…finns inte mer!
Pappas schäfer Frida fick somna in igår. 12,5 år hann hon bli och de flesta av dem tillbringade hon hos pappa och hans fru. Hon var lite skruttig i bakdelen när vi träffade henne i somras men hon uppskattade fortfarande sina långpromenader. Humöret och viljan var det inget som helst fel på. När vi kom till deras hus så gick hon genast och hämtade sin kong och kom till mig och inbjöd till lek. 🙂
Tyvärr fick hon en kraftig halsinfektion för ett par veckor sedan. Antibiotikan verkade inte göra någon nytta och den inaktivitet som blev följden var inte bra. Rörligheten blev snabbt sämre och hon ville inte äta så husse och matte fick fatta det oerhört tunga beslutet.
Hon var en hund som uppfödaren tog tillbaks pga tråkiga omständigheter och sedan omplacerade. Ädelt bruksblod flöt i hennes ådror (Silverpilens Wilse var pappa) och hon var en riktigt härlig hund. Bl a deltog hon med stort intresse i Izas valpfostran under den sommarens semester. En klok och vänlig fröken var hon, med alla tassarna på jorden, och Karlsson hade hon ett särskilt gott öga till.
Vi kommer att sakna henne!
Frida i spårskogen sommaren 2005, 10 år gammal.
Jag tänker på hennes husse och matte och hoppas att de snart hittar en ny hund, för det behöver dom. Om det blir en borderterrier eller västgötaspets återstår att se.
vallterrier.com 
Så vacker bild !!
Jag gillar schäfer ! Beklagar sorgen.
Kram Pia,Indra & Tyra
Hej Lotta. Vi skickar också hälsningar till din pappa och Anna – fy vad det är jobbigt att mista en hund. — Men efter en tid kommer de att känna tacksamhet över att de har haft en fin Frida. Saknaden finns där länge och minnena kan ingen ta ifrån dem.
Jättefin bild av Frida.
Usch, så sorgligt… Det är så jobbigt att mista en vän. En sån härlig bild på henne.
Skickar hälsning till din pappa! Men närmare 13 år är en stor gåva att få med sin hund.
Uuuj, vad tråkigt att läsa! Jättetråkigt ju 😦
Kramar till er alla.
Åh, vad tråkigt med Frida, tankarna går till din pappa. Alla vi som gått igenom det vet ju, hur oerhört stor saknaden är… Hoppas dock att dom snart får små tassetramp i huset igen och när det gäller rasvalet så ler jag stort!
Kram till er alla
Sorgligt…