Positioner, positioner, positioner. Och motorik.

Ikväll föll Iza på husses lott igen. Jag och träsktrollet gick först en vända i skogen så att han fick rasa av sig, vilket han gjorde med den äran. Sen blev det ett lydnadspass på hemmaplan.

Som det kanske framgår av rubriken låg fokus på  positionerna i linförigheten. Kopplet i vänster hand börjar fungera bra nu, men han kommer ändå lite för långt fram i halterna. Då började jag tänka efter vad jag gör med mina fötter/ben när jag stannar. Kontentan var; stanna först med höger ben och låt vänster fot ”komma ikapp”, så hamnar den lilla fyrfotingen bättre till. Låter ju som en baggis kanske, men det var det inte. Uppenbarligen brukar jag göra tvärs om? Om jag dessutom försöker låta bli att tvärnita utan dämpar tempot lite innan jag stannar så blir det ännu bättre. Om man sen kommer ihåg den taktiken på tävlingsplan, den dagen det är dags, är en helt annan historia.

För att få honom lite längre bak när jag går gjorde jag ett stort antal hyfsat vildsinta (och snabba) vänstersvängar och helt om åt vänster. Detta fick honom att dämpa tempot rejält. Så rejält att han släpade stundtals. Tror dock han kommer över det när han inser att mattes plötsliga anfall av vänstervridning var av övergående natur.

Lite platsliggning hann vi också med. Körde hela programmet med losskoppling och undanstoppning av kopplet vilket jag varit dålig på. Insåg i tisdags att när jag börjar fippla i fickorna för att stoppa undan kopplet reser han sig gärna för att se vad jag gör. Det skulle ju kunna vara en leksak på gång. Inte bra, så mer träning på just det momentet får vi ägna oss åt.

Ikväll har jag också insett att tennisboll nog ska kunna fungera som belöning, även på appellplan. Den är nämligen rolig. Men inte tillräckligt rolig för att man ska behöva springa 13,5 varv runt plan innan man börjar fundera på att lämna av den. Han springer och hämtar och apporterar glatt in den till sidan! Nu är jag ingen förespråkare av  bollkastande – egentligen, men någon gång ibland kan det ju vara bra att ta till, så det var en positiv överraskning.

***********************

Det har kommit ett brev från Gino! Det är lite glest mellan dem, men ibland glimtar det till. 😀

Hej igen,

 

Husse tyckte det var dags igen. Att skicka ett brev. Han säger att det är en viktig dag när man fyller 4 månader.

 

Det låter allvarligt. Jag som hade tänkt fortsätta precis som jag har det nu. Med Runo, Hälge, Musse, mina andra kompisar och husses alla strumpor.

 

Jag har i varje fall blivit så stor att jag vill se på sporten i TV med husse. Det syns att jag gillar det, eller hur? Friidrotts-VM var en höjdare.

 

080313a.jpg

 

Men jag orkar inte hur mycket som helst. En tupplur sitter fint. Också en dag som denna.

 

080313b.jpg

 

Hälsningar från husse och matte

 

Puss och kram

 

Gino

Allt är relativt

Förra veckan beklagade jag mig över mina fyra dagar i Norge. Det skulle jag kanske inte ha gjort.

Igår skickade jag ett mail till en jobbkontakt. Svaret jag fick var; ”Jag är i Bangladesh till den 25:e och kan tyvärr inte hjälpa dig…” Genast fick jag lite perspektiv på min Norge-resa. Det kanske inte var så tokigt ändå? Allt är relativt.

Snöandet igår höll i sig till natten men nu har det mesta regnat bort igen. Innan snön började lägga sig ordentligt hann jag dock med ett litet spår till Karlsson. Vi körde på motivation/jakt för att få upp glädjen lite för åker-spåren. Jag tror att han tycker det är fruktansvärt tråkigt. I skogen blir han taggad av terrängen som inte alltid är lättforcerad, men på åker…? Hur som helst fick husse och K titta på när jag gick iväg med en pip släpande i ett snöre och det tände honom. Det var ju så vi fick igång honom på lägret i somras. Jag fick även rekommendationen att upprepa det lite då och då. Något säger mig att instruktören menade oftare än var nionde månad? Men eftersom spårandet i skogen gått bra har det glömts bort.

Hur som helst var han rejält motiverad att komma iväg när spåret legat till sig i 45 minuter. Han struntade i första pinnen men det kan jag köpa när han hade minnesbilden av pipen. Pipen missade han naturligtvis inte och slutapporten tog han som han skulle.

Senare på kvällen råkade jag få på SVT:s nya humorprogram, ”Morgonsoffan”. Hade inte haft en tanke på att titta på det men blev sittande och det var, överraskande nog, riktigt roligt. En ganska stillsam parodi på morgonprogrammen i TV, som jag iofs aldrig ser, men jag tror att dom lyckades riktigt bra. Får nog försöka komma ihåg att titta nästa vecka också, onsdag 21.30.

För tillfället har jag tre karlar som springer in i, ut ur och, framför allt, in under huset. De håller på att installera krypgrundsavfuktaren. Hade kunnat tänka mig massor av betydligt roligare saker att lägga de pengarna på…