Eller snarare … ledsen, frustrerad, irriterad, förbannad – you name it!
Jag tror att dom håller på att kalhugga ”min” skog. Och är det inte det dom gör så kör dom sönder den totalt.
Den skogen vi har gått i med hundarna under de 15 år vi bott här, som ligger strax bakom huset. Den har krympt betydligt på senare år, och i somras kördes den sönder ganska rejält av skogsmaskiner men det har fortfarande varit framkomligt på vissa ställen och så pass mycket kvar att det har varit lönt att gå dit.
Den enda någorlunda öppna och överskådliga skogen inom rimligt avstånd där Karlsson kan få springa fritt bland stock och sten.
Vår spårskog…
Vår uppletandeskog…
Vår bus-skog…
Nu rinner t o m tårarna på mig.
Jag VET att det är ett I-landsproblem, men det är min bit av I-landet och min verklighet.
Igår var jag lycklig för att vi skulle bygga altan. Idag vill jag flytta härifrån. Jag vet inte vart men här är det ingen mening med att bo längre känns det som. Nu försvinner vår sista lilla oas… Varför ska man bo på ”landet” när man inte har någonstans att promenera i lugn och ro?
vallterrier.com 