Hur F*N tänkte dom nu?

Oavsett vad man tycker om det så är jag en slavisk 24-fan. Alltså den där TV-serien som nu har rullat i åtta säsonger. 24 avsnitt i ”real-tid”, dvs en timme i TV = en timme i (o)verkligheten. Den här gången har jag hängt med på TV400 och ikväll var det dags för det absolut sista avsnittet av den absolut sista säsongen. Och vad upptäcker jag då? Inget 24…?! 👿

Efter diverse efterforskningar har det nu visat sig att det tydligen avslutades förra söndagen, med ett dubbelavsnitt vilket INTE framgick av tablån i TV-Expressen (jag har dubbelkollat) och jag stängde alltså lugnt av direkt när eftertexterna gick igång. Och båda avsnitten gick i repris igår! Tack för det TV400… 😈

Nu sänds den i efterhand på TV 4, så någon gång i september kan jag få se avsnittet, om jag kommer ihåg… Ett i-landsproblem, jag vet, men ett högst irriterande sådant! Någonstans finns det säkert att hämta, men jag är totalt obevandrad i den branschen och har inte den blekaste aning om var man ska börja leta…

Den här dagen har väl i ärlighetens namn inte varit särskilt ”nyttig”. Ett spår och lite lydnad med Karlsson har jag dock hunnit med, och sim med Iza.

På Karlssons spår testade jag för första gången min nya strategi för att få fart och fokus på upptaget. Jag hade lagt en burk laddad med godsaker precis där vi ”träffade” spåret. Någon berättade för ett tag sedan att denne löst liknande problem genom att springa tillsammans med hunden i kort lina fram till spåret. Jag skulle alltså kombinera de här två. Att springa i obanad terräng är dock inte min starkaste sida, men man kan nog säga att vi i alla fall skyndade oss. 😉 Att jag laddat burken med torra (men enligt hundarna goda) laxgodisar, och att Karlsson fick hetsäta dem i egen takt var dock inte så smart. Han satte naturligtvis i halsen och jag trodde han skulle spy upp alltihop. Hur som helst kom han iväg på spåret till sist, och det gick väl … OK. Dock slarvades det lite med pinnarna till och från. Nu har vi ju inte spårat på en dryg månad, sedan Jönköpingstävlingen, så det är väl hög tid att fokusera på den träningen igen.

För övrigt så kroknade vi någon gång vid 23-tiden igår och ”gick hem” från bröllopsfesten, som jag f ö bara deltog i sporadiskt under kvällen. Därmed fet-missade jag också Daniels tal. Det tog jag  igen idag, via svt.play. Men jösses, vilken naturbegåvning?! Inte ens en fusklapp (åtminstone inte synlig) hade han. Mycket imponerande!