Månad: mars 2008

Om inte den förra filmen gav tillräckligt med inspiration. 😉

När jag vittjade brevlådan fick jag mig ett riktigt gott skratt. Faktiskt så gott att jag stod för mig själv på altanen och skrattade högt, och DET händer inte ofta.

I brevlådan låg detta;

Karlsson låter hälsa att han tycker han har en mycket väl fungerande ordförande i sin fan-club. En ordförande som föregår med gott exempel och han uppmanar övriga medlemmar i fan-cluben att följa denna mycket goda förebild. 😀

Naturligtvis blev han mycket förtjust när han fick sin nya pip och hoppade omedelbart upp i Izas (något slitna) fåtölj för att äta grodlår.

Efter en liten stund ändrade jag dock på besittningsförhållandena och nu är den i min vård ett tag. Annars hade den nog inte varit alls. Den här ska vi ha när vi leker tillsammans. Inget för små terrierpojkar att rumstera om med på egen hand (eller i gott samarbete med stora schäferflickor).

Tack för dagens skratt (och dagens groda) Ingrid, det behövde jag!

(Och så undrar vissa (läs: husse) varför man bloggar? Detta hade ALDRIG hänt om jag inte haft en blogg för då hade jag förmodligen aldrig lärt känna Ingrid. 🙂 )

Efter gårdagskvällens medlemsmöte på klubben känns det där klubbytet allt mer aktuellt… Det enda som avhåller mig i nuläget är att den andra klubben har betydligt mindre planer där det är svårt att träna med Iza eftersom hon ”stirrar upp” sig så när det händer mycket runt omkring. Dessutom har de ingen agility och det vill jag gärna fortsätta köra med Iza ibland. Skriver inte mer än så om detta just nu och just här, men … det känns inte roligt längre!

Träningen igår gick väl ”sådär”. Med Iza lattjade jag mest. Hon var djupt upptagen av att rensa marken från har-pluttar och hade svårt att koncentrera sig på mig. Men lite skall och kryp körde vi iaf, med mycket blandat resultat. Jag misstänker att hon faktiskt hade ont av den där cystan i juvret för hon har inte alls samma motstånd mot krypet nu som hon hade i höstas, även om det igår blev ganska snett så var själva kryprörelserna bra. Hon stretchar även betydligt bättre/längre nu (på egen hand) än vad hon gjorde före operationen så det är skönt att den är borta.

Karlsson var duktig. Började med en budföring enligt den nya strategin och det fungerade bra. Körde också några platsliggningar med ”bryt”, även med annan hund (farbror Max-On) bredvid, och det gick också bra. Fick även till lite kommendering av linförigheten. Jag tränar alldeles för lite med koppel. Det är så roligt att ha en hund som inte behöver koppel (för första gången i mitt liv) så jag glömmer att jag måste träna det också. Men igår blev det av som sagt. Fick också konstaterat att han har betydligt bättre position om jag håller kopplet i vänster hand, istf. höger. När jag har det i vänster studsar han lite mot handen men det tror jag går att få bort ganska snabbt. I reglerna står det inget om att kopplet ska vara i höger hand utan det står ”hunden föres i fritt hängande koppel” och det kan man ju ha även med kopplet i vänster hand, eller? Lite baklängeskedjning (heter det så?) av momenten hann vi också med, men då var han så laddad så jag vet inte om han förstod så mycket.

Kvällens märkligaste/lustigaste var dock när jag haft Karlsson i famnen för ett litet belönings-pusskalas och sen såg en kompis som var på väg från planen, som jag skulle prata med. Då glömde jag att släppa ner K och travade iväg över hela planen med honom under armen. 🙂 Han misstyckte inte men det såg nog lite roligt ut, och jag fick några kommentarer. Det är dock ytterligare ett bevis på vilket smidigt format det är på den brukshunden. En schäfer ”glömmer” man liksom inte om man har den hängande under armen.

Idag (och troligen även onsdag och torsdag) är det jobba hemma som gäller. Och det regnar inte? Än. Underbart skönt att vara hemma iaf, i motsats till förra veckan.

Om man lider av idétorka eller brist på inspiration om vad man ska träna med sin hund kanske man kan få några tips av detta!

Mycket imponerande. Och roligt verkar dom ha.

Om ni inte har något annat för er alltså. 😉

(Titta på hela filmen, det blir bättre och bättre.)

Det blev ingen föreläsning, åtminstone inte för mig. Istället blev det, ja just det, film, fleecepläd och en stor kopp te. Mitt på blanka eftermiddagen! Inte riktigt likt mig, men so what? Ibland måste man få vara lat, eller…?

Hela helgen har f ö gått i lathetens tecken. Förutom enstaka höjningar av aktivitetsnivån (läs träning med Karlsson) så har jag inte presterat mycket. Igår lekte jag med tanken att jag skulle låtsas att det var besök inplanerat på lördagkvällen, och få husse att låtsas samma sak. Allt för att få huset storstädat. Det blev inget med det.

Jag har även lekt med tanken att plantera om de övervintrade pelargonerna som jag klippte ner förra helgen. Jag köpte faktiskt blomjord igår men så stöp projektet på att jag glömde köpa leca-kulor som jag behöver ha i botten av lådorna.

Lekte också med tanken att göra något åt mina sticklingar. Men det stupade på att jag inte visste vad jag skulle göra. Klippa ner först, plantera om sen, eller plantera om först, klippa ner sen. Ingrid; hjälp!!! Hittade inget konkret om detta i din blogg.

Jag har även lekt med tankar om att städa förråd, garderober, lådor, skåp, you name it… Men inte blev det något med det heller. Det är bara att konstatera att förutom hundaktiviteter har jag inte presterat mycket av värde den här helgen. Är man värdelös då? Eller är det bara Luther som gör sig påmind?

Och just nu är lillebror ganska härdad. 🙂

I ösregn och blåst har vi i tur och ordning:

1. Gått ett appellspår

2. Gått en skogspromenad med pip-race

3. Tränat lydnad inkl. platsliggning

Spåret gick inget vidare idag heller. Spårarbetet var dock bättre än igår, trots sämre väderförhållanden, men i gengäld missade han två av fem föremål? Inte bra. *kliar mig i huvudet*

Skogspromenaden gick väl som det brukar. Dvs bra, även om den var i blötaste laget. När vi varit ute en stund insåg jag att jag glömt både koppel och halsband, en något ovan känsla när man är van vid en Iza som ALLTID har koppel i skogen om det inte handlar om uppletande. Det enda som hände nu var att vi fick gå samma väg hem istället för den tänkta rundan som går en bit på bilvägen och passerar en del katter. Där tror jag inte det är lyckat att ha K lös. 😮

När vi kom hem började jag med mitt nya projekt; att baklängeskedja appellklasslydnaden. Idag körde vi apport och hopp med jackpot-belöning efter hoppet. Tanken är att han ska hålla hela programmet utan belöning för att han vet att det blir jackpot när allt är klart. Ska nog köra dessa två moment några gånger till innan jag lägger på det tredje momentet från slutet, vilket det nu är? Får väl gå och läsa regelboken.

Vi körde även några platsliggningar i regnet där jag varierade avsluten ganska rejält. Han ligger bra nu, även om det inte är några jättelånga tidsrymder det handlar om.

När vi var klara med dessa projekt stod det kloklippning på schemat och det momentet uppskattas som bekant INTE. Så jag tror att även träsktrollet anser sig ganska härdad nu.

Själv funderar jag som bäst på om jag ska åka till klubben och lyssna på föreläsning om friskvård (av hund) med Annika Falkenberg. Säkert en jättenyttig föreläsning men jag gruvar mig verkligen för att åka till klubben efter det tjafs som har varit. En ganska konstig (och tråkig) känsla…

Och så dagens ljuspunkt;

Jag är så fascinerad av dessa ”konserverade” påskliljor som man köper i torra trista buntar på ICA för nästan inga pengar alls. Man snittar dom, sätter dom i vatten och efter ett dygn ser de ut så här?!

Idag fick husse ta hand om Iza medan jag och Karlsson tog ett rejält träningspass. Vi började med ett appellspår på åkern. Det gick ”sådär”. Början av spåret låg i ganska kraftig motvind och då får han problem. Slår och snurrar en hel del. Han missade en av tre pinnar också… Det är helt klart att det får bli mycket mer åkerspår nu! Det var ju ett tag sedan så det kanske inte var så konstigt att det strulade lite? Övning ger färdighet, har jag hört. 😉

Sen körde vi lydnad på tomten. Hopp, apportering, platsliggning och lite annat. Vi körde även långa framförgåenden på åkern och det var väl det enda som kändes riktig bra. Resten var lite sådär. Ja platsliggningen var väl också OK, frånsett lite pip.

Efter viss övertalning fick jag även husse att agera mottagare på några budföringar. Han tjuvstartade från husse några gånger men det problemet tror jag inte uppstår på tävling när han inte får något godis av mottagaren. Då blir det nog snarast tvärt om, att han inte vill gå därifrån, hm… För att få bort tjuvstarterna från mig kör jag nu med lite fritt följ och vändningar innan han får springa till mottagaren. Allt för att sänka förväntan. Det ska hända något annat först… Vi får väl se om det har avsedd effekt?

Här kommer några bilder som jag tog efter att den seriösa delen av träningen var avslutad. Att vara seriös, och fotografera sin egen hund, samtidigt, funkar inte så bra.

Så kan det bli när man kör sekvensfotografering. Jag HAR faktiskt inte klistrat fast den vid tungan. Han har tröttnat och är på väg att spotta ut den… 😉

Puh. Skönt. Trött. Och hundarna var glada att se mig. Kanske husse också? Han är dock lite mer … återhållsam. 😉

Dagens trista inslag var att inbjudan till Kindlägret kommit. Ja inte att den kommit, men vad det stod i den.

Min favoritinstruktör ska bara ha elitklassekipage i år, så jag och K är diskade på förhand… 😦

Nu är det exakt 23 timmar kvar tills jag angör hemkommunen igen. Om 23 timmar och 15 minuter kan jag förhoppningsvis pussa både Iza och Karlsson igen (och husse också om andan faller på 😉 ),

Det är nog tur att det är hemresa imorgon för jag märker att jag har börjat tänka på norska, och det är bara en tidsfråga innan det börjar hoppa norska grodor ur min mun. Ett bra språköra är inte bara av godo utan kan bli direkt pinsamt ibland…

Dagens middag består av tapas (nåja) inköpta på den lokala matbutiken och inmundigade på rummet. Än en gång säger jag; tack gode gud för datorn och internet. Om jag skulle läsa hela kvällen skulle jag förmodligen somna kl 19 och vakna vid 03 ca. Inget drömscenario precis…

Jag får börja med att bekänna att jag fegade ur igår. Jag gick ned i restaurangen. Tittad på menyn. Och gick därifrån. Det billigaste på menyn var en hamburgertallrik. För ca 175 SEK!!! (En pizza kostade ca 220 SEK!) Att betala 175:- för mat som jag inte ens vill ha… och äta den under omständigheter jag inte står ut med? Nä tack! Upptäckte att de hade ”konserverade” club-sandwichar i receptionen för ”endast” 78 SEK. Så en sådan fick det bli. Intog denna i sällskap av den här och den här. Inte så tokigt, åtminstone inte i jämförelse med att sitta ensam i restaurangen. 😉

Dagen har bestått av jobb och ikväll har jag fått en liten sightseeing-tur (via bil) i Oslo och en mycket god tapas-tallrik, i trevligt sällskap, så nu är jag ganska mätt och nöjd. Även om jag inte såg så mycket i mörkret så har jag åtminstone passerat allt från Bislett och Karl Johann till Oslo-fjorden, Aker Brygge och slottet. 🙂

Lite shopping hanns också med. Tre 0,5-liters flaskor mineralvatten på 7-eleven är inte fy skam… 🙂 Dom kostade bara 87 SEK… *host-host* Nä, shopping är väl inte det första man tänker på i det här landet.

Jag har dock börjat förbereda för att kanske ta med Iza hit nästa gång, i september. Det finns hundallergiker på kontoret men dom trodde nog att det skulle gå att ordna ändå. Antingen att ha henne i ett rum på kontoret, eller i bilen, under tak, med uppsikt från kontoret. Nåja, vi får väl se vad som händer, det är ju ett tag kvar till dess.

Efter urusel sömn natten som var så ska jag snart krypa i säng. Sen är det ”bara” en kväll kvar innan jag är hemma igen. 🙂

Så är jag då i Norge. I Kolbotn, som är precis lika tråkigt som det låter. En bit söder om Oslo och det är verkligen en håla. Och i den absoluta utkanten av hålan ligger hotellet… Det ÄR synd om mig! *suck*

Detta innebär att om jag vill ha något annat att äta till ”kvällsmat” än cashewnötter och mörk choklad (som finns i packningen) så MÅSTE jag uppsöka hotellrestaurangen. Jag HATAR att sätta mig ensam i en restaurang på kvällstid. En snabb lunch går an, det gjorde jag på Göteborgs central idag, men inte på kvällen… Hate it! *sänder en elak tanke till kollegan som vägrade följa med*

Den enda svenska kanal som finns på TV:n är 1:an, så det får bli Kungamordet 20.30. Ingen Anna Pihl ikväll alltså. *suck igen*

Tack och lov för den bärbara datorn och trådlöst nätverk, för vad skulle jag annars göra? Mer än försöka kyla ner rummet till en lagom sovtemperatur, dvs jättekallt.;-)

Ett litet uppiggande fenomen är dock de norska hissarna. Här räcker det liksom inte med en pil uppåt och en pil nedåt för att folk ska förstå vilken knapp de ska trycka på utanför hissen. Man har för säkerhets skull kompletterat med ”Jeg vil upp” och ”Jeg vil ned”… 🙂

Dagen började dock bra. Strax efter 07.00 tog jag med Iza på en timslång promenad i den uppåtgående solen. Hon trodde inte sina ögon, men följde glatt med. Dock såg hon ganska bekymrad ut under hela promenaden. Hon funderade nog över mattes psykiska hälsa, för längre promenader vid den tiden på dygnet är extremt sällsynta. Även om jag oftast är vaken tidigt så brukar promenaderna förläggas till en senare tidpunkt. Men skönt var det, och det är nog något jag kan göra om. Kanske?

Karlsson är förmodligen utarrenderad till svärmor på heltid tills jag kommer hem igen. Husse tyckte det räckte med en hund att underhålla.

Nä, nu ska jag samla lite mod och harva mig ned till restaurangen. *suckar jättedjupt*

Snart är det dags att börja packa resväskan. I morgon bär det nämligen av till Norge. Tvångskommenderad tjänsteresa. Jag ser INTE fram emot tre norska hotellnätter i en förort till Oslo, 2,5 extremt hektiska arbetsdagar (på norska?!) och 10-12 timmar på tåg. Men det är bara att bita i det sura äpplet, packa ner tempurkudden och några bra böcker och ge sig iväg. I bagaget kommer bl a att finnas Svartbergs ”Med sikte på 10:an” och en av rea-böckerna (Coben). Tillbaks hemma ska jag vara på torsdag kväll. Men den bärbara är med så det är inte helt säkert att ni slipper mig i fyra dagar. Något ”tycka-synd-om-mig-själv-inlägg” ska jag nog kunna prestera. 😉

Jag tog ut den lilla hunden för en foto-sejour i den nedåtgående solen (som faktiskt visade sig framåt eftermiddagen) och några av bilderna blev helt OK. Men det var inga lätta fotoförhållanden. Lite snö, lite barmark, kvällssol och en terrier!!! Men några bilder blev presentabla. 🙂

Pappa frågade mig här om dagen om jag kunde ta ett snack med Ginos (tillika Karlssons) uppfödare och kolla om hon ev. avlat in huggorm? Inte för att han bits ovanligt mycket, utan för att han har en svart sick-sackrand på ryggen och ända ut på svansen. Nu tror jag inte att jag behöver fråga. Det ÄR orm inblandat i dom båda två. 🙂

Här tränar han ställandet på framförgåendet, helt på eget initiativ. Men snyggt är det, rakt och prydligt!

Ja, ja, jag kommer ju!

Om man inte sett det innan så gör man det när man ser närbilder, uppförstorade på datorn. Alltså var (och när) man tröttnade på att trimma igår… Det finns en hel del ogjort har jag upptäckt.

Men jösses matte, är du inte klar med den där tråkiga kameran snart?

Nyss knackade det på dörren. Det hör inte till vanligheterna här, åtminstone inte utan att det kommit en bil först. Därför blev jag genast misstänksam och tanken ”jehovas” flög genom huvudet.

Jag hade rätt!

Det är nog ca 10 år sedan de var här sist. Då mötte jag dom, helt oplanerat, på trappan när jag var på väg ut med den dåvarande hunden. Hon hade vaktinstinkt, och jag också. De försvann fort. Efter det har det varit lugnt så jag misstänkte att vi blivit svartlistade, och inte mig emot. Här om dagen pratade vi om detta på jobbet och en jobbarkompis hade hört att de faktiskt för register över vilka hus de INTE ska besöka.

Antingen har de rensat svarta listan, eller så räknade de med att vakthunden inte längre var i livet efter 10 år? Och där hade de ju rätt. Att hon ersatts av två vakthundar, och att matten bevarat sin vaktinstinkt, kanske kom som en överraskning. De försvann fort den här gången också…

Och förresten… Om det var just Jehovas är jag inte säker på? Det hördes inte… Men något likvärdigt var det hur som helst.

Någon storm blev det inte. Vindarna har varken igår kväll eller i natt ens varit i närheten av kulingstyrka. Nu är det vindstilla.

Tittar på på SMHI ser det ut så här:

Inom den gula ringen befinner jag mig.

Så här ser det ut utanför fönstret.

Vindstilla, minusgrader och – snö! Det har snöat oavbrutet sedan kl 07.00 ca. men nu verkar det lugna ner sig. Gårdagens blötsnö har frusit till rejält och ovanpå det ett lager nysnö. Yeah!

Trots veckans blås-inlägg så vete katten om jag inte hellre tagit en storm (under natten), plusgrader och barmark. Men nu har man ju sällan möjlighet att välja…

Någon hundträning blir det m a o inte. Jag är glad om jag lyckas överleva en promenad med båda vildhundarna utan brutna ben. Husse är nämligen ute och jobbar. Surprise…

Men vad är det med folk?

Varför ska man ha en massa djur som man inte bryr sig om, och gör något med? OK, just i den här artikeln rör det sig förmodligen om en sjuk människa (vilket iofs inte gör det lättare för djuren), men jag kommer osökt att tänka på våra grannar. Dom med 22 hundar, eller hur många dom är nu för tiden. Många är det i alla fall. Och inte nog med alla hundar. De har dessutom sju hästar?! Som bara går i en lerig hage. Enligt en annan granne går hästarna ute dygnet runt, utan vindskydd, i sin leriga hage. Hur det är med mattillförseln är också tveksamt. De ser inte direkt undernärda ut, men ändå? Myndigheterna är tydligen kontaktade.

Men herregud, hästar är inte billiga vare sig i inköp eller att ha. Varför ska man då ha sju hästar, som man inte ”använder”? Jag begriper det bara inte…