Släpade mig iväg till klubben igår kväll. Iza fick sig ett pass med inkallning, med enbart handtecken på kort avstånd. Funkade … sådär. Vet ju att jag behöver ha åtminstone en femma på tävling (under förutsättning att övriga moment funkar minst lika bra som de gjorde senast) på det momentet och det borde inte var så omöjligt men just nu känns det så. Har verkligen testat ALLT! Vi tränade lite annat också, men det blev lagom ostrukturerat.
Hämtade sedan pysslingen och utsatte honom för ett tortyr-pass. 🙂 Bl a så använde jag Tytti som tävlingsledare på apporteringen. Hon fick lämna apportbock, hämta apportbock, bära apportbock, vifta med apportbock… Och han skötte sig naturligtvis exemplariskt?! Inte en tendens till det beteendet som blev på tävlingarna och inte en enda chans fick jag att tala om för honom att han gjorde fel. För det gjorde han ju inte…
Körde även platsliggning med drag. Det värsta, i pysslingens ögon, var nog när jag la honom ner mittemot favorit-Tarrak på 2 meters håll och själv gick och ställde mig nästan jämte Tarrak och drog i kopplet. Men han är inte terrier för inte. 🙂 Han låg envist med hakan i backen och bara blängde på mig. ”Försök du kärring, men DEN går jag inte på!” Han är för härlig!
Imorse konstaterade jag åter att jag inte kan lita på Iza. Vaknade 07.45! När jag borde ha gått upp 05.30! Hade väl snoozat klockradion så många gånger att den gav upp, men jag vet inte om att jag gjort det. Men när klockradion tagit över ansvaret så ger Iza blanka f*n i mig och somnar glatt om. Annat är det på helgerna när radion inte går igång. Då är hon helt plötsligt väldigt ansvarskännande och ser till att jag kommer upp senast kl 07.00. Det som väckte mig imorse var att terriern klampade runt på mig för att hitta någon ny (läs bättre) sovplats…