Saknad och ihågkommen

Idag fick jag ett oväntat telefonsamtal. Från en f d arbetsgivare, som jag slutade jobba hos för 19 år sedan!

När jag bodde i Stockholm jobbade jag extra på det här företaget som låg i samma hus där jag bodde. Företaget har flyttat sedan dess, men när hon nu behövde någon som gör det jag gjorde då, på ett ungefär, kom hon att tänka på mig. Hon har tydligen svårt att hitta någon som fixar det, även om det i mina öron låter ganska enkelt (men rätt tråkigt), och då kom hon att tänka på mig. Det skulle gå utmärkt att göra jobbet på distans men det var tyvärr inte en sådan omfattning att jag skulle kunna leva på det (långt därifrån), och mer arbetstid utöver min heltidsanställning är inte direkt vad jag drömmer om, utan snarare det motsatta. Framför allt inte just nu när det börjar dra ihop sig på jobbet och kommer vara mycket hektiskt fram till sommaren. Jag tackade således nej, men det var onekligen en kick att bli ihågkommen efter så många år. 🙂

F ö snöar det fortfarande och även om vi inte fått i närheten av det som ramlat ner hos Agnetha (ca 10 mil norrut) så är jag grymt besviken. Nu liksom…?

Någon platsliggningsträning utomhus blir det inte för K idag… 😦

Om jag i nästa liv…

…skulle råka återfödas som kines så kommer jag att slå mig på tejp-tillverkning. Packtejp alltså. Har just packat upp ett paket med ett varuprov från Kina och jösses! Det var en ”låda” tillverkad av små, återvunna frigolit-bitar, och det som höll ihop det hela var – tejp. Ca 0,5 km packtejp. Kartonger återanvänds in absurdum, och likaså frigolit, så det verkar inte vara någon lönsam bransch. Men tejp … är ju liksom lite svårt att återanvända. Och tejpar gör dom mycket. Ofta. Och gärna.

För övrigt vräker snön ner och veckans tänkta träningsupplägg av spår och lydnad är för tillfället djupt begravt under något äckligt, vitt och blött. 😦