Då är pälstofflorna (och lite till) borta. Och det mesta sitter på min fleecetröja. NÄR ska jag lära mig att det inte är den optimala klädseln i samband med trimning? Får väl skylla på att jag gick en promenix med hundarna direkt innan jag åkte, och uppenbarligen fullständigt saknar förmåga att tänka i två steg…
Efter trimningen var det dags för pudelrace. Först den lilla hunden, och sedan den stora. Att släppa ihop både Iza och Karlsson med pudelpojkarna samtidigt kändes inte som någon jättebra idé med tanke på Izas mentala hälsa…
Jag hade garderat mig med både systemkamera och videokamera. Men varför måste batteriet i systemkameran alltid ta slut vid sådana här tillfällen? Varför kan det inte ta slut när jag fotar istappar eller något annat förhållandevis bestående. Inte en enda bild fick jag innan batteriet gav upp, och det ger upp väldigt, väldigt sällan… Videokameran hängde inte med i svängarna när det gick som fortast, eller möjligen var det fotografen som inte hängde med? Nåväl, det slutade med att jag stod som ett fån med min ajFån, och som sagt; kameran är inte den bästa beståndsdelen i den tekniska prylen.
Hur som helst hade de hjärtans roligt, i båda ronderna. Karlsson missade katten som råkade befinna sig i rasthagen (men förpassades ut ganska snabbt), och Iza hittade märgben. En delikatess hon inte får hemma numera… Hur som helst är båda hundarna ganska nöjda nu. Det var dessutom Izas första date med slyngeln Vincent, och hur många snart 10-åriga schäfertikar orkar och vill flänga runt som galningar med en pudelslyngel? Troligen inte så många, men Iza förnekar inte sin barnsliga sida. 🙂
När hon fick tag på märgbenet, som pudlarna ratat för
länge sedan, ändrade hon kroppsspråk och minspel ganska rejält.
Båda jag och V fick flashbacks från varghägnet på Kolmården…
Att pudlarna var mer intresserade av hennes rumpa än av det
hon hade in munnen tror jag inte hon noterade. 😉



