Ett gott skratt!

När jag vittjade brevlådan fick jag mig ett riktigt gott skratt. Faktiskt så gott att jag stod för mig själv på altanen och skrattade högt, och DET händer inte ofta.

I brevlådan låg detta;

080311a.jpg

Karlsson låter hälsa att han tycker han har en mycket väl fungerande ordförande i sin fan-club. En ordförande som föregår med gott exempel och han uppmanar övriga medlemmar i fan-cluben att följa denna mycket goda förebild. 😀

Naturligtvis blev han mycket förtjust när han fick sin nya pip och hoppade omedelbart upp i Izas (något slitna) fåtölj för att äta grodlår.

080311b.jpg

Efter en liten stund ändrade jag dock på besittningsförhållandena och nu är den i min vård ett tag. Annars hade den nog inte varit alls. Den här ska vi ha när vi leker tillsammans. Inget för små terrierpojkar att rumstera om med på egen hand (eller i gott samarbete med stora schäferflickor).

Tack för dagens skratt (och dagens groda) Ingrid, det behövde jag!

(Och så undrar vissa (läs: husse) varför man bloggar? Detta hade ALDRIG hänt om jag inte haft en blogg för då hade jag förmodligen aldrig lärt känna Ingrid. 🙂 )

Vad håller jag på med?

Efter gårdagskvällens medlemsmöte på klubben känns det där klubbytet allt mer aktuellt… Det enda som avhåller mig i nuläget är att den andra klubben har betydligt mindre planer där det är svårt att träna med Iza eftersom hon ”stirrar upp” sig så när det händer mycket runt omkring. Dessutom har de ingen agility och det vill jag gärna fortsätta köra med Iza ibland. Skriver inte mer än så om detta just nu och just här, men … det känns inte roligt längre!

Träningen igår gick väl ”sådär”. Med Iza lattjade jag mest. Hon var djupt upptagen av att rensa marken från har-pluttar och hade svårt att koncentrera sig på mig. Men lite skall och kryp körde vi iaf, med mycket blandat resultat. Jag misstänker att hon faktiskt hade ont av den där cystan i juvret för hon har inte alls samma motstånd mot krypet nu som hon hade i höstas, även om det igår blev ganska snett så var själva kryprörelserna bra. Hon stretchar även betydligt bättre/längre nu (på egen hand) än vad hon gjorde före operationen så det är skönt att den är borta.

Karlsson var duktig. Började med en budföring enligt den nya strategin och det fungerade bra. Körde också några platsliggningar med ”bryt”, även med annan hund (farbror Max-On) bredvid, och det gick också bra. Fick även till lite kommendering av linförigheten. Jag tränar alldeles för lite med koppel. Det är så roligt att ha en hund som inte behöver koppel (för första gången i mitt liv) så jag glömmer att jag måste träna det också. Men igår blev det av som sagt. Fick också konstaterat att han har betydligt bättre position om jag håller kopplet i vänster hand, istf. höger. När jag har det i vänster studsar han lite mot handen men det tror jag går att få bort ganska snabbt. I reglerna står det inget om att kopplet ska vara i höger hand utan det står ”hunden föres i fritt hängande koppel” och det kan man ju ha även med kopplet i vänster hand, eller? Lite baklängeskedjning (heter det så?) av momenten hann vi också med, men då var han så laddad så jag vet inte om han förstod så mycket.

Kvällens märkligaste/lustigaste var dock när jag haft Karlsson i famnen för ett litet belönings-pusskalas och sen såg en kompis som var på väg från planen, som jag skulle prata med. Då glömde jag att släppa ner K och travade iväg över hela planen med honom under armen. 🙂 Han misstyckte inte men det såg nog lite roligt ut, och jag fick några kommentarer. Det är dock ytterligare ett bevis på vilket smidigt format det är på den brukshunden. En schäfer ”glömmer” man liksom inte om man har den hängande under armen.

Idag (och troligen även onsdag och torsdag) är det jobba hemma som gäller. Och det regnar inte? Än. Underbart skönt att vara hemma iaf, i motsats till förra veckan.