Att ta sig iväg hemifrån en måndagkväll är ett äventyr i sin egen klass. Igår var det först planerat lydnadsträning med K, och sen skulle han få ligga i bilen medan Iza simmade. Det innebar att jag fick packa följande:
- Två micrade Snuggle Safe som funkar som ”kamin” åt K i bilen (helt suveräna och håller värmen lääänge)
- Fleecetäcke till K
- Vår ”grupp”, dvs fyra plasthinkar
- Träningsgodis
- Izas pipleksaker till simningen
- Izas handduk
- Izas godis
- Täcke till Iza, efter simningen..
…och lite annat. En hel del tillbehör ”bor” ju i bilen också, så de är med automatiskt.
Varje gång jag tar mig iväg på en så’n här expedition är jag lika förvånad att jag inte glömt något.
Träningen med K gick bra. Han verkade inte ha tagit någon som helst skada av söndagens ”äventyr”, även om tillgången på helkuperade dobermannhanar var begränsad igår. Men han inte så mycket som slängde en blick på andra hundar som passerade. Något framåtsändande blev det dock inte så hinkarna kunde jag ha lämnat hemma. Funderar faktiskt på att investera i fyra hinkar och ställa i redskapsboden på plan för att slippa släpa med mina egna varje gång. Får väl se hur länge de blir kvar? Men å andra sidan kostar de 12:-/styck så det kan vara värt ett försök iaf.
Mina och Izas ritualer i samband med simningen är ju något för sig, och det har jag säkert beskrivit förr. Det hon börjat med på senare tid är dock lite komiskt. Som vanligt så ”leder” jag henne upp på ”landgången” och ner på rampen i bassängen. Jag kastar iväg pipen och hon simmar efter den. Under den tiden fäller jag ner rampen så att hon inte ska kunna smita upp, för det skulle hon garanterat göra om hon fick chansen. Hon kommer tillbaks med pipen och ställer sig med framtassarna på landgången. Sen … sen tror hon att hon inte ska simma mer. Hon är redan genomblöt, och måste efter ca 60 simtillfällen vara ganska införstådd med rutinerna, men hon står och fullkomligt klamrar sig fast med klorna i landgången. Hon ser ut som om jag försöker knuffa henne över bord på ett sjunkande Titanic…
Jag tar tag i halsbandet och vänder henne, lockar med pipen, och sen simmar hon glatt i 20 minuter, både med jetstream och utan. Jag skulle kunna ge bra mycket för att veta vad som rör sig i hennes huvud efter första plumset och apporteringen. Om hon på fullt allvar tror att hon ska slippa simma mer? 🙂
vallterrier.com 
Ja ibland skulle man ge mycket för att veta vad som rör sig i fyrbeningarnas hjärnor. Schäfertiken jag hade före springrarna rusade VARJE morgon efter morgonrastningen rakt in i köket och stoppade ner huvudet i matskålen. Som var LIKA tom, VARJE morgon. Det hade ALDRIG hänt att det fanns något i den, och det hände ALDRIG under hennes närmare 7 år hos mig. Hoppet övergav liksom aldrig hunden?! (Möjligen hade det hänt i det hem hon bodde i före mitt, det var ju en omplacering, och i så fall kan det ju ha varit en anledning till att hoppet fanns där.)
Du får skriva ”Träsktrollets hinkar ska vara i boden” på hinkarna så kanske du får ha kvar de något år eller två 🙂 Roy simmar med en höna i munnen som matte absolut inte får ta på något sätt!! Superlätt att få honom i mitten 😉 Maria på ena sidan och jag på andra!!
Jaha Ylva, och hur få ni upp honom? Eller han kanske simmar fortfarande? 😉
SNÖRE!!
Ylva; aha! Hade glömt att man kan ha både flytväst och snöre på hunden.