Månad: april 2008

Är du en liten fågel och önskar sätta bo kan du med fördel hämta byggmaterial vid gaveln på vår lagård. Där ligger det ca en halv schäfer(päls) som lämpar sig utmärkt för fågelbo-byggande. Varmt, mjukt och gott. Det räcker säkert till fyra rum och kök + gäststuga (och altan). 🙂

Dagens undran
Hur mycket päls finns det på en genomsnittlig schäfer, och hur länge kan man borsta och kamma innan de blir helt nakna?

Än är vi inte där, men herrejösses vad hon fäller. Underull och täckhår och…allt. Och så tycker jag att hon hållit på hela vintern men nu är det nog rekord.

Ikväll har vi varit och tränat en sväng igen, på Elfsborg den här gången. Iza var rejält splittrad så det passet blev kort. Vet inte om det var den ”livade” lunchpromenaden som satte sina spår?

Med Karlsson fortsatte jag att traggla starter, och starter och … starter. Kändes som om det ramlade ner en liten polett på slutet. Vi blev även kommenderade i lite linförighet och det gick ganska bra.

Med facit i hand ångrar jag att jag åkte innan det blev platsliggning med skott. Först var jag inte alls upplagd för platsliggning men när jag svängde ut från parkeringen ångrade jag mig. Då stod dock redan skytten på plats och hundarna låg så det var lite sent att ändra sig. Idag var det inte så många hundar och vädret var hyfsat behagligt så det hade varit perfekt att lägga honom i utkant av gruppen och stå kvar nära. Men det blir väl fler chanser.

På lunchpromenaden (djävulsrundan) uppenbarade sig ett antal vårtecken, och nu snackar jag INTE tussilago och krokus (även om vi såg sådant också).

1. Grannens dansk-svenska gårdshund
Han brukar inte vara ute på tomten på egen tass men nu hade han lämnats utan tillsyn för en kort stund och när denna stund sammanföll med den stund jag och hundarna skulle passera så… Jag tjoade till när han kom springande, i förhoppning att matten som troligen fanns i husbilen, skulle reagera. Men … nej. Han kom fram och hundarna hälsade ganska lugnt och vänligt. Det är ju inte första gången de ses även om han och Karlsson inte haft närkontakt tidigare. När jag stod där, ganska lugn, och väntade på att matten skulle reagera började det gurgla misstänkt i någon av de små herrarna och jag tror, ärligt talat, inte att det var K. I det läget tyckte polis-Iza att hon var tvungen att styra upp situationen och började också gruffa lite. Ungefär då upptäckte matten vad som hände och kom gående när jag poängterade att – Du ska nog skynda dig lite… Det gjorde hon, och fick tag i hundens svans (!) och släpade honom därifrån, vilt morrande och huggande omkring sig. Det ska bli intressant att se hur han reagerar nästa gång han ser mina hundar? Risken är väl ganska stor att han förknippar obehaget med med dem? Mina tog dock inte särskilt illa vid sig utan vi fortsatte promenaden som om inget hänt.

2. Mördartaxen Freja
Det var länge sedan vi såg (och hörde) henne men idag var hon ute och njöt av vårsolen alldeles på egen tass. Freja är inte alls någon mördartax, hon är bara lite dåligt informerad om var tomtgränsen går. Iza tror dock, av någon outgrundlig anledning, att det är en mördartax och blåser upp sig som sjutton när vi passerar. Men som alltid så stannade Freja på behörigt avstånd och bara blängde på oss (under lugg) när vi gick förbi.

3. 10 cm (bred)yorkshireterrier
Vid huset som gett namn åt rundan, alltså det med de 22 hundarna, var det bara två ute idag. Cocker spanieln och en liten york. Är man ägare till en (eller flera som i det här fallet) yorkar ska man INTE ha en 10 cm bred glipa i grinden. Den lille smet ut och började kaxa sig men efter en kort överläggning med sig själv insåg den att det inte var någon bra idé, smet in igen och skällde på oss från insidan av staketet istället. Ivrigt påhejad av cockern.

4. Katt
I språng över vägen.

5. Katt
Jag såg den i god tid, gömd bakom en stor sten, och lyckades distrahera Iza så att hon inte såg den. Vinden låg åt fel håll så doften kände hon inte. Men precis när vi passerade var den naturligtvis tvungen att sticka fram trynet och titta lite närmare på oss, och DÅ var det igång.

6. Hästar
Det är ett tag sedan det gick några hästar i den hagen nu, men vid det laget var Iza så trött av alla känslostormar så hon orkade knappt titta på dom, trots att den ena gjorde en ”lekinvit”.

Men annars var det en ganska behaglig promenad. 🙂

Helt enligt regelboken så bjöd vi på tårta på klubben igår. Det ska man ju göra när man blivit uppflyttad. 🙂 Det var gott om tårta eftersom ytterligare två ekipage blivit uppflyttade på olika håll under helgen. Karlsson fick naturligtvis en liten ”flis” vilket uppskattades mycket. Jag undrar om han förstod sambandet – duktig på lördag – tårta på måndag? 😉 Själv avstod jag, i vanlig ordning, från godsakerna och tittade bara på när alla andra glufsade i sig.

Fördelen med att tävla är att man får ett större fokus i träningen. Gårdagens projekt bestod till 95% av starterna i linförigheten. I princip stod jag still och viftade med vänsterbenet och jobbade på bibehållen kontakt. Han har ju en tendens att ”släppa” en halv sekund precis när vi börjar gå. På träning återupptar han snabbt kontakten igen men på tävlingen blev det ju inte så. Om jag kan få honom att bibehålla kontakten i starten borde väl oddsen bli bättre för att han håller ihop hela tiden?

De resterande 5% ägnade vi åt apporteringen. Lät en annan hund ”slafsa” med K:s apportbock så att den skulle smaka/lukta något annat än Karlsson och matte. Naturligtvis uppstod inte problemet från i lördags, dvs att han släppte apportbocken. Lite mer intensivt tugg än vanligt kanske, men inga onödiga släppanden.

På onsdag har jag bokat privatträning igen. Ska bli kul. Fortsätter jobba på en koncentrerad platsliggning och så är det linförigheten då…

För Izas del blev det skall (liggande), ett kryp och – kontaktövningar/linförighet?! Det är inte klokt att jag fortfarande håller på med kontaktövningar som med en valp? Hon är iaf åtta år. Men koncentrationsförmågan när det händer saker (läs: agility med vit liten hund) i omgivningen är fortfarande som på en valp. *suck*

Vi tog oss även ett litet varv på agilitybanan, vårens första. Började helt rått med att skicka in henne i slalomen, 12 pinnar, och den satt klockrent trots vinteruppehållet. 🙂 Kombinerade även ihop det med några hopphinder (på smallhöjd) och en tunnel och det gick ganska bra. Det är dock ingen tvekan om hur roligt hon tycker det är.

Fick även hjälp av L som jobbar på rehab på djursjukhuset att titta på Izas bakdel.  Inbillning eller inte, men jag tycker mig ha sett vissa tendenser till ”stapplighet” sista tiden. L såg dock inget alarmerande. Hon klämde och kände lite också och liiite har väl musklerna fallit ur. Nu är det alltså simning som gäller igen. Problemet är ju att varken jag eller Iza tycker att det är särskilt roligt men det är väl bara att gilla läget. Som L sa; ju äldre de blir desto svårare är det att bygga upp musklerna. Sant, sant. Får väl köra varje vecka ett tag och sen kanske  man kan dra ner till varannan vecka för att bibehålla? Ska iaf ringa idag och boka tid.

Det är något spök med WordPress?! Försökte skriva ett inlägg via min vanliga webb-läsare, Firefox. Där kunde jag inte komma åt textfältet, endast rubrikfältet? Igår fungerade det som det skulle. Undrar om den där uppdateringen som gjordes igår var så lyckad…? Nu använder jag Safari, och då gick det helt plötsligt bättre.

Hur som helst så ska detta bli ett tack-inlägg. 🙂

Tack – för alla kommentarer/gratulationer i gårdagens inlägg. Det värmer verkligen. 🙂

Tack – Elfsborgs BK för att ni för ett år sedan (ca) valde att planera in er appellklasstävling den 5:e april och inte den 6:e. Och naturligtvis, tack för en välarrangerad och trevlig tävling.

Tack – SMHI för att ni planerade in helgens nederbördsområde till den 6:e april och inte till den 5:e. Så här såg det ut när klev upp i morse.

 

Det hade INTE varit något kul tävlingsväder. Igår klagade vi på att det var lite halvmulet och blåste isande kalla vindar men jämfört med detta så var det paradiset. Under dagen har snön regnat bort men nu ser det ut som om det är på väg att övergå i snö igen. *suck*

Tack – Karlsson för din insats igår, och för att du vann två biljetter till hem- och trädgårdsmässan. Där kunde man nämligen köpa kanonfina jackor, två stycken för 300:-! Själva mässan var väl ingen höjdare men i ett ”hörn” hade Fristad Arbetskläder utförsäljning. Där kunde man köpa riktigt rejäla (och snygga!) vinterjackor med massor av fickor. 300:- för två stycken, som sagt! Perfekt att ha vid hundträning på vintern. Det gick bara inte att låta bli, även om det kändes lite udda att köpa vinterjacka i april. 🙂

Sådär, nu tror jag det får vara färdigtackat. 😉

I övrigt börjar vi landa efter gårdagens bravader. Det lustiga är att jag är extra glad åt vår placering. Jag som normalt inte lägger någon större vikt vid just placeringen (det är uppflyttningspoängen som räknas) är helt plötsligt själaglad åt en pallplats?! Det beror förmodligen på att det känns lite kaxigt att komma med en udda ras, och till på köpet en liten hund, och ”slå” tre rottisar, två boxrar, en aussie, en riesen och en springer spaniel. 🙂  Över oss på ”pallen” hade vi en labbe (1,5 poäng mer) och en skitduktig kelpie på ointagliga 292. Det spelar ingen roll hur bra Karlsson sprungit sin budföring så hade vi inte kunnat slå den ändå. 😉

Jag kan ju också berätta att den ursprungliga planen var att debutera förra söndagen på hemmaklubben. När vi var uppe och prov-klafsade på lördag eftermiddag insåg jag det meningslösa i det hela. Då var det ca ett dygn sedan vädret slagit om till tö och eftersom snön på planen inte plogats bort och blivit väl tilltrampad under två veckor bestod underlaget av ca 1 dm is-sörja. Karlsson hade blixtfort ringt jourhavande djurskyddsinspektör och anmält mig för djurplågeri om jag ens andats om att han skulle lägga ner sin söta mage, eller göra något annat, på det underlaget. Jag (liksom 11 andra) lämnade återbud och det beslutet blev jag extra glad åt när jag igår fick höra att platsliggningen i den ena gruppen (den delades upp på två) varit totalt kaos men hundslagsmål i kubik. Puh… Det är det som gör det extra skönt att klara appellen i första försöket för jag verkligen hatar platsliggningen i de lägre klasserna. Men nu är det gjort, åtminstone i den ena grenen. 

 

 

Bakom mig ligger det ett nöjt och sovande träsktroll som numera kan titulera sig ”uppflyttad lägre klass spår”!

Vid datorn sitter det en mycket nöjd och stolt matte!

Idag har vi alltså begått vår officiella tävlingsdebut, på Elfsborgs BK, och det gick, summa summarum – bra! 251,75 poäng och uppflyttning, så man kan inte vara mycket annat än nöjd. 🙂

Dagen började med spåret som, överraskande nog, gick kanonbra. 9,5/10 fick vi av domarna och det var dagens näst högsta spårpoäng! Det hade jag inte riktigt väntat mig efter sista tidens strulande. Men frånsett en liten ”volt” på andra sträckan var det klockrent.

Efter mycket väntan var det dags för platsliggning. Karlsson fick äran att ligga mellan en lugn och sansad rottis-tik och en något livligare boxertik. Han och boxertiken hade kikat nyfiket på varandra redan innan och såg ut att planera allt roligt de skulle kunna ha ihop. Hon kikade nyfiket på K praktiskt taget hela platsliggningen men han valde (?) att titta åt andra hållet. Ett mycket smart drag, boxern låg kvar! 8/10 blev domarpoängen. Precis när tiden var ute valde han att klia sig under hakan, fortfarande i halvliggande ställning, och detta drog den ena domaren ett par poäng för.

När det var dags för budföring valde han, för första gången i sitt liv, att INTE springa till mottagaren?! Han tog en lov ut på plan, sprang till kanten, kissade på en stolpe och kom sedan tillbaks till mig när jag kallade. Han var hemskt söt när han gjorde det, men söthetspoäng utdelas tyvärr inte så det blev dagens enda nolla.

På lydnaden fanns det en hel del att önska. Jag tror han drabbades av någon slags scenskräck när han kom in på plan. ”ALLA tittar på MIG?!” liksom. Han var mycket förbryllad och gick tämligen uruselt, och vid något tillfälle satte han sig inte ens i halten. En dålig linförighet är ju ingen bra start på ett lydnadsprogram men vi lyckades återhämta oss hyfsat och poängen kommer nedan. Dock var han ganska splittrad hela tiden så vi vet vad vi har att träna på; att bli kommenderade!

Linförighet: 6,5/6,5 vp, luft, vid sväng, dk, tv, ls, sätter sig ej (tja, det stämmer på pricken)

Framförgående: 8/7 stretar i utgång, dåligt avslut, nosar, bra ställande (hm, ja första ställandet var bra och det andra mindre bra)

Platsläggande: 8/8,5 något långsamt, kroppsdk (ja, jag slängde nog en blick över axeln… fy på mig)

Inkallande: 10/10

Apportering: 5,5/5 slarv, tugg, släpper (precis när han skulle svänga in rumpan och sätta sig släppte han apporten, nosade på den, tog den igen och lämnade av!)

Hopp över hinder: 10/10

Platsliggning (i grupp): 8/10

Budföring: 0/0

Spår: 10/9,5

Summa: 251,75 poäng, uppflyttad, placering 3 av 11 startande.

Med oss hem fick vi ingen buckla men en läcker liten magväska med några ”grejor” i, (från Sagaform) som jag inte kollat vad det var + två biljetter till Hem & trädgårdsmässan som pågår i stan just nu. Så nu blir det väl till att ta sig dit imorgon. Men först ska vi njuta. Och sova. Sömnen i natt var ”sådär”. Jag började bli nervös redan i onsdags!

Lyckades även få tag på en fotograf idag, så här kommer några bilder från dagens bravader. 🙂

**********

Jösses, man kan inte ens lämna datorn för en dag?! Nu har wordpress gjorts om under dagen (och det vete f*n om det var till det bättre) och jag fattar ingenting? Ska försöka trixa upp bilderna, som jag vill ha dom. Återkommer strax…

***********

Nyfiken boxertik och neutraliserande Karlsson. Det ser ut som om de ligger 15 meter ifrån varandra men det skyller jag på kameran. Det var faktiskt bara 5 meter!

Ibland såg platsliggningen så här prydlig ut. 🙂

En av de ljusare stunderna av linförigheten, när han kommit över sin scenskräck. ;.)

Framförgåendet.

Ingången på inkallningen.

Apporteringen såg ganska bra ut i starten iaf. 🙂

Hoppet var en klockren 10:a. 🙂

Eller snarare … ledsen, frustrerad, irriterad, förbannad – you name it!
Jag tror att dom håller på att kalhugga ”min” skog. Och är det inte det dom gör så kör dom sönder den totalt.
Den skogen vi har gått i med hundarna under de 15 år vi bott här, som ligger strax bakom huset. Den har krympt betydligt på senare år, och i somras kördes den sönder ganska rejält av skogsmaskiner men det har fortfarande varit framkomligt på vissa ställen och så pass mycket kvar att det har varit lönt att gå dit.

Den enda någorlunda öppna och överskådliga skogen inom rimligt avstånd där Karlsson kan få springa fritt bland stock och sten.

Vår spårskog…

Vår uppletandeskog…

Vår bus-skog…

Nu rinner t o m tårarna på mig.

Jag VET att det är ett I-landsproblem, men det är min bit av I-landet och min verklighet.

Igår var jag lycklig för att vi skulle bygga altan. Idag vill jag flytta härifrån. Jag vet inte vart men här är det ingen mening med att bo längre känns det som. Nu försvinner vår sista lilla oas… Varför ska man bo på ”landet” när man inte har någonstans att promenera i lugn och ro?

Undrar om han uppgivet ligger och funderar på spårpåsläppet igår? Och hur han på lämpligt sätt ska hämnas på sin klantiga matte?

(Han ligger fortfarande likadant, och det är en stund sedan bilden togs!)

***************

Eftersom WordPress verkar vara på bättre humör vad det gäller bilder idag så försöker jag med gårdagens pelargonbild igen.

Voilà! Alltså; ett toppskott från en stickling! (Mer info finns i gårdagens inlägg.)

Det var nog inte så konstigt att K hade problem att komma iväg på spåret igår. Det fanns nämligen inget spår!

Insåg idag på morgonen att jag helt enkelt släppt på honom på fel ställe. Några meter vid sidan av spåret, och sen skällde jag på honom när han drog mot spåret istället för att gå rakt fram?!

Hur klantig får man bli?

Något säger mig att gränsen är passerad.

Jag skäms.

Djupt.

(Och här skulle det ha varit en rodnande smiley, om jag bara visste hur man gjorde?)

En bilreklam från Storbritannien.

När de hade filmat klart upptäckte de något som rörde sig längs bilen, som en vitdimslöja. De fick senare reda på att en person hade dött ett år tidigare på exakt samma plats!

Reklamen visades aldrig på tv pga detta. Titta noga på fronten av bilen när den kommer fram bakom träden mitt i filmen. Den vita dimslöjan
passerar strax framför bilen och följer den sen en bit längs vägen… Döm själva om det är dimma, fel på filmen eller verkligen ett spöke.

Om du lyssnar noga så kan du höra kameramannen viska något om att han ser någotkonstigt mot slutet av filmen.

Om man har med sig nio pinnar från ett spår där man lagt ut åtta, ska man vara nöjd då?

Njae, jag vet inte det. Han hade fruktansvärt svårt för att komma igång och iväg idag. Det var nära att jag selade av och gick in och hämtade Spårhunden (ja, det ska vara stort S 🙂 ) i stället, men till sist fäste han på spåret och traskade iväg. Det var dessutom mycket strul i vinklarna. Men pinnarna markerade han i alla fall, och även den vi slarvade bort igår, eller om det möjligen var en ännu äldre?

*************

Idag har vi haft en snickare här och kollat på ev. altanbygge. Äntligen kanske det blir av! Efter alla dessa år. Återstår bara att se vad ”kalaset” kommer kosta… *gulp* Eftersom jag dessutom väldigt gärna vill ha lärk i stället för tryckimpregnerat virke så… Någon som har en aning om vilken priskillnad vi pratar om? Och vilket underhåll kräver lärken?

*************

Får jag presentera ett av mina toppskott jag tog när jag beskar mina pelargon-sticklingar!

.

.

.

.

.

Nähä, tydligen inte. WordPress vill tydligen inte ta emot bilder just nu.

Hur som helst så blommar den! Eller har rättare sagt; har nästan blommat över. Det är säkert inte bra egentligen. All kraft borde förmodligen ha ägnats åt att sätta rötter men jag har inte haft hjärta att ta bort blomman… Nåja, jag har sex fräscha övervintrade pellisar (röd ”bondmodell”), fyra sticklingar jag tog från dem i höstas och som jag (kors i taket) lyckats hålla liv i hela vintern, och så dessa fyra då, som jag inte riktigt vågar tro på ännu. Men den som lever får se. Och blir det en altan så kommer nog pelargonklimatet att vara bra mycket bättre där än vad jag haft tillgång till tidigare.

Igår jobbade jag hemma och en stund innan arbetsdagens slut rusade jag ut ett appellspår till K på ”när-åkern”. Jag tror det går åt rätt håll. Han kändes mer motiverad och koncentrerad igår, och smet ”bara” förbi en apport. Å andra sidan hade jag gödslat spåret med apporter… Nu fick han latex-pip i utbyte mot pinnarna och blodpudding i utbyte mot pipen. Förhoppningsvis ökade det värdet på pinnarna? Däremot var det inte helt enkelt att få tillbaks pipen mellan varven. Den är helt klart värd mer än blodpudding. 🙂

När jag höll på att packa in spårgrejorna i bilen efteråt hade jag lagt K på gräsmattan några meter från bilen. Då kom husse och Iza ut för att ge sig iväg på promenad. Husse såg mycket skeptisk ut och trodde att K skulle följa med dem när de gick iväg. – Nä, gå ni, han ligger kvar, sa jag ganska kaxigt. Och det gjorde han också, utan minsta tvekan. 🙂

Efter det bar det iväg till Elfsborgs BK för träning med K. Stundtals var han jätteduktig och stundtals var han oerhört förvirrad? Fick hjälp med lite anti-inkallningsträning idag också. Han hade dock kommit på att han kunde variera momentet på så vis att när jag sa ”sitt kvar” för att lämna honom så slängde han sig ner i ett perfekt läggande?! När jag väl fick honom att förbli sittande så skötte han sig perfekt. Inte en tendens till att starta på ”tävlingsledarens” kommando.

En budföring fick vi också till, och den var väl OK. Fick även lite kommendering i linförigheten. Största problemet där är att få till tempot i svängarna. Om jag går för fort (nädå, jag är inte alls schäferskadad…) släpar han i svängarna och om jag gör en snabb halvhalt så hinner han nästan sätta sig! Det gäller att jag på något sätt lyckas trampa mig runt hela svängen, dvs hålla fötterna i konstant rörelse men i ett långsammare tempo än på raksträckorna?! Ja det var det där med motoriken…

En platsliggning hann vi också med, samt en platsliggning med skott men då höll vi oss lite på sidan av. När jag börjar köra det momentet i grupp vill jag ha ”garanterat” skottfasta hundar som sällskap, och hur det var med det igår visste jag inte. Han brydde sig inte om skotten igår heller, och det var ju skönt.

Kvällens ”roligaste” var dock figurerna som den här klubben har utställda på planen som grupp i framåtsändande. Det kom en kille med en stor och ganska stöddig rottis. Rottisen tyckte att dessa var oerhört gräsliga och skällde ut dem efter noter med raggen på ända. Att ta sig fram och avreagera tog en bra stund. Lite senare körde jag framförgående med K genom samma grupp och han noterade knappt att de stod där utan bara knatade på. 🙂

Karlsson är bara sååå lycklig över att ha återfunnit sin gamla kamrat Bill. Han vårdar honom ömt (nåja 😉 ) och tvättar t.o.m. öronen på honom. När han inte sliter och drar i dom vill säga. Han månar även om att Bill ska få ett vidare perspektiv på tillvaron och lyfte därför upp honom i fönstret där han själv brukar stå och hålla koll. Det blev dock lite fel eftersom det är Bills rumpa som är riktad mot världen, men man kan ju inte lyckas jämt. Och jag lovar och svär; det ÄR Karlsson som ställt honom där, alldeles på egen tass. 😀

När vi efter träningen igår kom hem så var K ganska trött. Han somnade titt som tätt, och oftast med Bill i ett ömt grepp.

Visst är dom söta? Och det verkar faktiskt som om K insett att om han inte är försiktig med sin Bill så kommer han inte ha honom kvar. Men det kan gå över, snabbare än man hinner säga ”träsktroll”.

Träningen igår ja… Det gick väl … sådär. K var ganska ”virrig”. Fick dock kört två budföringar och det verkar som om jag hittat en bra metod för att jobba bort tjuvstarterna från mig. Jag sätter honom och sedan backar jag några steg, kallar in honom och sedan skickar jag honom. Det kan jag naturligtvis inte göra på tävling men det sänker förhoppningsvis förväntningarna på springandet något, när han förväntar sig att han ska springa bakåt innan han får springa framåt? Uppträdandet hos mottagaren är lite hoppigt och studsigt så där kan det mycket väl bli en del poängavdrag men huvudsaken är ju att han inte tjuvstartar från mig för då är det en klockren nolla.

Vi fick även kommendering av appellklassens moment. Till min stora fasa upptäckte jag att K tjuvstartade på tävlingsledarens ”kalla in”-kommando!? Vi har ju ytterst sällan blivit kommenderade i just detta moment så hur han lyckats koppla ihop det är en gåta? Eller också lyssnade han inte så noga utan stack bara för att det var något som lät? Hur som helst så fick jag ytterligare hjälp med att någon stod och sa ”kalla in” ett flertal gånger utan att jag kallade in alls. Det verkade ha effekt för till sist satt han riktigt bra.

I samband med detta fick han även prova sittande med skott, ett helt nytt moment som vi uppfann igår. Men man vet ju aldrig, det är väl snart dags för regelrevidering igen. 🙂 De hade skjutit för platsliggning på övre plan och vi uppehöll oss på nedre. K fick ligga plats ensam med mig i närheten. Han brydde sig naturligtvis inte om skotten igår heller. När de var klara med platsliggningen trodde jag det var färdigskjutet och träningen i stycket ovan vidtog. Och när Karlssons satt där som bäst och väntade på att inte bli inkallad så brinner det av en luftvärnskanon på övre plan! (Det var den vanliga pistolen men vissa skott är verkligen som kanonskott.) Lille K satt dock kvar lugnt och fint och viftade inte ens på öronen. Ibland är han dyr, den lille. Och ibland är han mindre dyr… 😉