För det första vill jag påpeka att ni inte ska tro på ALLT som den lille terriern skriver här i bloggen. Han har en något förvriden verklighetsuppfattning ibland. 🙂 Och när han väl skriver blir det så lååångt?! Kanske skulle släppa till tangenbordet oftare så att han inte hinner samla på sig så mycket. Eller inte släppa till tangentbordet alls? Tål att tänka på…
Som jag tidigare skrivit så har det hänt grejor i skogen i vinter. Massor av grangrenar och grantoppar som gett sig för den tunga snön. Och massor av lövträd som dukat under helt eller delvis.
Idag gick vi en av våra favoritrundor för första gången sedan snön försvann, och … det är numera en hinderbana. Här är det normalt sett en trevlig stig av bredare typ. Nu kräver det lite mer jobb när man ska ta sig fram. Och det här är bara ett exempel från den här delen av skogen. Vi hade redan passerat x antal liknande hinder (eller värre).
JAG tror ju så klart inte ett ord av vad terriern skriver, värre är det med Rut då! HON köper Lennart rakt av, med hull och hår 😆