i arla morgonstund. Kul! I övrigt är väl mina känslor inför semestern mycket blandade, och inte alls odelat positiva. Kan bli tunga två veckor i början. Tur jag har lägret att se fram emot sista veckan.

Ikväll har min årliga fotografering av gräs och ogräs utmed vår grusväg ägt rum. Ett brett sortiment av ogräs är representerat. Jag hoppade dock över att fota brännässlor och kirskål… Iris och liljor växer vilt utmed stenmuren mot åkern. OK, någon har säkert planterat dem en gång i tiden men någon omvårdnad har de inte fått på 20-30 år.

Har jag sagt att jag vill ha ett macro? Jo, det har jag nog…  😳

I övrigt vet jag inte riktigt var den här dagen tog vägen? Lite lydnadsträning med Lennart (som jobbade på bra trots värmen) och sim med Iza (inomhus!), samt allmänt ”plock”, och så hade den söndagen gått?! Nu återstår dock bara två dagar på jobbet innan det står semester i kalendern. De två dagarna känns tunga, men har jag klarat mig så här långt ska jag väl fixa även dem.

Idag blev det lite svalare på eftermiddagen, eller åtminstone mindre jättevarmt. En regnskur i miniformat bjöds det också på. Den varade i ca en minut och jag tror på fullt allvar att vattnet dunstade innan det hunnit ner till marken. 🙂

Här finns förresten bilderna från kursen jag var på i början av veckan, om någon är intresserad.

När Karlsson ska ställas ut för enda (officiella) gången i år så tyckte uppenbarligen vädergudarna att det var en god idé att slå till med en riktig värmebölja på 30°?! Tack och lov har det åtminstone blåst, och vi hittade en plats i skuggan där vi kunde invänta vår entré i ringen så jag tror inte prestationen just där och då påverkades särskilt av värmen.

Som vanligt blev det en slät etta?! (Med reservplacering, dvs 5, i öppenklassen.) Det är nog bara att acceptera att världens bästa Karlsson inte är snyggare än så, trots att han är vackrast i hela världen?! Hans andraplacering i öppenklassen på Årets Border förra året (med drygt 30 startande) kanske är det bästa det blir? Dock smäller det ganska högt trots att den är inofficiell. Där är det ju nämligen importerade rasspecialister från England som dömer. Nåväl; även idag står det ”vackra uttrycksfulla ögon” i protokollet. Tycker gott de kunde lägga till ”intelligenta” också. 😛 Han behöver mer kropp, och mer knä bak. Någon som har lite kropp och knä över? Helst strävhårigt, grizzlefärgat.

Den fullständiga kritiken kommer i slutet av inlägget.

Det gick åtminstone bra för våra vänner. Karlsson girlfriend Sot (från My Dog i vintras, när det var ca 55° kallare) var där och blev BIM. Och lille Bozz tog sitt första cert i Norwich-ringen, 15 månader gammal. Vad månde bliva? Grattis till mattarna!

En bild på Bozz från förra våren.

Lite shopping orkade vi med i värmen också, men det gick fort, utan några större fördjupningar i de olika sortimenten. Jag nöjer mig med att konstatera att allt vi shoppat faktiskt piper. Utom det nya utställningskopplet (tack och lov). 🙂

När vi kom hem tyckte jag det kändes som en god (eller egentligen väldigt dålig) idé att åka till stan och handla lite… *suck* Bland annat har jag köpt en varmevifte. Just en varmevifte (norska för värmefläkt, och det står så på kartongen) kändes jättemotiverat idag *not*, men eftersom vår befintliga förtältsfläkt drog sin sista suck i midsommarhelgen,  och inte ens jag tror att det här vädret kommer vara för evigt, så var det nödvändigt att fixa. Jag investerade också i två flaskor rosévin. De första i modern tid för min del. Ikväll blir det provsmakning, och sen kan man känna sig som en i klubben – typ. 🙂

Nu är det tvärdrag genom precis hela huset. Inomhus känns det rätt OK, svalare än ute i alla fall. Och jo, det är svalare – bara 26°…  Spännande att se hur sömnen blir i natt? Kanske borde ha köpt en kylanläggning istället för en varmevifte?

Dagens kritik:
Stark skalle. Vackra uttrycksfulla ögon. Välburna öron. Passande stomme till storlek. Kunde behöva mer kropp. Goda vinklar fram. Ngt platta tassar. Goda vinklar bak önskar dock lite mer knä. Behöver djupare bröstkorg. Rör sig m ngt kort steg och löst fram. Bra pelt. Spannbar. Päls i bra kondition. Fint temperament.