Den idéella nerven?

När jag igår såg att Borderterriersällskapets västkustsektion behövde folk (och hundar) till montern på My Dog i januari pillade det till lite i den avdomnade idéella nerven. Bara ett litet pill, men tillräckligt för att jag skulle hinnan slänga iväg ett mail och erbjuda mina och K:s tjänster. Så söndagen den 4:e, på eftermiddagen hittar ni oss i borderterriermontern. Stackars K… som trodde han sluppit ut ur utställningsträsket. 😉 Men nu får han bara vara trevlig och gosa med folk istället. Det passar nog honom bättre.

Idag insåg jag att det kanske är lite olämpligt med ruggugglefrisyr när man ska vara rasrepresentant? Någon av mellandagarna (om inte förr) får alltså ägnas åt trimning. Hade tänkt ta ett (litet) tag i helgen, men det kom av sig.

***

Beträffande gårdagens incident (se föregående inlägg) så har jag spekulerat i vad Karlsson egentligen trodde, där han satt uppflugen på min axel? För det första så märkte han aldrig när hunden kom emot oss eftersom han hade ryggen emot, och att jag lyfter upp honom ibland när vi är på plan är ju inte märkligt i hans värld. Det är ju t o m en form av belöning vi använder oss av.

Jag hoppas (och tror) att han uppfattade det som sedan utspelade sig som en rolig lek. Vi ett tillfälle morrade han till och det var när jag ropade till som värst för att få fart på den andra hundens husse. Antagligen ville han bara stötta mig lite, för det lät inte särskilt allvarligt. Troligen var det inte något ont i den andra hunden heller, förmodligen ville den bara – ehmmm – leka. Hade den haft någon annan målsättning hade den sannolikt lyckats genomföra den. En dobermannhane blir liksom – lång när den står på bakbenen, och den hade utan problem kunnat klippa både K och mig om den bara velat.

Och som jag skrev tidigare; K verkade helt oberörd när han landade på marken igen. Tittade inte ens åt den andra hunden utan var lika fokuserad på mig som vanligt och lekte och kampade hej vilt när jag bjöd upp, så förhoppningsvis har han inte fått några bestående ”men”. Det mest idealiska hade naturligvis varit att fortsätta träna som om inget hänt, men under rådande omständigheter var det inget alternativ.

Jag är dock väldigt tacksam över att jag med K, precis som med Iza, lät honom träffa massor av vuxna snälla hundar i alla tänkbara format när han var liten. En mentalt stabil hund som har hunnit skaffa sig massor av positiva erfarenheter kan liksom ta en ”smäll” (åtminstone så länge den håller sig på det mentala planet) utan att det får konsekvenser för tid och evighet, den betraktar incidenten som ett olycksfall i arbetet och går vidare.

5 reaktioner på ”Den idéella nerven?

  1. Jepps! Världen ÄR full av idioter och tyvärr verkar förskräckligt många av dem skaffa hund. 😦 Tur att K klarade sig undan utan ens förskräckelse. Men man skulle velat ta sig en titt in i den lilla träsktrollshjärnan för att se vad han tänkte. 😉
    Gör världen en tjänst nästa gång du ser dobbisekipaget: …. du vet vad. 😉

    4:e? Jaha, då får jag stuva om i mina planer så att jag kan komma och titta på er! 🙂 Jag ska nämligen åka till MyDog HUNDLÖS i år; jag ska INTE ställa den prickige och för att gardera mig från eventuella påtryckningar har jag inte betalat medlemsavgiften i SKK. Fegt av mig, men OERHÖRT praktiskt att ta till ;).

    Ha det!

  2. Smart Agnetha; att inte betala medlemsavgiften alltså. 😉 Och du är sååå välkommen den 4:e. Finns väl fullt av aussiesar då också.

  3. K tycker nog bara att det var en lustig lek. Roy skulle protestera högljutt…men det gör han ju alltid! Inte flyttas på utan hans tillåtelse 😉 Fräser och spottar och visar hur sur han blir speciellt när det gäller att åka ner från sängen 😉 Han brukar supersura genom att gå under sängen och inte komma fram tills matte somnat…

    Vet du någon som vill ha en rottis som är född mars 2007?? Finns en trevlig tik här som behöver ett akut nytt hem då hon inte går ihop med barnet i familjen som vill ha en kelhund som går att hänga i.

  4. Tråkigt när sådana där onödiga incidenter händer, svårt att värja sig är det också. Tyvärr är man ju inte cynsk… Skönt att allt gick bra och ”våra” terriers är ju en sort för sig 🙂

  5. Nämen Lotta, vad roligt att du är i rasmontern för Bts i Göteborg på My Dog. Hans pappa var representant på Malmö Valp nu i november och han skötte sig jättefint. Ju fler som klappade ju bättre var det.
    Tyvärr kommer jag inte ditupp denna Mydog.
    Puss till K.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s