In the middle of nowhere…

Så är jag då i Norge. I Kolbotn, som är precis lika tråkigt som det låter. En bit söder om Oslo och det är verkligen en håla. Och i den absoluta utkanten av hålan ligger hotellet… Det ÄR synd om mig! *suck*

Detta innebär att om jag vill ha något annat att äta till ”kvällsmat” än cashewnötter och mörk choklad (som finns i packningen) så MÅSTE jag uppsöka hotellrestaurangen. Jag HATAR att sätta mig ensam i en restaurang på kvällstid. En snabb lunch går an, det gjorde jag på Göteborgs central idag, men inte på kvällen… Hate it! *sänder en elak tanke till kollegan som vägrade följa med*

Den enda svenska kanal som finns på TV:n är 1:an, så det får bli Kungamordet 20.30. Ingen Anna Pihl ikväll alltså. *suck igen*

Tack och lov för den bärbara datorn och trådlöst nätverk, för vad skulle jag annars göra? Mer än försöka kyla ner rummet till en lagom sovtemperatur, dvs jättekallt.;-)

Ett litet uppiggande fenomen är dock de norska hissarna. Här räcker det liksom inte med en pil uppåt och en pil nedåt för att folk ska förstå vilken knapp de ska trycka på utanför hissen. Man har för säkerhets skull kompletterat med ”Jeg vil upp” och ”Jeg vil ned”… 🙂

Dagen började dock bra. Strax efter 07.00 tog jag med Iza på en timslång promenad i den uppåtgående solen. Hon trodde inte sina ögon, men följde glatt med. Dock såg hon ganska bekymrad ut under hela promenaden. Hon funderade nog över mattes psykiska hälsa, för längre promenader vid den tiden på dygnet är extremt sällsynta. Även om jag oftast är vaken tidigt så brukar promenaderna förläggas till en senare tidpunkt. Men skönt var det, och det är nog något jag kan göra om. Kanske?

Karlsson är förmodligen utarrenderad till svärmor på heltid tills jag kommer hem igen. Husse tyckte det räckte med en hund att underhålla.

Nä, nu ska jag samla lite mod och harva mig ned till restaurangen. *suckar jättedjupt*