Ibland är det vansinnigt skönt med en egen appellplan. Att slippa åka iväg för att träna. Det vi skulle träna på krävde ingen BK, och eftersom anläggningsskötaren (läs: husse) klippt gräset på appellplanen (och resten av tomten) i söndags så stannade vi helt enkelt hemma.
För en gångs skull hade jag bestämt vad jag skulle träna på innan jag gick ut.
Fjärrdirigering: stå-sitt-ligg. Någon gång i vintras märkte jag ju att han gjorde skiftena bättre om jag inte viftade, dvs gav handtecken. Sen låste det sig igen och jag återgick till handtecken. Nu är vi åter på stadiet utan handtecken, och då går det som på räls, även på 10 meters håll? Förklara det den som kan.
Vittringsapportering: två klockrena! Inget plockepinn alls idag. Det jag har märkt är dock att jag inte kan köra mer än en i taget. Idag körde vi två, men gjorde en massa annat emellan. När jag kör flera på raken blir han frustrerad och tror att han gjort något fel och då blir det ofelbart plockepinn av det hela. Det var iofs inte det som felade i fredags, för det var första försöket, men rent generellt – en gång, sen får det vara bra.
Elitrutan: eller… vi är lååångt ifrån elitrutan, men vi började lite försiktigt med dirigeringen. Har ingen aning om hur man brukar göra utan improviserade lite, min vana trogen. 😛
Jag ställde upp två rutor med ca 10 meter mellan resp ”baslinje”. Ställde K i mitten, framför mig, vänd mot mig och på ca två-tre meters avstånd. Sen sa jag ”rutan” och visade med handtecken höger-vänster. Och ta mej tusan, det blev rätt nästan varje gång?! Han gick klockrent åt det håll jag visade, men tog sig inte riktigt fram till själva rutan i första försöket alla gånger. Det känns dock som en lovande start. Sändande till kon vågar jag inte ens fundera på att träna in än. Det får bli när/om vi kommer ur klass III. Kan liksom se framför mig hur han lyckligt springer fram och ställer sig precis vid en av hörnkonerna i rutan… 😮
Det var planen för idag, och så blev det. Dessutom körde vi en inkallning med stå och ligg (lite långt ställande, men kanonfint läggande) och ett kryp, utan anmärkning. 😉
Till och med Iza fick sig ett litet pass, och har man bara munnen full med korv så går hon som en klocka. Hennes stegförflyttningar och vändningar på stället är fortfarande fina, men det fick vi ju aldrig någon chans att visa upp officiellt eftersom vi inte tog oss ur högre klass. 😦 Nåja, hon hade roligt och var glad för en stunds sysselsättning i alla fall. Ganska kravlöst är det ju också numera. 🙂
För de som inte orkat kolla alla 188 bilderna i albumet från i söndagens inlägg kommer här några av mina personliga favoriter.
vallterrier.com 