

Precis som de flesta av av oss så blir Karlsson bäst på bild när han inte är medveten om kamerans närvaro. Detta var de två första bilderna jag tog ikväll, och sen gick det spikrakt utför med fotomodellens engagemang och humör. 😉
Kvällen har innehållit ytterligare ett träningspass, den här gången på Elfsborgs BK. Direkt innan hade jag varit hos fotografen, med anledning av jobbet. Och eftersom det är ca 500 meter mellan studion och klubben, och han ändå skulle åt det hållet, så frågade jag om han kunde tänka sig att följa med och ta några bilder på mig och Iza med sin superduperkamera, inställd på beskuret högfartsläge. 😉 Jag har insett att det finns väldigt dåligt med tränings-/tävlingsbilder på oss två ihop, och det kunde ju vara kul att ha. Sen hur kul det blir att se sig själv på bild återstår att se. Men jag måste ju inte offentliggöra dom. 😉
Dessutom blev det lite actionbilder på tungapport, hopp och inkallning. Plus lite lek och bus. Bilderna får jag dock inte förrän i nästa vecka, men den som väntar på något gott…
När det äventyret var avklarat körde jag ett pass med Karlsson, med de numera traditionella momenten. Två rutor ställdes upp och det gick faktiskt ganska bra?! Första skicket var ju kass, som det oftast blir. Och på tävling är det ju bara det skicket man har… Vi jobbar alltså vidare på det ett tag till.
Inkallning, kryp, fjärr och träapportering hann vi också med. Även idag var han superladdad på krypet. Så laddad att när jag på första sättandet i fjärren, strax efter krypet, sa ”sitt” så började han krypa med viftande svans. Som sagt; det är tur att han är söt. 🙂
Nu borde jag egentligen börja rota fram utställningskoppel och diverse annat ”drafs” inför resan till Årets Border, men … det gör jag nog en annan dag. I morgon kanske? Jag åker upp till Arboga på torsdag men jag har inte lovat när, så i värsta fall får jag väl göra allt på torsdag morgon.